Reignsaw – En musikalisk skräckfilm

Redan vid första riffet från dom vibrerande gitarrerna och hård, marschliknande trummorna i The ignition faller en tung känsla över mig. Klumpen i magen blir större och större, för detta är inte bara musik, det är en musikalisk skräckfilm.

Rise är första spåret på skivan och den musikaliska perfektion, som i form av styrka som sjuder igenom varje textrad är skrämmande handfast. Instrumenten skapar sin egna skräckfilm och bilderna visas framför lyssnaren som i en gammaldags film på rulle. Variationen i sången är i symbios med instrumenten och den brutala, fanatiskt hjärntvättande rytmen kryper djupare och djupare in under skinnet.  The Murderer är ett spår som tar bort all kroppslig funktion, orden slungas ut så hårt i början att anklagelsen känns riktad rakt mot en själv. Sången kastar mig tillbaka i tiden, till en då fasansfulla skrik och ångest väckte en om dagen, ett ansikte tar form och ögonen som berättade historier som inte kunde få fast form är ständigt närvarande under dom fyra och en halv minut som gitarrerna gnider sig mot trumhinnorna. Trummornas takter bygger upp murar som stärks av basens tongångar och uppfattningen om tid och rum försvinner. Förnimmelsen av en general vars enda syfte är att bryta ner en till ingenting slår plötsligt an och den inre styrkan om att hålla kvar vid den egna viljan fräts sakta bort.

Like Brothers In Blood har ett fantastiskt och förunderligt vackert akustiskt intro i form av en förrädisk gitarr. Den psykotiska rösten som läser upp sina vanföreställningar går djupare och djupare in, ju längre in i albumet man kommer, desto mer repsekt skapas för musikerna bakom detta konstverk. Äktheten i historierna som omvandlas till takter, melodier och riff och vars återberättande sker i en kraftfull röst går inte att betvivla. Som lyssnare kastas du bakåt och hålls ner av en osynlig kraft, ögonen må du vilja stänga men det kan du glömma, för boken vänder inte blad förrän du vänder dit blicken igen. Crawl, march, die är ett alster som gör själ för sitt namn, överlevnadsinstinkten får nerverna att rycka och instinkten att göra precis som kommandot säger är övergripande. Även om det inte är verklighet, så känns det som om man befinner sig i en brutal militärskola och drillas av hänsynslösa människor med syftet att skapa lydnad. Återigen är instrumentens färger så brutala och mörka, samtidigt som dom är behagliga att lyssna på. Där finns magi utblandat med blodtörst och galenskap.  Die to be reborn är det spåret som skrämmer mig mest, rösten är så svår att beskriva och får mig att hoppa högt, så jag råder starkt att lyssnaren inte sitter med ryggen åt ett fönster när spåret börjar. Den smygande känslan av att någon står bakom en och överraskningsmomentet det innebär är så verkligt att Sagt Reignsaw´s närvaro ökat markant.  Blood and Blade samt efterföljande spåren Reignsaw, Death before dishonour och United states of hysteria är liksom föregående genialitet i musikform.

Hur skaparen bakom dessa verk har lyckats är en gåta som får förbli en sådan. Det är uppenbart att mycket tid och research har lagts ner, för varje spår är genomarbetat in i minsta detalj och format av musikernas egna färger, samtidigt som en stor del av Sgt Reignsaw och hans törst för blod lagts in. Tankarna efter en genomlyssning är oundvikligen relaterade till hur lätt det är att skapa monster som Sgt Reignsaw och det skulle inte förvåna mig om han fanns där ute i någon slags form.

 

RB-Betyg-9_10SKRIBENT: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
BAND: Reignsaw
ALBUM: Reignsaw
RELEASEDATUM: 2017-04-21
SKIVBOLAG: GMR Music Group

 

BANDFAKTA – REIGNSAW

MEDLEMMAR

Sgt Reginald J. Sawyer. 
Petri Kuusisto. 
Magnus Söderman. 
Ricky Evensand. 
J. "J.B" Bergman.

DISCOGRAPHY

Reignsaw (2017)

HEMSIDA | FACEBOOK | SPOTIFY |


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK