En speciell kväll på Gröna Lund med Rob Zombie

När dom mörka molnen drar in över ett tidigare somrigt Gröna Lund, då vet man att kvällens underhållning som väntar är speciell. Minuter senare flyger Rob Zombie runt på Gröna Lunds stora scen som en trasdocka, allt medan blåsten tilltar och hotar att blåsa ner högtalarna.

Atmosfären förändras i samma sekund som introt till kvällens huvudakt tar sin början, molnen som hotfullt kommer allt närmare mörknar i takt med att musikens toner blir tyngre. Det är en något förvirrad trummis i form av Ginger Fish, som även varit trumslagare i Marilyn Manson som intar scenen. Kort därefter åtföljs han av den vackra John 5 som under kvällen trollbinder åskådarna med sitt vassa leende och Piggy D som när han inte byter bas, flörtar med allt och alla i publiken. Huvudpersonen är den enda zombie som går att avguda, Rob Zombie låter inte publiken vänta, utan slänger sig frankt rakt ut och dansar fram med spastiska rörelser. Inledande spåret Dead City Radio and The New Gods Of Supertown är Rob personifierad, rytmerna och takterna i låten har så stora delar av hans personliga framträdande i sig, att dom blir ett. John 5 är en stabil gitarrist och ganska lugn, men samtidigt vilar där ett magiskt sken över honom som döljer något djuriskt och fängslande.  Det äkta leendet är återkommande under kvällen och något som är mer än uppenbart, är hur John 5 njuter av att få stå på en scen och hur roligt han har. Piggy D är ett ganska passande namn på den talangfulla, om än allt för överdrivna basisten. Till en början är hans flirtande inte så uppenbart, men når till slut en osmaklig nivå och fokus läggs allt mer på resterande bandmedlemmar. Vid en närmare titt på Ginger Fish, ser det ut som om han har tejpat ihop två trumpinnar och på så sätt spelar med fyra stycken. Personen som frågade Rob Zombie, om showen skulle bli anpassade till dom familjer som även befinner sig på nöjesfältet denna kväll, ångrar sig med all säkerhet när gröna aliens börjar flyga runt bland publiken och sexskämten haglar. Men det är precis som med bandets olika scenpersonligheter och dess utstyrslar något som passar bandet och deras musik, det blir aldrig överdrivet utan smälter samman. Följande spår i form av Superbeast och hyllade Living Dead Girl får sällskap av det senaste albumet The Electric Warlock Acid Witch Satanic Orgy Celebration Dispenser´s  alster Well, Everybody´s Fucking In A U.F.O. för att sedan övergå i en tolkning av School´s Out och rytmiska Get Your Boots On! That's The End Of Rock And Roll
 
Något som är ett återkommande tema, är det ständiga bytet av bas och gitarr. Piggy D byter gärna mellan varje låt och till slut även utstyrsel, medan John 5 mest verkar fokusera på att leverera bra musik och inte bryr sig om att byta lika ofta. När strömmen försvinner mitt under en låt, är Ginger den som blir mest förvirrad, men den återkommer snabbt och underhållningen kan fortsätta.  Att vara nära publiken och få ordentlig kontakt är en viktig del och Rob väntar inte länge med att spatsera nerför trappan mot publiken som väntar vid kravallstaketet.  En sak som alltid fascinerat mig när det gäller just Rob Zombie, är hans förmåga att styra kroppen och låta musikens trådar ta över. Det är som han faller likt en trasdocka i deras omfamning. Vid ett tillfälle gnäller gitarrens strängar som dom ville framkalla en kyrkoorgels smärtsamma klagande, något som är passande då basen är utbytt mot en svart, kistliknande bas med limegröna ramar. Under gitarrsolot bevisar John 5 varför han är den i bandet, som hanterar ett stränginstrument bäst. Hans långa fingrarna löper över strängarna som spindelben i en rasande fart och framkallar ett dominoliknande ljud. Stundtals är det svårt att höra dom exakta orden, men eftersom det instrumentala väger upp, är det inget som stör nämnvärt. Mitt under spelningen rullar dom allt mörkare molnen in och en kort regnskur faller ner över oss, som om himlen själv försökte tvätta bort dom mystiska energierna. När blåsten sedan tilltar allt mer, är det små arméer av personal som tappert kämpar för att hålla kvar tälten på scenen. Ovanför dom svingar högtalarna oroväckande, men kvällen avslutas utan tragedi med Rob Zombie, som likt en superhjälte med svenska flaggan knuten runt halsen flyger runt på scenen för att ge av det sista han har. Låten Trade In Your Gun For A Coffin är dock inte det bästa valet att avsluta spelningen med och då det finns ett bra urval av låtar som passar bättre, förundras jag över tankarna kring sista låten, men distraheras återigen av John 5, som slänger åt ett lyckligt fan sina gnistrande löständer. Sist kvar är en återigen förvirrad Ginger som lämnats kvar bakom trummorna. 
 
Detta är andra gången som jag bevittnar Rob Zombies framfart och trots den återkommande röken av vissa substanser i publiken, är det utan tvekan en av sommarens hittills bästa spelningar. Allt från den instrumentala musiken till själva framträdandet i sig bjöd på flera höjdpunkter. Och även om John 5 var den som upptog uppmärksamheten till större delen av spelningen, så bidrog både publik och artister och skapade tillsammans en härlig stämning. Ingen stod still utan lät musiken precis som med Rob styra och forma en kontakt som inte bröts förrän bandet gick av scenen.
 

BETYG : RB-Betyg-8_10
SKRIBENT: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Rikard Lantz (rikard.lantz@rockbladet.se)
KONSERT: Rob Zombie
ARENA: Gröna Lund, Stora Scenen
DATUM: 2017-06-20
BÄSTA LÅTEN: Living Dead Girl
BÄSTA MINNET: John 5´s gitarrspel och otroliga leende
SÄMST: Piggy D´s osmakliga flirtande
 

BANDFAKTA- ROB ZOMBIE

MEDLEMMAR​

Rob Zombie- Vocals
John 5- Guitarr
Piggy D- Bass
Ginger Fish- Drums


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar