Iced Earth får den publik som dem flesta band önskar sig

Iced Earths powermetal är precis den sortens musik som kommer tilltala både ung som gammal på plats på Sweden Rock. Och ja, innan konserten är slut har både fjuniga tonåringar och äldre män med getskägg hunnit imponeras.

Solen har äntligen börjat sträcka sig över området och festivalens andra dag börjar redan samla ihop fler poäng än första. Alla är på plats, stämningen är som hetast och den där gemenskapen som skapas i dessa sammanhang gör sig starkt påmind då allt från tonåringar till pensionärer samlar sig för att se Iced Earth. Inte så konstigt att det är nu som festivalen verkligen börjar kännas som att den är komplett. Förfesten är slut, nu är det musik och jävlar anamma som gäller. Och vad passar egentligen bättre än just Iced Earth för att tilltala så stor del av festivalen som möjligt? Deras powermetal är precis den sortens musik som tilltalar både ung som gammal.

Bandet är inte sena med att hylla den svenska publiken. Frontmannen Jon Schaffers minspel avslöjar väldigt tydligt den kärlek han känner för Sverige och för att spela på just Sweden Rock. Och det smittar av sig på publiken och konserten i sig höjs också tack vare detta. Även om publiken inte kan många låttexter och inte sjunga med så involverar de sig genom att hoppa, hojta när tillfälle finns och höja händerna i extas. Samspelet mellan artist och publik bidrar till att konserten i sig känns väldigt varm och angenäm att bevittna. Publikfrieriet slutar inte heller med bandets hyllningar. När de inför låten "V" tar upp den välbekanta masken från "V for Vendetta" och säger "This is V. Put your hands up for V!" så verkar hela festivalområdet jubla. En lättsam dialog med sin publik räcker långt för att engagemanget ska etsa sig fast och konserten kan fortgå med den glada publik som alla band borde önska sig.

Iced Earth är experimentella i sin musik och blandar friskt mellan både power, heavy och thrashmetal och deras ljussättning är ett snyggt komplement till deras episka framföranden av låtar. Efter en timmes malande av perfektion kommer också konsertens allvar. Den sista låten "Watching over me" tillägnad en vän till bandet som gick bort i en motorcykelolycka för några år sedan framförs med enorm inlevelse, känsla och nerv. Det är en omskakande stund och en mycket bra avbrytare mot den mer stenhårda och lekfulla repertoaren som bandet bjudit på under resten av konserten. Gåshuden är inte långt borta och när bandet tackar publiken en sista gång så går både bandmedlemmarna själva och publiken därifrån med leende på läpparna.

 

SKRIBENT: André Millom
BAND: Iced Earth
PLATS: Sweden Rock Festival
DATUM: 2017-06-08
BÄST: "Watching over me" och "The hunter".
SÄMST: Det går inte att bortse från att en stor del av magin försvinner i och med att bandets låtar inte är alltför kända för publiken.


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar