Ett skri från vildmarken – Pillorian + Valborg, PSB (konsertrecension)

En annars kall och tystlåten onsdagkväll i Stockholmsområdet ter sig ypperligt för ljud från vildaste marker. I den lilla trånga källaren på PSB står inga mindre än pompösa Pillorian med träsktuggande Valborg som entrérätt. En kväll där den klaustrofobiska källaren på Söder utvidgas av den massiva ljudbilden.

Valborg

Likt ett tjockt rökmoln lägger sig tyngden i introt över själen. Med ett synthintro kommer tonerna likt en porlande bäck i ett flöde av blytungt riffande. Ljudmässigt väldigt atmosfäriskt där all tid i världen finns för låtuppbyggnad.

Markanta gungande basgångar fylls ut av gitarrmelodier fjäderlätta. Trion förlitar sig inte enbart på tung instrumentation då det inte är fokus, tyngdpunkten är tämligen mer emotionell. Sett till den lilla scenen lyckas bandet göra något som expanderar tid och rum, väggarna kollapsar utåt och lyssnaren försätts i storslagna landskap sällan skådade med det mänskliga ögat.

Denna polerade och rigorösa scenshow är inte mycket att häpna över, men ett tecken på var den egentliga emphasisen ligger. Det enda som förgyller framträdandet i denna riff-fest är basisten och vokalistens rovdjursblick som ser ut att vilja sätta huggtänder vilket ögonblick som helst. Efter vackra landskap åker vi ned i en industriell avgrund med Triptykons finessfyllda tyngd förgylld av det tyska raseriet med toner från Mantar. Nedgången till infernot är oundviklig med de tuggande riffen för lyssnaren ned i avgrunden.

Betyg: 6/10

Pillorian

Från askan av ikoniska Agalloch får en ny fenixfågel resa sig. Dessa är Pillorian förgyllda av forne frontmannen John Haughm, med en styrka av tre man bakom sig, däribland trummisen från kometen i black metal-scenen Uada.

Bandet begynner pang på och visar en extremt hög nivå. När John Haughm öppnar sitt gap fyller han lokalen med nästan ångestfyllda skrik. I ett vacker bränt landskap pyr det från eldar, brinnande klart och tydligt. Sannerligen en grandios upplevelse som etsar sig in i sinnet när bandet plöjer igenom sin debutskiva. Ett sant exempel på hur hjärtekramande black metal kan vara, känslor svallar över. Allt detta bärs fram av det exemplariskt storartade gitarriffandet. Bandet uppvisar en nästintill mästerlig kvalitet av musiker, där inte en sekunds tvekan råder och gitarrbyten känns inte forcerade. Inga mellansnack skall få fylla ut allt tomrum då det enbart skulle stanna av resan lyssnaren gett sig in på. När det precisionsrika trummandet från Trevor Matthews i mästerliga Uada drar igång finns ingen tillflykt. Detta märks hur den kolliderar likt en havsstorm mot de melankoliska gitarrmelodierna i Forged Iron Crucible. Bandet avslutar med att låta John Haughms extremt unika och vackra rensångsstämma i låten Dark is the River of Man lägga sig likt en drog över sinnet. Inte ett endaste hårstrå på kroppen ligger platt under detta storslagna avslut. Åskådaren bäddas in vackert i ett melankoliskt och tillintetgjort, tyst och glömt landskap.

Likt en kanonkula står energin på tå, trots den tunga gitarriggen. Pillorian lyckas åstadkomma en kolossal ljudbild på den lilla scenen, trots tveksamheter om hur detta skulle te sig när bandet står packade lika tajt som i en sardinask. Bandet begränsar sig då efter omständigheterna, men lyckas ändå tveklöst leverera något större än livet.

Betyg: 8/10

Valborg  

Pillorian

Evenemang: Pillorian + Valborg, Scorn Across Europe Tour
Lokal: PSB, Stockholm
Datum: 2017-04-12
Recension: Nikita Smirnov (nikita.smirnov@rockbladet.se)
Fotograf: Mattias Nilsson (mattias.nilsson@rockbladet.se)


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK