Saxon och Phil Campell and the bastard Sons Ronneby Brunn

Det är en lite kylig onsdagskväll i slutet av november och vi befinner oss i Ronneby Congresscenter mitt inne i natursköna Brunnsparken i Ronneby. Det har ramlat in några hundra förväntansfulla hårdrockare i konsertlokalen inför kvällens festligheter. Den före detta Motörheadgitarristen Phil Campell och hans tre söner Todd, Dane och Tyla tillsammans med sångaren Neil Starr har fått äran att värma upp denna afton.

Phil och grabbarna bjuder på hyllningar av Motörheads ”R.a.m.o.n.e.s”, ”Born to raise hell”, ”Ace of Spades”, ”Eat the Rich”, ”Killed by Death”, ”David Bowies” ”Heroes” och Sabbaths ”Sweet Leaf”. Jag tycker det var lite synd att de valde covers på merparten av låtlistan, eftersom de egenkomponerade tungsvängiga Black Sabbathdoftande låtarna på den nyligen släppta EPn, är riktigt, riktigt bra. Dessutom tycker jag sångaren ”Neil Starr” sjunger riktigt bra och har grym potential. Men syftet helgade ändå medlen och publiken blev ändå mycket riktigt ordentligt uppvärmda.

Det blev dags för en av hårdrockens allra trognaste flaggskepp Saxon, att äntra scenen. Vid det här laget var konsertlokalen fylld till bredden av förväntansfulla hårdrockare. Det är förmodligen ingen tillfällighet att hårdrock har ett starkt fäste här i Blekinge, som dessutom är hemvist för Sveriges största renodlade rockfestival, nämligen Sweden Rock Festival.

När det gäller Saxon vet man alltid vad man får och bandet levererar alltid live. Det är som att köra Volvo. Det är tryggt, säkert och pålitligt, men ibland lite förutsägbart. Saxon var ett av alla de många hårdrocksband undertecknad växte upp med under 80-talet.

 Saxon är kanske mer av ett arenaband och passar sig bäst på festivalspelningar. Men Saxon kan ändå, som denna afton, leverera minst lika bra på klubbscener. Saxon räknas som ett av stilskapande banden i den berömda New Wave Of Brittish Heavy Metal-eran. Jag är synnerligen förtjust i heavy metal när hookarna sitter i SÅNGEN, som den gör hos Biff Byford.

Det finns väldigt många metalband där ute, där hookarna sitter i gitarriffen. Den typen av gitarriffbaserad musik, har aldrig någonsin intresserat mig det minsta. För mig är sången, drivet och groovet det fundamentala i rocknroll. Jag vågar nästan påstå att Saxon i grund och botten lirar basic rocknroll, fast det låter Heavy Metal om dem och det är det jag alltid har gillat med Saxon.

Saxon går ut på scen och det låter proffsigt och ljudet i konsertlokalen är riktigt bra. Publiken sjunger med i låtarna och det är mycket fans på plats i afton. Bandet i sin helhet är ett gäng synnerligen rutinerade herrar som alltid levererar högoktanigt. Den självutnämnde kapellmästaren Biff Byford har viftat taktpinnen i Saxon i över 40 år nu, men viker ändå inte en tum i sin attityd och övertygelse. Han viftar och gestikulerar och leder flaggskeppet Saxon med en stor dos charm. Bandet levererar spelglädje och roligast är basissten och yrvädret Nibbs Carter. Nibbs röjer sedvanligt järnet och dansar rundor med sin snygga Thunderbirdbas. Hade inte Nibbs konstant headbangande nacke funnits där, hade han förmodligen flinat runt med sitt underbara leénde.

Vi får höra en stor drös med säkra Saxonkort och även några få sentida alster. Det går givetvis hem här hos den trogna hårdrockspubliken. Saxon är ruggigt bra när de får tillfälle att rada upp sitt pärlband av klassiska Saxonhits.

Vi får höra, “Battering Ram”, “Heavy Metal Thunder”, “Sacrifice”, “Chasing the Bullet”, “Stand up and be Counted”, “The Devils Footprint”, “Queen of Hearts”, “Let me feel your Power”, “Solid ball of Rock”, “Never Surrender”, “Strong Arm of the Law”, “20 000 ft”, “Power and the Glory”, “And the bands played on”, “Dallas 1 Pm”, “Wheels of Steel”, “747”, “Denim & Leather” och “Princess of the Night”.

Publiken önskade “Crusader” och ” Power and the Glory” bandet lyckades faktiskt att genomföra även dessa låtar, trots att de låtarna förmodligen inte var inrepeterade.  Vi fick även höra otippade låten ”Stand up and be counted” från Saxons andra platta ”Weels of Steel”. Den enda låten jag saknade i kväll var grymma inledningslåten från samma platta, nämligen ”Motorcykle Man”.  

Saxon är ett fantastiskt bra liveband som levererar en fullblodsshow av underbara hitlåtar och publiken var verkligen med på noterna i kväll. Styrkan sitter i de starka LÅTARNA och underhållningsfaktorn är hög, vilket medför att det blir ett högt betyg till Saxon.

 I ärlighetens namn, förstår jag inte varför, det finns andra, inte fullt så starka band, från den så kallade N.W.O.B.H.M- eran, som har blivit giganter på hårdrockshimlen. Saxon förtjänar faktiskt att vara ”herren på täppan”, om det skulle vara rättvist.  Men den stora breda massan har ändå, av förklarliga skäl, sällan rätt.  

BETYG : RB-Betyg-8_10
SKRIBENT: Thorbjörn Skogh (thorbjorn.skogh@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Anna Skogh (anna.skogh@rockbladet.se)
KONSERT: Bandets namn
ARENA: Ange arena / Vilken stad
DATUM: 2016-09-29
BÄSTA LÅTEN: När Saxon radar upp pärlbandet av klassiska Saxonhits och kör allsång på klassiska ”Wheels of Steel”


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar