Dag 3 @ Copenhell 2017

Suset orsakat av Five Finger Death Punch, ringer fortfarade i mina öron, när jag vaknar på morgonen efter deras brutala och fullständiga demolering av Copenhell igår. Det kommer att ta ett bra tag att smälta den intensiva konsertupplevelsen. Frågan är om det inte var den absolut mäktigaste konserten i Copenhells sjuåriga historia.

Regnet har gjort sitt bästa för att lägga sordin på festival stämningen. Men Copenhellpubliken har viktigare saker för sig än att bry sig om än lite vatten på huvudet. Det finns inget i hela världen som ska få ta deras festival upplevelse i från dem. För Copenhellpubliken är en av Europas mest uthålliga och tåliga publik.

De överenergiska finländska ungdomarna i  Lost Society blåste på med sin enorma mängder energisk thrash metal. De har skaffat sig en del fans här på Copenhell. Med andra ord blev det fullt blås trots den tidiga timmen. Jag blev mycket positivt överaskad av Lost Society.

Festivalområdet är så grymt häftigt och det händer alltid något uppseendeväckande och teatralisk. Det finns bl.a vikingaområde, dm i bildestruktion, teatergrupper, utställningar och konst i alla dess former. Där tycker jag återigen att svenska festivaler, har mycket att lära, när det kommer till happenings och siteshows under festivalerna

En annan sak som är fantastisk på Copenhell är de oefterhärmliga konferenciéerna. De går ut på scen innan varje band och eldar upp publiken till absurda proportioner. För fulla halsar skriker konferenciererna något i stil med..vi må ha den beste festivalalle tar hand om varandrealle vakter varandre..alle är rädde om hin annen i våren crowdsurf och moshpit. …ni är beste publik som står samman i blåst..i regn..i kyla..mot trötthet..i tre dager..Copehell. .ni är den bäste publikum i den värld….alle sammen. ..hoj ere glas…skrik allt vad ni orkar. ..SKAL FOR HELVETHE. …SKAL FOR HELVETHE..Sen skriker konferenciererna..COPEN och publiken svarar HELL..sen skriker de för fulla halsar COPEN..och alla i publiken skriker lungorna ur sig i ett unisont HELL. .och redan där är publiken i vild extas. Svenska metalfestivaler har så löjligt mycket att lära från Copenhell.

Europe, har under de senare åren, har gått mer och mer ifrån deras signum, till att spela mera tung bluesbaserad 70-tals hårdrock. Det är ett steg i helt rätt riktning och jag gillar det skarpt. De tre senaste plattorna är riktigt starka och har ett fantastiskt bra låtmaterial.

Europe radar idag upp sina gamla hits, blandat med det nya tunggunget. Europe tänder inte mig idag som de brukar göra. Kanske är det så att de har en dålig dag. Kanske är det så att alla intryck efter Five Finger death punch igår undertryckte alla andra konsertupplevelser. Jag vet inte, men något är det. I vilket fall tog det sig under andra halvan av konserten och Europe presenterade bättre låtar och framför allt bättre ljud. Joey Tempest har väl aldrig varit någon större entertainer i mellansnacket, men han sjunger fortfarande fantastiskt och är extremt välbehållen för sin ålder och han poserar snyggt. Vi fick bl.a höra War of kings, Rock the night, Scream of anger, Last look at eden, Firebox, Sign of the times, Ready or not, Superstitious och The Final Countdown.

Överallt på festivalen träffar man många trevliga människor, som bara vill komma fram och vara gemytliga. Det är allt från gamla bekanta, folk som känner igen mig, till folk som vill fota mina brallor. Metalmusik är verkligen förbrödrande. Känslan man får är att man befinner sig på en stor fest med 23000 systrar och bröder. Känslan är helt enorm.

Rob Zombie håller stor låda på stora Hades-scenen. Det är sällan man ser en artist äga en scen så totalt och på det sättet som Rob Zombie gör. Han ser otroligt fit ut och dominerar och äger Hades-scenen med sin otroliga rutin och karisma. Rob Zombie eldar upp publiken i absurda proportioner och det är fullt mayhem i publiken och det bara eskalerar och eskalerar. Det är crowdsurf och cirklepit och ett jävla larm helt enkelt.

I låten Well, everybody´s fucking in a U.F.O slänger han ut två gröna plast-aliens som surfar runt i publiken. Rob förklarar att låten syftar på hur det galna amerikanska samhället blev indoktrinerat av aliens. Inte alls svårt att förstå vad han menar med det.

Vi får bl.a höra underbara White Zombie klassikern More human than human, Thunder kiss ´65, Superbeast, Living dead girl, Scum of the Earth, Never gonna stop, House of 1000 corpses och grymma versioner av Ramones Blitzkreig Bop och Alice Cooper´s School´s Out. Rob Zombie dominerade fullständigt scenen och ägde lördagen på Copenhell.

Slängde ett öga på Opeth men jag fattar inte för mitt liv hur detta band har kunnat bli så stora. Låtarna är svåra att ta till sig. Jag hittar inga som hellst hookar eller något som är bra över huvud taget. Ibland får jag en känsla av att vissa band får bra cred. enbart för att någon svårmodig journalist har bestämt sig för att detta är bra och resten av massan följer bara korkat med. Det som retar mig mest är, att man inte ens får tycka, att det är skitdåligt, utan att man blir verbalt lynchad.

Slayer gjorde mig riktigt imponerad. Slayer är ett band som jag aldrig riktigt fastnat för, men jag känner väldigt stor respekt för dem och vad de åstadkommit. På den grymt starka ljudvolymen på Copenhell, blev Slayer riktigt mäktigt. Thrashmetal ikonen Tom Araya är grymt karasmatisk och äger sin scen.

Partybandet Red Warshawa fick äran att avsluta festivalen med sin underbara metal och underbältet humor. Danmarks metalmotsvarighet till en något snuskigare variant av Joddla med siv

Tre dagars stenhårt rockande tar tillslut ut sin rätt och man är ju inte 40 längre. Det har i vanlig ordning varit en fantastisk festival. Copenhell 2017 går till historien som den bandmässigt sett bästa, på alla de 5 år vi besökt festivalen.

COPENHELL …SEE YA IN 2018….RAIN OR SHINE

SKRIBENT: Thorbjörn Skogh (thorbjörn.skogh@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Anna Skogh  (anna.skogh@rockbladet.se)
KRÖNIKA: Copenhell Dag2
DATUM: 2017-06-24


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar