Miss May Is Levi Benton – Alla förändringar vi går igenom förvandlas till skuggor inom oss

Miss May I är metalbandet som gått mot strömmen och utåt sett har framgången varit stor. Men bakom stängda dörrar har mörkret varit nattsvart och kampen för att bli fria från skuggorna svår. Den andra juni släpper gruppen senaste alster Shadows Inside, ett album som enligt sångaren Levi Benton både är utvecklande, men också djupare än något album som tidigare skapats av gruppen.
 
Idag är det ovanligt att band lyckas hålla ihop under en längre tid, vad är er hemlighet bakom dessa tio åren som band?

– Ska jag vara ärlig, så var det inget vi själva kände till innan det stod i en tidning att Miss May I firar tio år och släpper nytt album. Alla medlemmar är fortfarande som barn och har riktigt kul, vi har lärt oss att behandla både varandra, men också vad som skapar på rätt sätt. Mitt råd till andra band är att ha kul och inte ta det på för stort allvar.

Hur förändrades dynamiken i bandet när Ryan Neff lämnade bandet under två år, mellan 2007 och 2009 och ersattes av Josh Gillespie?
 
– Dynamiken i sig förändrades inte så drastiskt, det var mer att Josh var den udda typen. Jag tror det beror på att Ryan var originalmedlemmen och Josh mer en tillfällig ersättare, för när han kom tillbaka så var det som om han aldrig lämnat bandet. Vi var så unga när vi turnerade det året, men det faktum att Ryan kom tillbaka var ändå rätt fantastiskt, han är en del av oss som gör bandet komplett.
 
Med tanke på att många band oftast refererar till kultförklarade band som sina influenser, anser du som musiker att det är svårt att hitta nya inspirationer?

– Nej absolut inte, Parkway Drive är en av mina största källor när det kommer till inspiration, jag har lyssnat på deras album under hela turnén. Även Five Finger Death Punch är en stor influens i mitt liv, att dom faktiskt valde oss, som är ett metalband som förband under sin arenaturné är ganska stort. För saken är den att, i Sverige kanske ni är vana vid att era band spelar på stora arenor, men i USA är det största stället ett metalband kan spela på House of Blues. Arena-spelningar är något många bara drömmer om, om ens det eftersom det är så få som kommer dit. Känslan av att få ha gjort det är helt galen, men det förnyade oss på många sätt. Alla trodde att Miss May I hade nått den högsta nivån som vi kunde, när vi spelade på Warped Tour och att det var så långt vi skulle komma, men nu vet jag att det finns ytterligare mål som går att genomföra.

Albumet heter The Shadows Inside, kan skuggorna inom en bara vara ljusa eller mörka?
 
– Jag tror på både och, som albumet i sig, där finns båda delarna. Alla går igenom olika stadier av förändring i sitt liv och det skapar både ljusa och mörkare stunder, som sedan blir till skuggorna inom oss. Det som gör denna skivan så utvecklande och djup, är att vi hade mer tid i studion, tidigare stressades vi igenom processen för att kunna åka på turné så snabbt som möjligt igen. Nu uppstod istället möjligheter att experimentera ordentligt och leka med konstiga melodier och texter, våra fans kommer förhoppningsvis förstå och älskar det vi har åstadkommit. Våra texter är som privata terapisessioner, alla känslor och åsikter är så lätta att uttrycka genom dom och även om vissa privata delar släpps ut på scenen, så är det en del av det.  Alla i bandet är väldigt öppensinnad och jag älskar att träffa nya människor, ibland kan jag föra en konversation i timmar och helt plötsligt har jag delat med mig för mycket, som nu under intervjun.
 
Titlarna på era låtar är inte alltid en reflektion av innehållet, snarare så att dessa motsäger varandra. Varför?
 
– Den här diskussionen skulle kunna vara i timmar, men ta till exempel Never Let Me Stay som du gillade, den kanske låter som om det handlar om ett uppbrott eller att vara ifrån den man älskar. Men handlar egentligen om att tvivla på sig själv, något vi i bandet gjorde under en lång tid. Personligen försöker jag alltid vara den som peppar folk och är den positiva killen, men när vi skrev låten så var jag inte mig själv. Det fanns ingen tillit inom mig och tron jag en gång hade var borta, så egentligen ville jag inte dela med mig av just den delen, men gjorde det ändå. Bandet gick igenom en riktigt mörk period och ingenting gick att förstå, på utsidan så framstod det som att allt fungerade, men bakom kulisserna så rasade allt gång på gång. När någon tar ifrån dig något som du verkligen älskar, då är det också svårt att fortsätta med det, men vi löste det genom att ge alla sparken trots att dom höll våra öden i sina händer och överlevde trots svårigheterna. För att svara på din fråga, jag vill inte att låtarnas titlar ska vara djupa och konstiga, för mig är det viktigare att fansen kan se på låtlistan och veta exakt vilken som passar bäst för tillfället. 
 
Det verkar som om du har gått igenom väldigt mycket förändringar på kort tid?
 
– Ja och inte bara musikaliskt, jag och min fru flyttade nyligen till andra sidan av landet och det var en stor förändring, men nödvändig. Eftersom det fanns så mycket mörker kvar, ville jag aldrig åka hem. I och med att bandet gjorde sig av med alla negativa människor och flytten, så känns allt nytt och fräscht, det finns inget mörker här, än iallafall. Det fungerar inte i längden att säga ja till precis allt. När det började gå bra för Miss May I, så trodde vi att alla hade det rätta svaret, men vårt skin är tjockare nu och vi har lärt oss hantera galenskaperna som medföljer tiden i studion. Att inte vara ute på vägarna och uppträda varje kväll är en stor omställning och en stor utmaning för oss, man kan säga att vi blir lite galna av att vara instängda.
 
Vad är symboliken med Lejonhuvudet som återkommer både i videor, men också på merchen?

– Det handlar om att vara djungelns konung, på både ett bra och mindre bra sätt. Man kan säga att det visar hur vi känner för vår musik och fansen, något som vi vill att dom ska ta del av och hålla kvar vid. Om jag skulle få säga en enda sak till våra fans, så är det att vara den bästa versionen av sig själva som dom kan vara. Vårt bandnamn, Miss May I har aldrig haft någon betydelse, så för oss var det viktigt att hitta en symbol som kunde visa andra någon slags symbolisk betydelse.

Sista frågan som måste ställas är så klart, när kommer ni till Sverige?
 
– Så snart som möjligt, förmodligen redan i början på nästa år. Vi ses nog i januari eller februari!
 
Skribent: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@hotmail.se)


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar