Siniestro – Revelations In Mayhem

Albumet Revelations in Mayhem är en salig blandning av hård verklighet och överraskningar man inte förväntar sig. Svensk punk av råaste mått blandas hejvilt med Thrash och blackmetal, en ovanlig mix som Siniestro förkroppsligar fint.

Annons

Det första spåret på skivan, Liberato, inleds med riktigt tydligt hårda trummor, cymbalerna är tydligt framträdande och gitarrerna gnäller som piskade gastar. Rösten som frambringas är först endast ett mörkt eko som kommer uppifrån. Nedanför skriker en varelse i ren panik och melodierna ökar och vässas till ett snabbare tempo. Förvånansvärt bra kontrast på rösterna och man imponeras snabbt av hur rösten kan förvränga även riffen från gitarren. Basen är dock inte lika tydlig, men slagen på trummornas virvlar och bas är framträdande och även de ljusaste strängarna på gitarren som används till större delen av låten.

Inside my head

Tempot har nu ökats och slagen på trummornas skin har blivit så hårda att det låter som de spräcks med jämna mellanrum. En återspegling av en mörk bests tankar, fylld med fasansfulla skrik och elektroniska riff som gnäller likt vassa naglar mot en svart tavla. Snygga slag på golvpukan och virvel avslutar med några få snabba slag.

Allegiance To No One

Min personliga favorit från början till start, till större delen på grund av synkroniseringen mellan trummor och de eggande riffen. Rösten är hård och tankarna förs till en legosoldat utan samvete. Gungande slingor från riffen skapar en fin brygga som kopplar samman basen och trummorna. Skriken är inte lika djuriska utan mer mänskliga, men det finns en starkt obarmhärtigt ton över hela låten. Man vill komma så nära att låten blir en del av ens inre, samtidigt som man vet att nattsvart i så fall färgar ens inre flamma och förruttnelsen är ett faktum. Otroligt vackra fiolstråk får den rena sången att skapa rysningar i hela kroppen och den hjälplösa och förkrossande känslan av ett hjärta som vittrar sönder av giftet kärleken skapa river i ens själ. Tempot ökas med trummorna och allt blir svart, förblindad av melodin som tar över helt.

EU-TOPIA

En helt annan sorts inledning, rytmen har förändrats på ett sätt som är typsikt för svensk punk. Linus är den sortens begåvade sångare som kan styra rösten perfekt och få den att svära fram samma tungor som i djävulens bibel, oavsett språk. Brutalt och ärligt, på endast två minuter lyckas han skaka om hela bilden som skapats av Siniestro och chocka lyssnaren. Gitarrsolot är kort och brutalt i snabb takt och trummorna hålls stångna tills de släpps lösa i slutet med en kraft som en fallande komet. Nästan som att bevittna en mentalt förstörd människas vittnesmål.

Vinden som piskar ditt ensamma lik

Det må vara en snabb och förfärligt brutal låt, men samtidigt sorglig på den höga nivån att det blir jobbigt. Även om det bara återigen är strax under två minuter så är en paus för återhämtning efteråt oundviklig.

MDVP

Olycksbådande, lugnt knäppande toner från gitarren som påminner om ett lugnande piano. Rösten är lika förförisk som Draculas hypnotiserande ögon och skriken som följer efteråt läggs det knappt någon större vikt vid. För vid det laget är du redan så långt borta i vad som påminns om en komaliknande sömn, att du knappt lägger märke till övergången till nästa spår.

The Disease

En lugnare men samtidigt energifylld inledning med bra instrumentala delar öppnar upp inför nästa avslöjande. När tempot sedan ökar och rösten förändras till brutal och slagfärdigt manipulerande överraskas lyssnaren med en rejäl käftsmäll. Spåret gör verkligen själ för sitt namn och sprider sig som en sjukdom. En riktig moshpit låt som utan tvekan skulle vara grunden till en Wall of death om den spelades live. Tortyrliknande skrik mals samman med de glödheta riffen och trummorna slår så snabbt att man undrar om det är människa eller maskin, för bara av att lyssna på det värker det i armarna vid tanken på ansträngningen det innebär.

Transylvania

Akustiska slingor från en elgitarr och vindliknande ljuseffekter skapade av fioler och cello. Ett mycket vackert stycke som har undertoner av blackmetal, fast i akustik tappning utan sång.

Siniestro gör ett vågat försök att blanda olika genrer och skapar sina egna regler med varje spår. Som lyssnare hålls du på tårna eftersom du inte vet vilken karaktär du kommer stöta på härnäst. Alla avslöjanden som återges på Revelations in Mayhem är bra uppbyggda och trots den spretiga blandningen så kan man se en röd tråd, antingen så gillar du det och fastnar, eller så hatar du det och går vidare. Jag personligen uppskattar att aldrig veta vad som kommer härnäst och när gitarrens riff är det som är det man lägger märke till först av allt, då är det riktigt bra. För då har musikerna insett att känslor måste förmedlas, men samtidigt kommit på sätt att göra så, som är otraditionella.

revelations-in-mayhem

SKRIBENT:  Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
BAND: SINIESTRO
ALBUM: Revelations In Mayhem
RELEASEDATUM: 2016-12-19
SKIVBOLAG: Bleeding Heart Nihilist Productions
BÄSTA LÅT: Allegiance To No One
BETYG: rb-betyg-8_10

Tracklist

1. Liberato
2. Inside my head
3. Allegiance to no one
4. Eu-topia
5. Vinden som piskar ditt ensamma lik
6. MDVP
7. The Disease
8. Transylvania

BANDFAKTA – SINIESTRO

Linus Öhrn – Vocals, Guitarr
Sebastian Rojas – Drums
Joel Fox Apelgren – Bass

Writers note: Vid inspelningen av skivan var Filip Armfelt basist i Siniestro.

DISCOGRAPHY

Oppression Of The Sunlight – 2014
Revelations In Mayhem – 2016

FACEBOOK INSTAGRAM YOUTUBE


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK