Aerosmith – Festivalens höjdpunkt

Ska årets Sweden Rock redan avrundas? Nej, så är det såklart inte. Men faktum kvarstår: Inget annat band kommer kunna slå Aerosmith efter denna uppvisning.

För första gången kommer Festival Stage till sin fulla potential. Tidigare har en hel del tomma ytor gapat framför scenen, men nu är det all time high. Aerosmith (som onekligen får ses som festivalens i särklass största bokning i år) lockar till sig åtminstone 99% av festivalbesökarna, om inte 100%. Mörkret har lagt sig över Norje och stämningen är på topp. Plötsligt sätts "Oh Fortuna" igång och storbildsskärmarna visar bilder ifrån Aerosmiths karriär, från 70-talet och framåt. Ljussättningen blinkar i takt till den mäktiga stegringen av "Oh Fortuna" och sedan jublas det högt och friskt när Steven Tyler går ut på catwalken i publikhavet klädd i en lång lila rock.

Det är inte mycket prat under konsertens gång. Men det är inte nödvändigt, musiken talar för sig vilket första låten "Let The Music Do The Talking" blir en tydlig symbol för. Steven Tyler närmar sig 70 men han är som en ungdom. Han tar fortfarande skyhöga toner som en dödlig bara skulle kunna drömma om och hans utstrålning är bara det tillräckligt för att äga en scen. Lägg då till det faktum att hans bandkollegor också glöder av perfektion och spelglädje så har du en fullträff.

Publiken är med hela tiden. När bandet drar igång "Livin On The Edge" så skanderar publiken högljutt med i låten, Tyler utnyttjar catwalken väl och sträcker ut sitt mikrofonstativ mot fansen längst fram till allas förtjusning. "Janies Got A Gun" för tankarna till låtens musikvideo och under "Sweet Emotion" gungar alla omkring mig med. Efter det ställer sig Tyler ännu en gång längst ut på catwalken och frågar om någon har en hatt till honom. Direkt så kastas en hatt upp ifrån publikhavet och Tyler fångar den i luften utan att ens blinka vilket möts av jubel. Med den något slitna mörkgröna hatten placerad på huvudet sveper stråkarna i "I Dont Wanna Miss A Thing" ut över det gigantiska publikhavet och allsången är ett faktum. Ingen kan såklart sjunga som Tyler som låter bättre än någonsin men stämningen är fullständigt magisk och gåshuden kryper sig uppför armarna.

Bandet kör även en cover "Come Together", vilket är ett ganska oväntat låtval. Dock är Aerosmiths tolkning mer uppiffad och tyngre än originalet och det är väldigt effektivt att köra en rockigare version av en välkänd låt som alla kan sjunga med i. När Steven Tyler utropar "Good Night" efter ett mäktigt och intensivt framförande av "Dude Looks Like A Lady" så ligger konserten redan på högsta betyg. Allting har framförts med sådan inlevelse och perfektion så det kan knappast bli bättre. Men man ska aldrig ropa hej för tidigt.

Publiken klappar bestämt in bandet igen och när en flygel placeras ute på samma catwalk där Tyler tillbringat större delen av sin tid förstår man att nya stordåd är på ingång. Och jodå, Tyler vandrar självsäkert ut på scen igen, klädd i en kaftan och med bringan framme. Övriga bandmedlemmar uppenbarar sig bakom honom. Placerad vid flygeln tar Tyler ton i "Dream On", som är vackrare än diamanter en kväll som denna. Därefter följer ett lekfullt och underhållande framförande av "Mother Popcorn" och konserten når sitt absoluta klimax i form av rökeffekter, konfettiregn och en felfri version av "Walk This Way". Bandet presenterar sig själva i låtens allra sista stund och när gubbarna slutligen går av scenen så infinner sig en viss tomhet. Det har ju påståtts att detta är ett farväl, att Aerosmiths pågående turné är deras sista. Därmed återstår frågan: Var detta ett värdigt avsked? Svaret är lika enkelt som: "Är vatten blött?".

Skribent: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
Fotograf: Sweden Rock Festival Maria Johansson
Band: Aerosmith
Plats: Sweden Rock Festival
Datum: 2017-06-08
Bäst: Extranumren höjer redan en perfekt konsert till ouppnåeliga nivåer.
Sämst: Ursäkta?  


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar