Ett ärligt samtal med Nicke Borg

Med en karriär som sträcker sig 28 år bakåt i tiden har Nicke Borg haft flera olika roller, bland annat som frontman i Backyard Babies och idag är han även radiopratare på Rockklassiker. Utåt sett ser han ut som den typiska rockstjärnan, täckt med tatueringar, men tittar man närmare ser man att han är en jordnära och engagerad människa som skrattar mycket och har en brinnande passion för sina projekt.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons

– Intresset för hästar och hoppningen började när jag fick en förfrågan av Svt att ställa upp i Stjärnhoppningen, något jag först var lite skeptisk till en början, men man måste prova allt innan man dör så jag ställde upp. Sedan tog det bara tre gånger innan jag fastnade helt, det var nästan som om en helt ny värld uppenbarade sig som jag tidigare saknat. Men för mig var det en positiv erfarenhet att lära mig något så extremt fysiskt och svårt, många vet inte hur tekniskt krävande det är och rent ut sagt livsfarligt det kan vara, om du inte är fokuserad på hästen när du rider, berättar Nicke Borg.

För honom är ridningen en bra kontrast till livet som offentlig person och hans huvudsakliga syssla som artist och radiopratare. Enligt Nicke är hästarna en bra utloppskälla och han kan förstå varför folk som inte mår bra rekommenderas till att omge sig med djur. Själv har han idag ingen häst, mest på grund av tidsbrist då han arbetar mycket och har flera projekt igång samtidigt, som tur var har han ridlärare och vänner som låter honom låna hästar. Men det är inte bara djuren som ligger honom varmt om hjärtat.

– Jag är en adrenalinejunkie och tävlingsmänniska så att köra off road är något jag tycker är väldigt roligt. Det var 2009 som jag fick låna en Wrangler och sedan dess har jag haft ungefär sex till sju stycken som byggts om, nu har jag en röd som är mitt nya projekt och när den är klar ska den vara den fetaste och värsta jeepen som någonsin har rullat i Sverige. Men det är en dyr hobby, så man måste arbeta mycket, berättar han med ett skratt.

Något som märks under intervjun, även om den sker via telefon, är att Nicke har lätt till skratt. Han driver gärna på ett rått sätt om han får tillfälle, men har också en vilja att diskutera djupare ämnen. En annan sak som blir uppenbart att han är en jordnära människa som gärna engagerar sig när han kan och vilken passion han innehar för sin konst.

– Jag kan bara analysera diskussionen gällande fysisk musik versus streaming ur ett perspektiv som artist, radiopratare och vanlig konsument. Ett annat perspektiv man kan se problemet ur, är att vissa fans inte gillar att ha musiken som nedladdade filer i något moln eller på en hårddisk, utan dom vill ha den fysiska skivan. Men det jag tycker man borde belysa mer som knappt nämns när det tas upp är upphovsrätten, för nu har vi en ny generation som tar för givet att allt på internet är gratis. Genom att betala en liten summa för ett abonnemang idag, så får du oändlig tillgång till all musik som finns i hela världen, så snart vet ingen knappt längre vad upphovsrätten är för något. Som kreativ skapare är det svårt att peppa sig själv till att skapa något man ska kunna leva på, för när ingen vill betala så blir det mycket tuffare. För om du inte kan tjäna pengar på din musik utan att spela live, då blir konkurrensen där större och vi måste därför ta fram en bra ersättningsmodul så att vi en dag inte bara står där med små klubbar och arenor utan något mellanskikt. Backyard Babies kan man väl säga ligger i ett övre skikt av att vara ett mindre band, så vi drabbas i allra högsta grad av det. Men samtidigt så drar jag mig för att kritisera då jag själv inte har några lösningar, kritik ska ges om man själv samtidigt kan komma med några alternativa lösningar.

Med många projekt att bolla med och en vilja att hela tiden vara igång och upptäcka nya saker, så kommer också stressen. Med åren har Nicke själv märkt av viktigt det är att lyssna på kroppen, något som låten Bloody Tears även drar lite paralleller till.

– Ibland måste man lägga om sina prioriteringar så att man inte bara strävar efter att tämja egots lustar. Det måste inte vara ett tecken, men samtidigt är det bra om det finns tydliga som får dig att faktiskt göra slag i saken och sakta ner lite.

Samtidigt så anser han att det draget hos honom, men också dom andra medlemmarna i Backyard Babies är det som mot alla odds har tagit dem dit dom är idag.

– Jag tror att dom flesta människor har en tendens av att vilja belöna sig själva, för alla är i grund och botten beroendemänniskor, fast på olika nivåer. Vissa kan kontrollera det, andra inte, som jag själv mår inte alls bra av att sitta still, så det i sig har blivit ett projekt till för mig. Det är återigen därför hästarna är en sådan bra del av mitt liv, samtidigt som jag får adrenalinkickarna som behövs, så skapar det också ett lugn att pyssla i stallet och vara där bland djuren. Din kropp mår inte bra av att du rusar runt hela tiden, men tack vare att vi i bandet har haft ett sug efter mer och kört på ändå så är det också anledningen till varför gruppen har kommit så långt.

Men även band med framgångar i samma nivå som Backyard Babies kan en dag få nog och behöva stanna upp för att komma tillbaka. Efter tjugo års turnerande och med sex studioalbum utöver mer än femton släppta singlar fick Nicke nog och begärde en paus.

– Pausen var oundviklig och det var därför jag drev igenom den, nu kan jag bara svara för mig själv och inte för någon annan i bandet, men för mig handlade det inte om samma sak längre. Den glöden och glädjen som fanns från början hade börjat tappa udden och det måste finnas där, du måste känna den om du ska jobba med musik. För antingen så tog vi en paus och riskerade att inte hitta tillbaka till varandra, eller så hade vi till slut splittrats och med säkerhet inte återförenats igen. Men för allas skull, både vår och fansens så gick vi ut officiellt med en paus, och jag ska säga dig att det fanns en tid då varken jag eller Dregen trodde det skulle bli något mer. Återigen så var det jag som tog initiativet till återföreningen, det kändes fel att inte ge vårt livsprojekt som Backyard Babies faktiskt var ett rejäl chans och se om det vore värt det eller inte. När vi sedan märkte att viljan och drivet fanns kvar hos oss alla, så kom glädjen tillbaka och vi har kul tillsammans när ny musik skrivs och experimenterar. Även det faktum att så många blir glada av att se oss spela igen spär på den kreativa ådran, för ska jag vara ärlig så hade inte du och jag suttit i telefon nu om vi bara kört på.

På frågan om det när det nya materialet kommer släppas svarar Nicke att det inte finns någon deadline ännu. Med nytt material så syftar han inte på ett helt album, utan att bandet planerar att släppa några låtar, detta för att dom ska kunna skriva förutsättningslöst och ta den tiden som bandet behöver för att skriva den musiken dom känner för.

– Nu känner vi ett behov av att utnyttja personligheterna som finns i bandet och vår position, väcka lite reaktioner hos folk. För det värsta som kan hända ett band i vårat läge är att släppa en traditionell rocklåt som bara är helt okej och det kommer inte att hända. En jävla käftsmäll är vad det ska vara, något som folk inte har hört tidigare, men vi får se vart det handlar. Senaste plattan, Four By Four var ju inom citationstecken en comeback för oss och då var det inte läge att ta ut svängarna på samma sätt som vi kan göra nu.

En turné som förband åt Black Star Riders börjar i mars och innan dess har Backyard Babies en egen turné. Då besöker dom bland annat The Circus i Finland den nionde februari, förband till dem är då finska rockarna Shiraz Lane.

– Vi har känt Ricky Warwick sedan början på 1990-talet och träffades genom gemensamma vänner, efter det började han sjunga i Thin Lizzy som nu är Black Star Riders. Just då hade vi inte så mycket kontakt, men när vi fick erbjudandet om att åka till England och göra större spelningar med en annan publik, så kände alla att det skulle vara gynnsamt för alla. Uppträder vi själva i Storbritannien så spelar vi för kanske tusen personer, men nu kommer vi spela inför mer än tretusen och nå ut till en ny publik.

I början av sina karriärer så hade killarna målet att bli rockstjärnor, precis som musikerna i Sexpistols och Kiss, men inte musiker. Nicke berättar att dom endast lärde sig hantera instrumenten, precis så mycket man måste kunna för att skriva låtar och spela live.

– Det är fortfarande något som vi brukar skoja om, alltså att vi fortfarande inte är musiker idag för vi är så oskolade som man kan vara. Men det är något vi inte lider av, Dregen och jag är i själva verket två bra exempel på att man inte måste vara klassiskt skolad, utan man kan bara om man vill och har en vilja av järn och är envis. Man måste kunna tjata sig fram, du ska helt enkelt kunna gå in i ett rum och agera som om succén redan är ett faktum och jag tror det är mer så idag än vad det var förr. Samhället nu är så uppbyggt på sociala medier och marknadsföringen har visserligen blivit lättare för du kan boosta ditt cv på ett annat sätt, men som musiker ska du kunna mer än att bara visa upp dig på sociala medier.

Låten I´m On My Way To Save Your Rock ´N´ Roll är ett spår som finns på senaste albumet, Four By Four. Ett lite provocerande sätt att återta sin plats på rockscenen, men som samtidigt väcker många frågor.

– Faktum är att vi satt häromdagen och pratade om vad som attraherade oss när vi var tonåringar och blev tagna av rock n roll-djävulen. Det var definitivt inte hur bra gitarristerna spelade solon i Iron Maiden, Mötley Crue eller Guns N Roses, utan vad som lockade oss var rockstjärnelivet. Om man ser på det utifrån så verkar det hur kul som helst att leva på gränsen hela tiden, något som vi gjorde också. Något med det är exotiskt och livsfaran det ibland innebär ruskar om en ordentligt, för är du rockstjärna som kan vad som helst hända. Så vi tog det på blodigt allvar och äventyrade både våra liv och vår hälsa, men det är ju sådant som folk vill läsa om i rockbiografier. Anledningen till varför dom säljer som smör är alla galna saker man har gjort, men det beteendet och det farliga beteendet som den generationen hade är utdött idag. Förmodligen är det lika bra, kanske är det så att det inte fungerat lika bra idag när du ska vara entreprenör och utrymmet inte finns för att fucka up på samma sätt som vi. När det begav sig på den tiden så gjorde vi en grej av det, men hade man betett sig så som vi gjorde när vi var unga idag, då hade man antingen blivit utskrattad eller skärpt. Rocken hade enligt mig mått bättre om den fått vara lite mer rebellisk och nu menar jag inte bara rocken, utan all slags musik. För alla artister var det på olika sätt förr, oavsett genre.

Idag berättar han att bandet och även Nicke själv är mer ödmjuka och respektfulla än vad dom var för sex år sedan. Den tidiga uppmärksamheten och det faktum att dom kastades in i branschen tidigt utan någon som sa nej, gjorde att empatin och ödmjukheten försvann.

– Om du lever ett så kallat vanligt liv så utvecklas din empatiska sida, men säger ingen nej och tillåts ta saker lite för långt ibland då lär du inte dig att utveckla något av det. Får man ingen respekt av sina bandmedlemmar för att man själv inte visar varken dom eller sitt konstverk den respekten så blir det bara fel. Nu efter pausen kände vi alla att det var dags för oss att respektera vårat livsverk och varandra, annars skulle vi inte kunna fortsätta, för nu måste det göras på rätt sätt.

Att leva rockstjärnelivet till fullo har sina nackdelar, något som försvårade för Nicke och killarna att kunna särskilja på vem artisten på scen var och utanför. Idag är man däremot mer eller mindre tvingad till att separera sin artistpersonlighet.

– Jag kan inte stå hemma och brösta upp mig, utan jag är en personlighet på scen och en annan i radio, sedan är jag en helt vanlig familjefar hemma. Men jag är alltid samma person ändå.

Nickes eget musikprojekt, Homeland är också i startgroparna och även där finns mycket nytt material att använda. Senaste soloalbumet, Chaper 3 (Live in the studio) släpptes för tre år sedan, men med fokusen lagd på Backyard Babies och arbetet på Rockklassiker som radiopratare så räcker tiden inte till för tillfället.

– Jag trivs väldigt bra på Rockklassiker och sedan är det mycket i det dagliga livet också, men när schemat är klart för våren så kanske där finns någon lucka. Homeland är en outlet för det material som inte passar någon annanstans, då det är mer åt det akustiska country och singer-song-writer hållet. Eftersom att projektet i sig kan byta skepnad beroende på vem man arbetar med och hur man jobbar så håller jag alla dörrarna öppna.

Tyvärr så skriver Nicke inte lika mycket längre tillsamman med sin fru, Jojo Borg Larsson då hon har många egna projekt inom sin designer och konstnärsverksamhet, men även som låtskrivare vilket tar mycket av hennes tid. Men tidigare så var hon enligt Nicke mer eller mindre involverad i alla plattor han släppte gällande projektet Homeland, utöver det skrev dom båda tillsammans material åt andra artister som Linda Bengtzing när hon 2014 ställde upp i Melodifestivalen.

– Jojo och jag kommer absolut att arbeta tillsammans i framtiden, dels så är hon riktigt bra på att skriva texter och dels så tycker hon det är roligt.

Den kreativa ådran är ständigt igång hos Nicke som även designer smycken åt JernHest. Deras samarbetade började för två år sedan när han blev kontaktad av Daniel och senare även sponsrad.

– Dom har riktigt coola grejer och jag gillade dem från början, sen när jag fick förfrågan om att göra en egen kollektion så skapades Nicke Borg-kollektionen. Eftersom att jag alltid har gillat stora kattdjur som tigrar och leoparder gjorde vi ringar med den designen i kirurgiskt stål, då är det bra kvalitet och många kan använda smyckena. Vårt samarbete kommer säkert att utvecklas vidare, dom säljer ju även kläder och andra smycken, men vill man köpa mina smycken så går det bra att göra det på gig eller genom återförsäljare och såklart JernHerst hemsida.

År 2005 släpptes singeln Look At You, och det var enligt Nicke också den som startade deras karriär på riktigt.

– Till och med Nöjesguiden hypade och hyllade den, så då trodde man ju att nu händer det något för nu skriver pressen om oss också. Men då på den tiden var det en bra sak om rätt människor reagerade och man fick ett betyg av Nöjesguiden.

Många band kan ibland tröttna på sina äldre alster och vägra spela dem live. Men för Nicke är det tvärtom, enligt honom är det fortfarande kul att ta med de äldre och lite mer otraditionella låtarna.

– Vi hade faktiskt ett gig på en liten klubb i Borås för ett slutet sällskap och då körde vi dom gamla låtarna. Kombinationen av att publiken kan varenda textrad och hur kul det var att spela för oss själva, den är lite konstig, för man borde nog tröttna lite mer. Men för oss, då är dom där otraditionella låtarna fortfarande speciella.

Skribent: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
Foto: 
Jimmie Sonelius (jimmie.sonelius@rockbladet.se)


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar