Kaj Kindvall – En stor radioprofil med ett stort musikhjärta

För oss som var tonåringar under 70-och 80-talet var Kaj den som gav oss den nya musiken, han var banbrytande och var den som vågade att spela låtar som aldrig tidigare hörts i sina radioprogram. Han är en välkänd radioröst, hela sitt liv har han bott i Norrköping. Vi fick en pratstund med honom på Where's The Music? för drygt en månad sedan, där han berättade både om sin karriär på Sveriges Radio och bland annat vad han tycker om det nya musikbransch-klimatet.

Kaj är en av de viktigaste radioprofilerna i svensk musikhistoria. Han är en person som har haft stor betydelse för mitt och många av min generations musikintresse,  och för oss som var tonåringar innan internet, MTV och Spotify så gav han oss all tänkbar ny musik. Han har haft en lång och gedigen historia inom svensk radio, redan 1970 startade han programmet Tio Topp. Under åren 1984-2010 ledde han radioprogrammet Tracks, det blev nästan alltid måndagens snackis i skolan om vilka låtar som var bra eller inte. Man satt bänkade framför radion varje lördag klockan 13.00, redo med våra kassettspelare och gjorde blandband. Det var han som vågade spela både ny och rent banbrytande musik. Det var tackvare hans radioprogram jag för första gången kom i kontakt med legender som Dio, Gary Moore, Lemmy Kilmister, David Bowie med flera. 2004 fick han Grammis hederspris för sin insats inom musikvärlden.

Jag frågar Kaj vad han gör idag när han inte längre är en radioröst, han svarar att han idag är en frilansande musikjournalist, mestadels för dagstidningar inom Östergötland. Han har gjort några inhopp på Radio Östergötland men det är som musikjournalist han arbetar idag.

Samtalet fortsätter om sociala medier och han säger att idag är nyhetsflödet så snabbt, mycket tack vare internet. Innan fanns det bara ”snigelposten” och det kunde ta 2-3 veckor att få en skiva från England eller USA. Idag når den nya musiken ut till sina fans på ett oerhört mycket snabbare sätt via sociala medier vilket är både en för och en nackdel. Visst var det jobbigt att vänta de där veckorna på de nya mer okända plattorna men samtidigt fanns det en mystik kring album som inte finns idag. Under den här tiden var det viktigt med ett snyggt omslag som direkt talade till lyssnarna och fans om vilken inriktning musiken hade. Omslagen var rena konstverk och jag håller med honom, den där känslan när man hade köpt en vinylplatta är nog svår att förstå för dagens unga generation som är vana med helt andra kanaler. Vi lusläste texterna som var på innerkonvoluten, spraket i en vinyl kan aldrig fås på en CD-skiva eller för den delen via Spotify eller andra strömmande medier.

Naturligtvis måste jag ställa frågan om han var medveten om vilket inflytande han hade på oss som var tonåringar under 70-och 80-talet. Han svarar att det är först i efterhand han verkligen fått ett facit på hur mycket hans program har betytt. Visst såg han siffror på lyssnare men det gav ändå inte svaret på vilket inflytande han hade. För oss var han verkligen den som gav oss den nya musiken och utan honom tror jag inte den svenska musikscenen ser ut som den gör idag. Han fortsätter med att säga att vissa låtar var han nervös för att spela, han berättar om när han t.ex. spelade Metallica och Nirvana för första gången, han räknade med att redaktionen skulle bli nerringd med samtal om att det var skit, det blev ju naturligtvis helt tvärt om, de blev nerringda för att vi ville höra mer sådan musik.

Samtalet fortsätter om Tv-program som Idol och program i den genren, han förstår att det är bra TV men han tycker det är oförsvarbart hur de som har en artistdröm blir utnyttjade för de får verkligen en falsk bild om hur det är att vara artist, det är inte en räkmacka utan verkligen ett hårt slit! Han tycker det är fantastiskt med hur vi i Sverige jobbar för att ha en bra live-scen och hur mycket arbete som faktiskt görs av volontärer, utan de skulle inte den levande musikscenen finnas. Det är sprunget ur föreningslivet och det är en historia och ett arv vi ska vara stolta över tycker Kaj. Det som verkligen blir en intressant iakttagelse att höra om är hur han ser trenden, speciellt inom popgenren att idag handlar det om en solokarriär och han menar att det är i stort sett bara rockscenen som fortfarande håller fast i band-konceptet. Han är helt klart en intressant person att prata med, en man som har ett stort kunnande om musikscenen. 

Till våra läsare vill han hälsa: Keep on rocking och håll livescenen levande! 

Med en varm känsla går jag från ett möte med en tonårsguru som fortfarande håller fanan högt. Tack Kaj för ditt dedikerade arbete!

SKRIBENT: Christina Wernersson (christina.wernersson@rockbladet.se)
FOTO: Olivia Mariette Borg / Sveriges Radio


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK