Subztain – Bröderna dom själva valde

Enligt medlemmarna i Subztain går det inte att tävla i musik, för dom är det mer än ett konstnärligt uttryck. Med en stor satsning på sitt livsverk som grundades redan vid första albumet och nya Brothers By Choice, Not By Blood är Subztain utan tvekan ett band att räkna med.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons

– Du kan inte tävla när det kommer till musik, speciellt inte när det gäller kvaliteten eftersom det både är en konst och ett sätt att uttrycka sig på, berättar Ante Subztain, sångare i Subztain.

Subztains debutalbum Conflict Solution släpptes för fem år sedan och satsningen var redan då stor, mixningen gjordes av Chris Snyder (HEAT, Nightwish), Standstraight Studio. Mastringen däremot skickades till anrika Abbey Road i England.

– Eftersom att det var första albumet så ville vi göra en stor satsning och chansade vilt, jag tycker själv att vi lyckades bra till åtminstone 60-70 procent när det gäller slutresultatet. Kontakten mellan oss och Chris Snyder var riktigt bra och det kändes stort att få spela in hos honom. Sedan när vi skickade musiken till Abbey Road så skickade teknikern som skulle mixa albumet ett mail, han tyckte att låtarna var så bra, att han ville tala om det för oss personligen, berättar Antz.

01022017-subztain-js-dsc_1858

Tiden mellan det första albumet och nya Brothers By Choice, Not By Blood var en utveckling för gruppen, enligt gitarristen Marcus Wahlström beror det på att dom tidigare inte kände att dom riktigt hittat hem.

– Många slutade, däribland jag eftersom det just då krockade med allt, på dagarna arbetade jag som snickare och på kvällarna var det bara bandet som gällde, i och med det så fanns det ingen energi kvar till något annat. Men det var svårt att slita sig och det dröjde inte länge innan jag kom tillbaka och sedan Fredrik Isaksson kom med i bandet så tycker jag det känns som vi har hittat oss själva. Vi hade snackat med några tidigare, men ibland så märker man utan att ens spela tillsammans, att det här kommer inte fungera. Men Fredde lärde sig låtarna snabbt och allt flyter på, anser Marcus.

Fredrik Isaksson är ett välkänt ansikte inom Stockholmsscenen, med ett förflutet som basist i Grave och Therion har han inte bara gett bandet ny energi och motivation, utan också erfarenhet.

– Förutom min ålder och min erfarenhet så finns det en hel del lärdomar jag tar med mig från tidigare band, jag gick med i Subztain för att Ante som tidigare både sjöng och spelade bas frågade mig om jag ville ta över rollen som basist. Så jag lyssnade lite på vad dom hade gjort och gick med, men det känns som om jag varit med sedan start, tycker Fredrik.

Sedan Fredrik gick med i bandet anser Antz att det har blivit roligare att spela, för honom var det som att en frisk fläkt kom in och rörde om lite. Även om dom båda spelar på olika sätt, Fredrik spelar enligt Antz tungt och maskulint. Själv är han spretig och vill helst kunna röra sig fritt, som en gitarrist.

– Fredrik är en stadig och bra basist, men visst tycker jag det är tomt utan basen, samtidigt som jag absolut inte vill ta på mig den rollen igen då jag trivs bra som sångare, berättar Ante. 

När frågan ställs om huruvida bandet är en diktatur eller demokrati när det gäller att bestämma gällande låtar och album, skrattar alla medlemmarna.

– Alla får säga sitt, men som alltid är det någon som får vika sig. Det går inte att alltid tycka exakt samma sak, men har man en bra anledning till varför just den låten ska tas med eller så går det att motbevisa dom som tyckte annorlunda, berättar Antz.

Under produktionen av Brothers By Choice, Not By Blood så bestämde sig medlemmarna för att ta den tiden som dom kände behövdes. Detta för att kunna gå igenom sitt material och tillsammans arbeta fram något som alla kunde vara nöjda med.

– Denna gången är det bara vi själva som är involverade, visst har vi skickat lite av materialet till familj och vänner för att få några synpunkter. Fast denna gången är vi mycket mer tillfreds med resultatet, anser Ante.

Brothers By Choice, Not By Blood mixades av Staffan Österlind, Fassberg & Österlind Music. Men själva inspelningen är gjord av Antz och Marcus. 

Tid är dyrbart och viktigt, men Fredrik anser att man inte varken ska peta för mycket i materialet eller vänta för länge.

– Ta Iron Maiden till exempel, det kan gå många år mellan deras skivsläpp, eller AC/DC, jag tycker man förlorar för mycket på att dra ut på det.

Han får medhåll från Marcus som anser det vara viktigt att låta det ta tid, men samtidigt ska ett slutdatum vara satt, så att det finns en deadline för gruppen som dom kan förhålla sig till. Datumen som sattes hölls och likaså gällande marknadsföringen. 

– Vi började skriva låtar i somras, så totalt har det tagit oss ungefär ett halvår från början till slut vilket för oss innebar att vi hade en rätt så intensiv period. Men jag tror min styrka ligger i att personligen kunna skriva texter baserat på känsla. En kompis på gymnasiet spelade också gitarr, men han använde den för att få utlopp för sina problem och jag minns att han en gång sa till mig ”Vad skönt att du inte är så pass inne i gitarren på samma sätt som jag, för du kan skriva texter på ett annat sätt”. Vad han menade med det, var att han tänkte mer tekniskt och jag mer baserat på känslor, berättar Marcus.

Om man är ett band på en viss nivå är det viktigt att sticka ut från mängden, rekvisita är ett sätt många band använder sig av och Subztain är inte annorlunda. Deras rekvisita består utav Ove, ett blodigt huvud som sätts på mikrofonstativet och snurrar.

01022017-subztain-js-dsc_1878

– Absolut kan man behöva rekvisita, men det ska inte gå till överdrift, även om det anses vara viktigare idag än för 20, 30 år sedan. Då räckte det med att man släppte en skiva, hade en bra image och gjorde bra ifrån sig på scenen. Nu vill folk ha det mer visuellt, som Lordi när dom var med i Melodifestivalen eller Slipknot med sina masker, finns hur många band som helst där ute som gör något liknande. Samtidigt som vi vill ge publiken något att titta på, så är det viktigare för oss att det blir en bra show och en otrolig upplevelse för dom, tycker Marcus.

En annan form av rekvisita som bandet har enligt Ante är bandmedlemmarnas energi. För honom är utbytet mellan han själv, Dennis, Markus och Fredrik en stor del av det, eftersom att personligheten som visas upp på scenen är av sådan vikt. Inom bandet finns en stark känsla av broderskap och det märks att alla står varandra nära, Antz och Marcus främst då dom pratar med varandra på ett sätt som påminner om två bröder som gnabbas.

– Subztain är en liten familj, vi träffas minst två gånger i veckan och umgås, antingen genom att repa eller bara hänga, berättar Ante.

En annan form av brödraskap är den som finns inom bikerkulturen, då man alltid ställer upp och finns där för varandra, oberoende av huruvida man är familj via blod eller inte.

– MC-kulturen har fått ett oförtjänt dåligt rykte, att klubbarna bara skulle bestå utav farliga och kriminella människor är lögn. Och det är därför vi i videon till Enforcer försökte visa ett humoristiskt perspektiv på saken, ena scenen ”slåss” vi i, andra spelar vi beerbong, berättar Anzt med allvarsam ton.

För honom personligen har musiken varit en räddning från att begå stora misstag, istället för att umgås med fel sorts människor har han valt att skriva musik och behandla olika ämnen på det sättet.

Marcus berättar att för honom har det inneburit en kanal att få utlopp för olika saker genom, inga andra aktiviteter som sport har gett honom samma chans.

– När jag var yngre så provade jag massor med sport och andra aktiviteter, men det var musiken som kunde ge mig det utlopp jag sökt efter, berättar Marcus.

Som barn sjöng Ante ofta, enligt egen utsago praktiskt taget hela tiden och upptäckte kort därefter både piano och gitarr. Hans pappa spelade som ung även han instrument och Antz fick då ta över hans gamla gitarr.

– Den låg på vinden och visade sig vara pappas gamla, så han använde den för att lära mig Smoke on the water, fast i dur.  Lite senare när jag började i musikskolan så kunde jag låten, bara det att den var helt fel, så dom lärde mig rätt version och så rullade det bara på, jag började spela i band och nu sitter jag här, berättar Antz med ett skratt.

Fredriks intresse för musik började med Iron Maiden och Judas Priest, när han gick i högstadiet. Han berättar att på den tiden, då var man tvungen att lära sig ett instrument i skolan och dom enda som lät tillräckligt var elbas och trummor. Valet föll på bas, ett enkelt sådant eftersom han redan då ville höras. 

01022017-subztain-js-dsc_1884

Subztain har likt några andra svenska band västar där deras bandnamn står tryckt, något som ofta resulterar i frågor från folk på stan. 

– Jag uppskattar faktiskt alla gånger någon kommer fram och frågar mig om västen, då får jag kontakt med människan som undrar och det får man inte på samma sätt annars. Men visst finns det en viss stämpel som sätts, när dom ser att man har den på sig. Men vi vet vad man inte får göra med västar och håller det på den nivån som det ska vara, helt ärligt så är Subztain ett band med musiker som gillar att visa vilka vi är och göra reklam för bandet, berättar Anzt.

Musik är något många använder sig av, antingen för att berätta något eller för att sätta ord på vad dom känner. Vilket ibland kan leda till att ett beroende skapas och man blir oförmögen att uttrycka sig utan musiken. Men enligt Marcus finns det inga negativa sidor med att vara beroende utav musik, istället ser han det som ett sätt att avreagera sig på.

– Mår du dåligt så kan du ta ut det på musiken och förklara hur du känner för någon annan, det anser jag vara bättre till skillnad från att dränka sig i något annat.

Som medlem i ett band är det viktigt att sätta sin egen prägel på musiken, varesig det är genom sättet man spelar på eller agerar på scen. Men viktigast av allt är soundet, för har man inget eget och unikt sound, då faller allt.

– Jag tycker att när alla bandmedlemmar färgar låtarna genom sina instrument, då håller vi kvar soundet i låten som är Subztain, som en slags färgkod bara vi kan se och förstå, anser Marcus.

Skribent: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
Fotograf:
Jimmie Sonelius (jimmie.sonelius@rockbladet.se)


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar