Harry B James – Mer än ett rockhak

Det finns många minnen och många datum insvetsade i Harry B James. Igår begravdes denna fantastiska adress In The Name of Rock N Roll.

Jag antar att det står skrivet med svart penna i mitt ansikte, för redan vid promenaden på den väg jag gått så många gånger förut, går det upp för mig, på riktigt. Fram tills idag har det mest känts som en overklig händelse, men när vakten frågar både hur gammal jag är och hur läget är, då går det upp för mig att vemodet står skrivet i ansiktet. Harry B James är fullpackat denna sista kväll, Henrik Remesaho från Strykenine är här, lika så medlemmarna ur Wildness. Två band jag sett uppträda på denna scenen, det ena ett flertal gånger, det andra tyvärr endast den gången jag även intervjuade dem. Det är ett av mina minnen, hur jag satt i början på min karriär som journalist uppe i loungen och intervjuade medlemmarna i Strykenine innan jag ens hunnit se dem live. Mitt andra minne är intervjun med Art Nation, det var en av mina första och när jag tittar mot båset som är intaget av Wildness kommer allt tillbaka. Harry B James är inte bara ett rockhak, det är stället då allt börjad, både privat och som journalist.

Det var här några av mina första spelningar ägde rum och där jag upptäckt flera band. Jag minns varenda ögonblick, allt från andra spelningen med Wildness till den sista jag recenserade för rockbladet med Sthlm Bandits. Ögonblicket då du påbörjade allt som sedan skulle sluta med tårar samma sommar finns också på näthinnan. Vart blicken än vänds så finns det minnen. HBJ är anledningen till varför människorna jag har träffat och som har fått mig att skratta tills benen har vikt sig. Som när Ben Webster från White Widdow skulle illustrera sin hängivenhet till Dynazty och förvandlades till en fan-girl. På detta golv har jag dansat trots att dansgolv inte funnits, beställt Stockholms godaste vodka/cola av Dave i baren, munhuggits och skojat med vakterna, knuffat mig fram mot scenen, blivit smygfotad av en tant som var stammis samt lärt känna eldsjälarna Ove Idestål och Andreas Vaple. Denna kväll står dom återigen uppe vid DJ-båset, en syn som varit så vanlig att när Junkstars sjunger sitt sista farväl, då känns det ordentligt. När tonen ebbar ut så minns jag en kväll för inte så länge sedan, jag satt i ett av båsen närmast scenen med Linus Johansson (Club Asylum) och Christoffer Borg från Art Nation och pratade om vilka rockhak som fanns kvar. Redan då hade vi väl det på känn, men det var först när jag yttrade orden "Jag hoppas verkligen inte Harry B James stänger ner, för då har vi inga äkta rockhak kvar" som jag visste att dagen skulle komma.

Av dom 23 åren HBJ funnits på Regeringsgatan 47 fick jag lite över 1 år. Visst återuppstår HBJ i mars i Kungsan, endast ett stenkast från den gamla lokalen, men det kommer inte att vara samma sak. För mig är HBJ detta, ett "skitigt" rockhak med väggarna prydda av planscher och skivor från en annan tid, en rund bar och en liten scen, platsen då drömmen fortfarande var onåbar. Men vi har båda förändrats, den tiden finns inte mer och kommer aldrig mer tillbaka. Vi fick vårt avslut du och jag, precis där allt började, ironiskt nog. Så nej, jag var inte arg igår, jag var ledsen och brottades med en kaskad av minnen. Minnen förevigade för alltid tack vare bland annat Gabrielle Holmberg (artpics) och alla som en gång knackat mig på axeln och frågat om det är dagbok jag skriver, eller om jag recenserar.

En sista blick bakåt innan dörren knuffar mig ut i entrén, men benen vägrar lyda och jag blir stående utanför en stund. Pennan vägrade skriva orden om det sista uppträdandet på scenen, men jag kan berätta för dig att Junkstars begravde scenen med värdighet. När jag sedan går tillbaka mot stationen så slår det mig hur farliga drömmar kan vara. För det är först när de verkligen slår in som du riskerar att förlora allt, även ett ställe som betytt mer för dig, än någon kan förstå. HBJ är och kommer alltid vara mer än ett rockhak, det är en plats där minnena och drömmarna fortfarande spelar vackra toner. När jag som pensionär vandrar nerför gatan med mina barnbarn, kommer jag med stolthet peka ut vart Harry B James en gång fanns och berätta att där låg ett ställe som startade min karriär som musikjournalist.

Ett stort tack till Andreas Vaple, Ove Idestål, HBJ-personal och alla fantastiska musiker som gjorde Harry B James till ett rockhak av världsklass. 

De kan slå med släggor och krossa allt, men dom kan inte ta ifrån oss musiken som spelats där och alla våra minnen som skapats där.

Minnesvärda spelningar

Art Nation 2016-06-03

art-nation-inter_001-678x381

STRYKENINE 2016-07-01

dsc_0051-678x381

WILDNESS/White Widdow 2016-12-02

2016-12-03-wildness-182

2016-12-03-white-widdow-2-415

STHML BANDITS New Generation Superstars 15/1-20172017-01-15-kraken-och-hbj-431 2017-01-16-kraken-och-hbj-153-678x381

Bilder från likavakan:

Skribent: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)

Fotocredit bilder med logga: Gabrielle Holmberg (gabrielle@artpics.se) 

Fotocredit bilder utan logga: Gabi Mattsson (gabimattsson@rockbladet.se)


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK