Wednesday 13 – Musik är det enda som aldrig svikit mig

Den andra juni släpper Wednesday 13 sitt sjunde studioalbum, Condolences. Ett mörkare album än tidigare alster, som enligt frontmannen Joseph Poole reflekterar över förra årets tragedier.

Annons
Annons

I samband med att nya albumet Condolences skapades, bytte ni även skivbolag till Nuclear Blast Entertainment?

– Det var en naturlig process och ett steg i rätt riktning. Wednesday 13 är påväg någonstans där vi inte har varit tidigare, dessutom har jag under en längre tid haft en nära relation till Charles Elliott och det är en trygghet för oss som band. Albumet i sig är en reflektion som är relaterad till alla händelser som skedde under 2016, dödens år om du frågar mig. Både för mig personligen, men även vänner och familj, så klart även allt som hände i världen också. Det var ett ord som jagade mig överallt, vart jag än vände mig så fanns där död. Det är även första låten som jag skrev och den fångar verkligen atmosfären och känslorna i den.

Hur vill du att man ska reflektera över texterna som stundtals är rätt brutala och fyllda med metaforer som kan vara svårtolkade?

– Det är en inbjudan att komma in i mitt huvud för att vara ärlig, alla mina tankar finns samlade i musikform och så är det med varje album. Sedan har mycket med bandet förändrats, vi gillade inte vägen vi stakat ut för oss själva med tidigare album och valde att röra om ordentligt för att kunna skapa något nytt. Första gången som vi hörde den färdiga versionen av Condolences, då insåg alla att vi äntligen hittat oss själva som band och musiker. Det har alltid funnits en vision om hur det ska låta och vart vi vill ta oss, men det var först nu som det blev verklighet, mycket bättre än vad jag hade kunnat tro från början.

Vilken var din största motgång under processen med Condolences?

– Det måste vara det faktum att vi hade alldeles för många låtar. Inspirationen jag drabbades av skapade ett behov av att skriva en låt per dag. Så under tre veckor skrev jag konstant, sedan lade vi till den slutgiltiga texten och melodierna. Det räckte faktiskt med en månad i studion denna gången för att vi skulle bli nöjda, men vanligtvis så brukar det gå ganska snabbt.

Du har tidigare beskrivit din fanbase som lite udda, varför det?

– Vår fanbase består av väldigt unika personer, människor som inte passar in i samhällets lilla box. Många band idag, låter nästan likadant och eftersom vi sticker ut från mängden, inte bara genom musiken utan även med vår scenshow och allt runt omkring, så tror jag att dom har lättare att få kontakt med oss och vår musik. Något jag ofta får höra är att live spelningarna låter som på skivan, fast bättre. Den musiken som jag skapar, är den jag själv lyssnade på när jag var yngre och flydde verkligheten genom. Vi är alla freaks i samhällets ögon, för att göra det enklare så du förstår vad jag menar.

Du har tidigare sagt i en intervju att genom din Undead Unplugged turné är ditt sätt att berätta historierna bakom låtarna?

– Vad jag menade är, att jag väljer ut en eller två låtar och berättar delar av historierna bakom dom, men aldrig hela. Jag är ingen präst och kommer inte predika för någon om ett visst ämne. Syftet är att skapa en unik kontakt med fansen och bjuda in dom till en behind the scenes-version av låtarna. När du spelar akustiskt så förändras melodierna men även texten på ett speciellt sätt och det gillar jag.

Vad är det som får dig att fortsätta arbeta med musik, trots förändringarna inom branschen och svårigheterna som medföljer?

– Musik är det enda jag har haft i mitt liv som aldrig svikit mig, den har alltid funnits där och det gör att jag aldrig kommer sluta kämpa för att behålla den. När du lyssnar på en låt skriven av mig, är det som att åhöraren sliter upp bröstet på mig och därav blottar mitt innersta. För mig är det viktigt att det kommer från mitt innersta, jag har inte några problem med att blotta mig för mina fans, tvärtom. Redan som barn tog jag beslutet att kunna försörja mig på mitt livsverk och mitt skapande, något som ingen ska få ta ifrån mig eller stå i vägen för. I nästan hela mitt liv har banden jag varit med i varit prioriteten för mig och det har inneburit många uppoffringar, många nödvändiga. Men vilka det är, kommer jag inte avslöja annat än genom mina texter.

För nio år sedan blev du utbränd på grund av konstant arbete och långa turnéer utan paus. Vad gör du för att undvika att det händer igen?

– Under den perioden arbetade jag konstant och turnerade jämt och ständigt. Jag var inte lycklig och gick igenom många personliga saker samtidigt. Nu är jag mer fokuserad och har gjort dom nödvändiga förändringar som behövdes, för att hitta tillbaka till skapandet och varför jag gör detta. Mitt huvudfokus är Wednesday 13, dom andra banden är nedlagda sedan länge vilket även underlättar. Jag kommer inte påbörja några nya projekt, utan har verkligen hittat rätt nu och kommer lägga ner all min energi på att utveckla vårt koncept.

Skribent: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)

Condolences släpps den 2 juni och kan redan nu förbeställas genom Nuclear Blast Entertainment.


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar