HYPNOS – En sista Stockholmsnatt med gänget

Sent i torsdags spelade Hypnos från Götet i Stockholm inför ett par tappra själar som hade trotsat snöfallet och letat sig genom Gamla Stans gränder och fram till den lilla klubben Geronimo's FGT. Rockbladets utsända var på plats och gycklarposerna som sedan länge var väl inövade satt som en smäck på tidningspojke.

Jag vet inte hur jag ska förhålla mig när min drift att se bra band i små lokaler krockar med min önskan om att band brejkar stort. Dessa spelningar, som Hypnos är ute och spelar nu är lite speciella då sångaren Philip Lindgren redan innan turnén har annonserat ut att han tänker sluta i bandet, vilket är otroligt tråkigt. Enligt Philip själv så har det med ekonomin att göra. "Jag flyttar tillbaks upp till Norrland (Lycksele) där jag har min släkt och min familj" berättar han kort efter giget. "Jag klarar det inte längre helt ensam i Göteborg där jag lever på ingenting och bor i en jätteliten lägenhet. Jag tänker dock inte sluta med musiken, det är ju mitt liv." Detta speglar massor av kämpande musikers vardag och det gör mig än mer bestämd över att lokala band ska sponsras med att man köper deras merch och deras plattor. Jag måste beklaga mig här precis som en bitter gammal gubbe för det var verkligen provocerande lite folk på Geronimos igår. Jag fattar, det var torsdagskväll, det snöade och blåste och spelningen började först klockan 22:00, vilket är en riktig skittid för många men vårt kära Stockholm kan skaka fram fler än 50 personer. Man blir ju lite bitter å bandets vägnar när det samtidigt finns musik, som enligt oss inte alls håller samma klass som det vi fick höra igår men ändå lockar tiotusentals besökare oavsett tidpunkt. Men samtidigt är det vår vinst att vi var där och i slutändan är det ju det som räknas. Nog med klagomål och jag har nu torkat bort tårarna.

Det är inte endast ekonomin som ligger till grund för beslutet att sluta i Hypnos. Under ytan finns även interna stridigheter i bandet som också bidrar till att flytten känns än mer rätt för Philip. Trummisen Hampus Hansson och gitarristen Oskar Karlsson bekräftar det och berättar att de ska testa några nya sångare direkt efter turnén. Tvärflöjten som krav kommer det dock att ses mellan fingrarna på. Nästa stopp på turnén är Katrineholm och innan turnédörren stängs för denna gång ska bandet även ner till Tyskland. "Jag älskar den tyska publiken, den är bäst! De köper mycket merch också" skrattar Hampus.

Trots att det är bandets första gig på ett halvår känns Hypnos redan från början ändå tajta och den lilla lokalen känns plötsligt mycket större. Det är ett bra och avslappnat gig där många låtar från senaste plattan Cold Winds spelas. Scenen är ju inte speciellt stor men det känns ändå som att Hypnos trivs i den intima atmosfär som skapas på Geronimos. Norrlands svar på Rob Halford (eller var det Robert Plant?) intar en klassisk pose med uppknäppt jeansjacka och handen på bältet. För mig var det bara att snabbt stämma luftgitarren och försöka hänga med så gott det gick. Det gick sådär. Mitt i första solot gick tre av mina luftsträngar av och där stod jag mest och såg fjantig ut. Hypnos spelar på och två nya låtar (Ain't No Fool och Maximus) testas för första gången live och i sann anda håller de bra klass och det bådar verkligen gott inför en ny platta. Maximus är den rivigaste låten jag har hört med bandet och jag gillar den starkt. Att se en tvärflöjt a la Jethro Tull på scenen hör inte till vanligheterna men Norrlänningen behärskar det med bravur. Hovgycklarposen med böjt ben som Jethro Tulls sångare Ian Anderson alltid gjorde har Philip dock valt bort och i mina ögon känns det som ett bra val. Visserligen hade det varit rätt spännande att se Robert Plant stå som en flamingo och sjunga Breaking The Law. Cold September är fantastiskt bra men Hands Of Evil från första och självbetitlade plattan är en av mina favoritlåtar och jag blir verkligen glad att den luftas. Avslutningen med The Mountain, som även släpptes som singel 2014, är såklart jättebra men jag är fortfarande lite osäker på om det var tänkt att spela den från början eller ej. Det verkade som att bandet höll på att plugga ur sina instrument när någon i publiken ropade till dem att spela den. Bra blev det i alla fall.

Det var som helhet en mycket trevlig torsdagskväll i Gamla Stan. Det jag kan ha lite synpunkter om är att giget var otroligt kort. Jag vill ju höra mer, mer mer! De har ju en massa bra låtar som de hade kunnat köra men jag är glad för de jag fick höra. Hypnos kommer jag absolut att fortsätta följa som jag har gjort sedan första skivan släpptes och även hur tråkigt det än är att Philip ska sluta så ser jag med spänning fram mot bandets nya material och fortsatta äventyr i musikens galna värld. Det är ju fyra bra killar kvar i bandet trots allt. Avslutningsvis vill jag tacka Philip för ett kanonjobb vid mikrofonen och jag hoppas att vi snart får höra mer från honom.


BETYG : RB-Betyg-8_10
SKRIBENT: Fredrik Brolin (fredrik.brolin@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Jennika Ojala (jennika.ojala@gmail.com)
KONSERT: Hypnos
ARENA: Geronimos / Stockholm
DATUM: 2017-03-30
BÄSTA LÅTEN: Hands Of Evil
BÄSTA MINNET: Maximus! Det ska bli kul att höra nytt material.
SÄMST: Uppslutningen

LÅTLISTA – HYPNOS – GERONIMOS FGT

1. I'm On The Run
2. Cold September
3. Ain't No Fool
4. Maximus
5. Nightmares
6. Hands Of Evil
7. Unrootables
8. The Mountain


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar