Arjen Lucassen – Jag ser detaljerna redan från början

Arjen Lucassen är en vida känd musiker som många talanger en gång drömt om att få arbeta med. Nu är den något udda konstnären återigen aktuell med en ny berättelse genom Ayreon, konceptalbumet The Source. Rockbladets reporter Gabi Mattsson fick en skypeintervju som varade långt över den förbestämda timmen och diskuterade allt från musik till vetenskap.

Dina texter är sci-fi inspirerade berättelser som omvandlas till musikaliska historier, hur går processen till?

Jag börjar alltid med musiken, det är så inspirationen för en berättelse väcks till liv. Efter det så börjar sökande efter rätt musiker, för det är avgörande att personen blir ett med både musiken, men också berättelsen. Något jag har älskat sedan barndomen är att hitta på historier, även om jag aldrig ens öppnat en bok i mitt liv. Musiken är den viktigaste delen av mig, samtidigt som även historieberättande tar mycket plats. Du kan förändra så mycket genom att skapa en historia genom musiken, det blir en tillflykt från denna världen till en annan och det är något jag vill kunna erbjuda andra människor, att få fly från verkligheten en stund. 

Jag har läst att du har en lång lista på musikaliska konstnärer, både döda och levande som du vill arbeta med. Vanligtvis väljer du ut ungefär 30 stycken att arbeta med, men på The Source är det många stora namn med.

På The Source är det visserligen många stora namn inom prog och metal involverade, det är jag fullt medveten om. Men det är personer som jag tidigare arbetat med och som har det som krävs. Att välja ut vem som ska anta vilken roll är inte en så stor utmaning som man kan tro, iallafall inte enligt mig själv. 

På vilket sätt är det inte en så stor utmaning för dig, är det en känsla som kommer naturligt?

Att veta vem som passar till vad är en talang jag har, är man ingen bra sångaren själv vägs det upp av att veta vilka som är perfekta till olika partier. När jag har valt ut vilka som ska spela rollerna, så skrivs texten baserad på personerna. Om det varit tvärtom, att texten redan varit nedskriven så hade det varit mycket svårare och begränsande. The Source har resulterat i ett arbete som tagit två år att sammanställa och det gäller endast konserterna. På en timme lyckades alla tre showerna bli slutsålda, men det var inte något som jag hade förväntat mig.

Du anses vara en våra största kompositörer och skriver musik som många musiker bara kan drömma om att få tolka. Nu har du tre utsålda shower att se fram emot, tar arbetet någonsin slut?

Eftersom jag inte förväntat mig den responsen som blivit, så känns det helt fantastiskt, samtidigt som det är en overklig känsla. Själva arbetet med showerna har tagit lite över två år, mycket beroende på att det är 16 personer involverade och vi måste definierar musikerna och koppla samman dom med låtarna. Efter det kan vi skapa setlists. Tack vare att vi sålde slut så snabbt har pengarna kunnat investeras i själva konceptet och det kommer bland annat finnas stora skärmar, som med hjälp sitt material kan skapa kontraster till låtarna.

Dina historier är sci-fi inspirerade, men innehåller varken gott eller ont enligt dig själv. Sedan har du ett flertalet andra projekt på gång hela tiden, det måste krävas mycket inspiration för att kunna åstadkomma så mycket?

Karaktärerna i sig grundas på den okända inspirationen som nästan alltid är närvarande. Inspiration är en oförutsägbar närvaro, den kommer och går enligt sin egen önskan. Närvaron av den gör att allt är okej, ideér leder till nya saker, men utan den så ser jag bara mörker. Dom perioder som ibland kan uppstå, då jag saknar den helt blir jag deprimerad och ledsen, för då är kreativiteten borta. Oftast tar det bara några månader innan den kommer tillbaka, för som med allt annat, ju mer du vill ha det, desto längre tid tar det att få. 

När dom mörkare perioderna kommer och din kreativitet tvingas ta ett steg tillbaka, hur hanterar du det?

Jag joggar varje dag, oavsett vad och ibland gillar jag att arbeta i trädgården eller se något på tv relaterat till vetenskap eller sci-fi. Alpha som världen min historia utspelar sig i på The Sorcerer grundar sig i en återkommande tanke hos många vetenskapsmän och forskare. Jag har många gånger hört att livet på jorden, kommer från stjärnorna och det finns även en helt vetenskap kring fenomenet.  Jag var inte något geni när det gäller matematik i skola, men vetenskap har alltid varit ett stort intresse. Dokumentärer med Stephen Hawking och Morgan Freeman är några av mina favoriter. 

Tror du att teorin om att världen endast är ett hologram och inte verklig, kan vara sann?

Allt är möjligt och bland möjligheterna finns utan tvekan det faktum att allt egentligen bara är ett hologram. Vi skulle kunna sitta här och spekulera i vad sanningen egentligen är i timmar, men vet du vad som är viktigt för mig? Att ge livet en mening. Personligen försöker jag ge mitt egna liv mening varje dag och lever det timme för timme i det syftet. Så skulle det inte vara på riktigt, utan något annat, då skulle jag antagligen bli ganska sorgsen, men samtidigt så gissar vi fortfarande, eller hur? Som barn gillade jag inte att bli upplärd och viljan att försvinna bort till något annat var ständigt närvarande. Det har också lett till att konceptalbumen, från det tidiga 1970-talet länge varit som ledsagare genom skapandet.

På vilket sätt är din musik en förlängning utav din personlighet?

Musiker ska inte tvinga på andra sina åsikter och därför försöker jag hålla min personlighet separerad från mitt skapande. Vi som arbetar med konstformen musik ska fokusera på det och låta politikerna sköta det andra. Men så klart är det något som är omöjligt att undgå, för läser du mellan raderna i mina låtar så kan du både se och höra mina tankar. Ett spår på nya skivan, The Day World Breaks Down som även är öppningsspåret är ett bra exempel och representerar även skivan. I den låten, där finns alla känslor och alla olika stilar som går att koppla samman, mycket beroende på att alla elva konstnärer sjunger tillsammans. 
Alla har olika sätt att lyssna på, vissa hör endast instrumenten och andra texterna. På vilket sätt lyssnar du på musiken?
Det är detaljerna och inte helheten som jag lyssnar på, men det är alltid sången som är det första. Varje kväll klockan elva går jag ner på nedervåningen och lägger mig på en madrass, sedan försvinner jag bort. Om du skulle ta min Ipod så skulle du hitta ett hundratal olika artister inom lika många genrer, allt från Simon and Garfunkel till Rammstein. Något du däremot aldrig skulle hitta där i, det är disco, rap eller reggae, jag gillar inte den typen av musik.

Du sa tidigare att kreativiteten är en stor del utav dig, kan det någonsin komma till en gräns då den tar över för mycket?

Jag kan aldrig bli för kreativ, som jag nämnde tidigare så skapas ett stort svart hål om den för svinner.  Sättet som jag lever mitt liv på är väldigt medvetet, skulle du fråga mig vad klockan är så kan jag på minuten ge dig rätt tid, något jag faktiskt avskyr. Tiden för mig går väldigt långsamt såvida jag inte gör något som betyder mycket, då går tiden snabbt. Men varje minut är schemalagd, som tv-karaktären Monk om du känner till honom? Så lever jag och det är bra, för det ger mig möjligheten att transformera min hobby till ett yrke som försörjer mig trots det aldrig är några turnéer.

Som musiker i dagens samhälle är det många som förlitar sig på intäkterna från olika turnéer. Skivförsäljningen har ju tyvärr gått ner drastiskt dom senaste åren, men du vägrar fortfarande att åka ut på vägarna?

Min framgång beror förmodligen till större delen på att jag ser helheten. Många tror och tycker att jag är en bra sångare och gitarrist, även kompositör, men frågar du mig så är det inte så. Om ett projekt tar sin börjar, så ser jag detaljerna från starten, allt från hur konsten som pryder omslaget ska se ut, till vilka sångaren och röster som ska forma musiken. Och det är min styrka, det har funnits många tillfällen då möjligheten att arbeta med musiker som är otroligt mycket bättre än jag själv uppstått. Men att vara en bra musiker är inte avgörande, när jag var yngre hade jag en granne som var mycket bättre på gitarr än vad jag var, men han kom inte långt, för han saknade förmågan att se helheten.

Skribent: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
Foto:
Press Mascot Label Group/Lori Linstruth


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar