Biters tar glamrocken in i 10-talet

Biters tar på sin nya platta The Future Ain't What It Used To Be glamrocken vidare in i 10-talet. Albumet glittrar av brittiska storheter som T. Rex, Sweet och Slade men även amerikanska Cheap Trick. Nikki Sixx och Billie Joe Armstrong tillhör den sakta men säkert växande fanskaran. Rockbladet träffade den frispråkige frontmannen Tuk Smith innan spelningen med Blackberry Smoke på Münchenbryggeriet i Stockholm, läs recensionen här

Annons
Annons
Annons
Annons

Hur kommer det sig att ni kom med som support till Blackberry Smoke?
"Jag har alltid velat göra en turné med ett band som har trovärdighet. Vi gjorde en turné med Sum 41 sist vi var över, och ungar verkar inte gilla rock 'n' roll längre. Jag vill ju att de ska gilla rock 'n' roll, men de verkar inte bry sig ett skit. Så för mig är det perfekt att turnera med BBS, musikaliskt är bandet bland de bästa i världen. Jag vet att ni själva ser en massa band men de är musiker i studioklass. Det är som en skola för oss att se och vara med dem varje kväll, det är väldigt viktigt för mig som musiker eftersom jag ser upp till Charlie (Starr, frontman) som låtskrivare och artist, och så är de fans av rock 'n' roll fans. Det var nära att vi inte skulle få turnén men då ringde Brit (Turner, trummis i Blackberry Smoke och skapare av bandets skivomslag och merchandise) upp deras manager och sa att vi måste bara ha med Biters till Europa. Det har varit en kamp, det kostar en jäkla massa pengar för ett amerikanskt band att komma över till Europa, mer än vad jag tjänar på ett år. Så vi drog igång en Pledge-kampanj, återutgav backkatalogen, sålde av lite pedaler och cymbaler. Sedan måste vi dra in en del på merch varje kväll. Man måste ta lite risker, men som tur är säljer vi bra med merch så det verkar gå jämt ut."

Är det andra gången ni är här i Sverige nu?
"Vi har varit över i Europa fyra gånger men det är andra gången i Skandinavien."

Hur går det för er i USA?
"I de större städerna går det bra. Det är svårt att nå ut i radio, då de inte tycker att det finns något format för vår typ av musik. Jag hoppas verkligen att nya plattan ska ändra på det och visa för ungdomarna att gitarr-rock är coolt och inte smörigt och för pappor. Inget ont om pappor men ungarna verkar tycka att gitarr-rock är musik för farsor. Vilket naturligtvis suger."

Apropå nya plattan, The Future Ain't What It Used To Be, vad tycker du skiljer den mot den förra?
"Jag ville bara göra lite mer av den typ av musik jag gillar, speciellt engelsk 70-tals glam och powerpop. Distansera mig från 80-talets hairmetal. Som världen ser ut idag med allt som händer, behövs lite må-bra-musik som alla kan relatera till. Man kan använda musiken som verktyg, alla verkar starta punk- eller metalband nuförtiden vilket är lite för enkelt. Mina låtar ska handla om kärlek, kärlekssorg som är världsligt."

Skriver du all musik?
"Jag och Philip (Anthony, basist) skriver en del, men det är mest jag. Vill nog hellre bli ihågkommen som en bra låtskrivare än något annat, jag är ju i ett band och det är ungefär som Tom Petty, en av mina större influenser. Inför nya plattan gjorde jag alla demon i min hemstudio. Vi har en ny manager som pushade mig till det yttersta, vilket jag verkligen är glad för. Han vill verkligen att vi ska bli stora. Han förde mig samman med Scott Stevens som jag skrev Stone Cold Love med. Det är verkligen inspirerande att hänga med dessa hängivna låtskrivare och producenter. Som ni vet finns det inget direkt college för rockmusik, antingen har man det eller inte, så jag är som en svamp som suger åt mig allt jag kan lära av dem. Förhoppningsvis visar det sig på nya plattan, tycker låtarna är bra och catchy."

När började du skriva låtar?
"Inte så länge sedan, kanske sex, sju år sen när bandet drog igång. Trodde nog inte jag kunde men det var bara att prova."

Är Biters ditt första band?
"Vi hade ett band innan som hette Poison Arrows som höll på ett år ungefär, det var mer sent 70-/tidigt 80-tals powerpop. Första Biters EP:n (Biters) från 2010 är egentligen Poison Arrows, vi bytte bara namn och lite medlemmar."

På nya skivan tycker jag vi kan höra en hel del T-Rex och Marc Bolan.
"Jag älskar Marc Bolan. Det roliga är att jag har en lampa hemma i studion som jag hängt en gammal Marc Bolan t-shirt över, så varje gång jag är på låtskrivarhumör har jag Marc tittandes ner över mig, men jag kommer aldrig kunna skriva texter som han gjorde!

Tror du Biters hade varit större om ni kommit fram på 70-talet?
"Ja, det tror jag, när jag spelade upp nya plattan till ägaren av vårt skivbolag sa han att den säkert skulle sålt tio gånger platina om året varit 1974. Ganska frustrerande… Jag tycker om vad jag tycker om, skulle aldrig hoppa på något som var populärt som en del andra. Hade vår typ av musik varit det hade jag med all säkerhet aldrig spelat den, har alltid varit lite rebellisk mot mainstreammusik. Egentligen har det inte kommit något nytt bra de senaste 15-20 åren sedan The Hives, Jet, Wolfmother, Strokes och White Stripes dök upp. Har sett alltför många band som ändrat sig efter vad som skulle vara mer populärt, vilket suger."

Kan du leva på musiken?
"Nej, jag producerar några andra band. Tar lite ströjobb ibland. Tillverkar läderarmband och dylikt som jag säljer online."

Hur tycker du PR för Biters går i Europa?
"PR i Europa är fantastiskt, speciellt i Tyskland. I USA är det lika med noll vilket gör mig förbannad då det är världens största musikmarknad."

Slutligen gled samtalet in på rock 'n' roll mode, boots och svenska Honeymoon Disease (vilka Tuk vurmar för) som förbandade när Biters gjorde sin första och hittills enda headlinerspelning i Sverige, på Debaser Strand 2016. Tuk avslutar innan det är dags att gå upp på scenen och värma upp publiken inför Blackberry Smoke: "Jag har kanske inte så mycket pengar men det finns alltid en slant att lägga på ett par schyssta boots."

SKRIBENTER: Roger Johansson (roger.johansson@rockbladet.se) och Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Roger Johansson (roger.johansson@rockbladet.se)
INTERVJUARE: Roger Johansson, Fredrik Blid och Kristin Carlsson (kristin.carlsson@rockbladet.se)
BAND: Biters
ALBUM: The Future Ain't What It Used To Be
RELEASEDATUM: 2017-05-19
SKIVBOLAG: Earache Records

LYSSNA PÅ NYA ALBUMET HÄR

BANDFAKTA

MEDLEMMAR

Tuk Smith – lead vocals, guitar
Matt Gabs – guitar, background vocals
Philip Anthony – bass, background vocals
Joey O'Brien – Drums, percussion

DISCOGRAPHY

Electric Blood (2015)
The Future Ain't What It USed To Be (2017)

HEMSIDA FACEBOOK
 


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK