BulletRains trummis Jonas Tillheden- Varje händelse i ditt liv innehåller en lärdom

BulletRain grundades av trummisen Jonas Tillheden och gitarristen Mattias Persson när de endast var fyra år gamla. 15 år har gått sedan dess och även om medlemmar har kommit och gått, varav en precis innan deras första skivkontrakt skulle skrivas på, så finns passionen enligt Jonas fortfarande kvar.

– Det var när vi upptäckte Guns N´ Roses på högstadiet, unga och dumma som vi var bestämde vi oss för att starta ett eget band och nu är vi här, 15 år senare. Mattias och jag har aldrig släppt drömmen och det var det som tog oss igenom den tuffa tiden efter att vår dåvarande sångare hoppade av precis innan vi skulle skriva på ett skivkontrakt som var riktigt bra. Men Georg Siegel Aor Heaven gav oss som tur var en ny chans, dock inte samma som tidigare, det var ett världsomfattande kontrakt och vi skulle fått pengar i förskott att spela in skivan med, vad jag vet har inget band idag fått ett sådant erbjudande som vi fick då, så det var nog tur att vi inte visste exakt hur bra det var när Robban, vår före detta sångare hoppade av, berättar Jonas.

Anledningen till varför bandmedlemmarna fortsätter kämpa, trots hinder i form av arrangörer som inte promotar deras spelningar är att de inte tar något för givet. Hårt arbete och mycket slit har härdat BulletRain, men även att arbeta med personer som Georg Segal har spätt på deras låga.

– Georg Siegel på Aor Heaven är en sällsynt figur inom branschen, han blåser inga artister utan gör det precis som vi på grund av kärleken till musiken. Vi i bandet älskar verkligen att skriva låtar och spela, vi värderar musiken högst av allt och resten får stå tillbaka, det finns tyvärr ingen balans så vi får prova oss fram. Alla våra nära och kära är som tur var engagerade och det faktum att även de kan finna glädje och känna sig stolta över att ha hjälpt till på olika sätt, vare sig det är ekonomiskt eller grafiskt så är det något av det bästa med att vara i ett band, glädjen och människorna som engageras utanför bandet.

Jonas berättar att tillfredsställelsen som kommer med en bra melodi eller ett bra riff, fyller ett syfte som ingen annan kan förstå, samtidigt är det en utmaning att skriva musik, för varje låt måste överträffa den förra. Men i takt med att branschen förändras så förändras även musiken. Många har till exempel börjat kämpa för att låtskrivarna och artisterna ska få rätt ersättning och det är nu som de stora skivbolagen börjar förlora den makt de har haft tidigare. Trots den ständigt närvarande passionen som ger medlemmarna kraften att fortsätta har det funnits tider då även de velat ge upp. Stora skivbolag satsar hellre på så kallade säkra kort och det är svårt att lyckas i branschen när idolartister ställs fram i rampljuset.

– Idolartister säljer sin själ till djävulen rent ut sagt, har du inte lyckats på till exempel Youtube så är det svårt att få den backup som behövs. Om stora bolag hade investerat i projekten och inte bara i en viss typ av artister så hade det underlättat för oss andra. Musik är det viktigaste som finns i vår värld, det är något som fyller ett syfte och i bandet känner alla att det här är det som är vårt kall, att skapa musik.

Låtskrivandet är en ständigt pågående process för Jonas, enligt honom själv ger det livet en mening och fungerar även som för många andra musiker som en slags terapi. Inget ämne är tabu enligt honom, bara man kan konsten att uttrycka sig på rätt sätt genom texten och melodierna. Men att engagera sig politiskt är en sak bandet tar avstånd från, enligt Jonas beror det på att de inte vill bli placerade i fack, utan kunna behålla sin tro på människan och kärleken.

– Man måste finna det goda i det onda och även om man inte tror att det går så gör det faktiskt det. Du måste bara försöka se varje händelse ur flera perspektiv än bara ditt eget, som en psykolog nyligen sa till mig, allt som händer i ditt liv sker för dig och inte mot dig, varje händelse innehåller en lärdom.

Lärdomar är något som Jonas och resterande har mycket att dela med sig av, när det kommer till frågan att ge så mycket av sig själva textmässigt anser Jonas att det är så det ska vara.

– Våra personliga idoler gjorde samma sak, Guns N´ Roses har baserat allt på sina egna erfarenheter förutom i I Used To Love Her och det är något vi som fans, men också som musiker uppskattar. Musik ska vara ärlig, det är då man kan hitta både svar och tröst i den, jag personligen vill att de som lyssnar på vår musik ska kunna relatera till det och hitta en tillhörighet. Hårdrocken har alltid varit den genren som varit en typ av kollektiv som gjort att man aldrig har känt sig ensam. Och mycket av det beror på att de riktigt stora hårdrocksbanden är så genuina, de har kämpat sig fram och talar till publiken genom musiken

Nya albumet What You Fear The Most är nästan helt baserad på bandets egna erfarenheter, den enda låten på albumet som kan kallas fiction är Old Light House. Memory Lane, Wet Tired and Lonley samt Fight With Me är baserad på tiden efter skivkontraktet.

– Livet har slagit tillbaka på oss alla genom olika tillvägagångssätt, allt från dåliga relationer, förlorade arbeten, drogmissbruk och brist på pengar finns sammanfattat på albumet. Processen bakom What You Fear The Most var tuff, men samtidigt lärorik och intressant. Teamet bakom RamPac tog oss upp på en ny nivå produktionsmässigt, skillnaden mellan första albumet och andra är märkbar och det kändes tryggt att arbeta med dem. Producenter har en stor roll i musikhistorien och att arbeta med RamPac som förstod BulletRain och vad vi är gjorde att vi kunde få fram exakt det resultatet vi ville ha.

Men även tidigare alster har numera stor betydelse, relationen singeln Even With My Eyes Closed som även finns med på debutalbumet Start Talking, har förändrats.

– Vi har underskattat den och inte gett den tillräckligt mycket av den uppmärksamhet som låten förtjänar, känner jag nu när du ställer frågan. Det var ett tag sedan den skrevs och vi har utvecklats sedan dess, så på sätt och vis tillhör de vårt förflutna, samtidigt som det är en personlig låt i form av en kärleksförklaring. Chris Laney var den vi spelade in låten med och han lyckades med att förändra både låten och samtidigt utveckla oss som musiker, så jag personligen är väldigt tacksam för vad den gav och för vad Chris gjorde för oss.

Sedan år 2010 har BulletRain varit en återkommande aktör på Rest in Sleeze, anledningen till varför berättar Jonas beror på att en personlig kontakt skapades med Dave Leppard, som även är en av hans största idoler när Jonas upptäckte musiken.

– Vi lärde känna varandra precis innan Crashdiet grundades och jag uppskattar verkligen vad David gjorde för musiken. Hans mamma Lisbeth och jag har fått en riktigt bra kontakt, speciellt efter vår första spelning på festivalen och det känns bra att kunna hedra David genom att vara en del av den svenska underground-scenen.

Undergroundscenen är återigen på väg uppåt och även Jonas tror att den kommer att utvecklas och ta mer plats genom att fler och fler band får sina genombrott. BulletRain är ett av dessa och har även lyckats sprida sin musik utanför Sveriges gränser.

– Vår skiva har fått väldigt bra respons i USA, ungdomarna där lyssnar mer på screamo och hardcore, men de uppskattar oss. Jag vet faktiskt inte hur det kommer sig att vår musik har spridits så brett, förmodligen är det genom att folk som upptäckt oss har tipsat andra och så har det gått ryktesvägen.

På det nya albumet finns det en låt, Far Away som skrevs av gitarristen Robin Bengtsson när han reste runt i Indien och blev likt många andra resenärer i landet sjuk. En vän till de båda, Kristoffer var en av de få som fick höra låten först av alla, redan innan den spelades in.

– Han älskade den låten och sa att det var hans låt, hans Anthem. För några månader sedan, precis innan albumet släpptes, så bestämde han sig för att avsluta sitt liv. Så Far Away är dedikerad helt och hållet till honom, alla i bandet känner stolthet över hur mycket han älskade just det spåret. Eftersom vi visste att det var hans favorit så spelade vi den på hans begravning och det hjälpte oss genom sorgen.

Skribent: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
Fotograf: Gabrielle Holmberg (gabrielle@artpics.com)

BULLETRAINHEMSIDA FACEBOOK


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar