ARCH ENEMY får himlen att brinna

När det är dags för Arch Enemy att kliva på Fire Stage är förväntningarna skyhöga. Med en avundsvärd power och karisma framför sångerskan Alissa White-Gluz sina lyriker medan himlen brinner.

Enemy Within hinner knappt låta första sekunderna av introt ljudas ut, innan ett avgrundsjubel bryter ut. Kroppsspråket gör varje ord än mer intensivt när Alissa slänger sig ner mot marken, som för att förgöra fienden. Hennes growl är genomgående oklanderligt och när Queen Beast slänger med den blåfärgade manen är hon lika underskön som den drömskaste varelsen. En tanke som är återkommande under kvällens spelning är vilken power och styrka Alissa besitter, en som man själv gärna skulle ha. Hon fortsätter härja rakt igenom med Revolution Begins och får publiken att känna det som om hon talade direkt till dom. En man med hatt dansar i en cirkel och sjunger med, hans näve höjs högt mot himlen formad till horns vid refrängerna och drar med oss andra i sin virvel av glädje. Michael Amott är en annan stark personlighet i gruppen och tillsammans med Jeff Loomis utsätts åhörarna för den ena prövningen efter den andra. War Eternal är ett spår som borde finnas med på varje setlist, för att stå framför en scen med Arch Enemy kan inte annat än att innebära ett evigt inre krig.

Melodierna och takterna talar till en som om orden kom från den som älskar dig högst av alla, trots råheten och brutaliteten finns där en outgrundlig kärlek till konsten som den rena metallen faktiskt är. Att placera in Arch Enemy i ett fack vore den största synden, för dom står på en plattform högt ovanför dom flesta i sin genre. Nytänkandet är ett återkommande tema och gränser existerar inte, medlemmarna formligen flyger runt på scenen i en dödlig dans med varandra och dueller utspelas mellan Sharlee D´Angelo på bas och gitarristerna Jeff samt Michael med jämna mellanrum. Daniel Erlandsson utgör den taktfasta punkten och tillsamman med Sharlee skapar han den färgsprakande takten som lyfter Alissas growl och likt ett underliggande eko formges varje ton med medlemmarnas egna signum stämplade på sig. När sedan de personliga favoriterna Stolen Life och You Will Know My Name framförs är glädjen total. Melodierna i YWKMN är så finslipade att de glider igenom och hakar sig fast i huvudet, adrenalinet pumpas upp och smittar av sig på folkhavet. Alissa gömmer sig till en början under den vita huvan, som en skuggfigur glider hon över scenen och fängslar oss alla med sin grace. Michael och Jeff slipar riffen ännu vassare och skär rakt igenom. Under alstret Under Black Flags We March gör vi just det, då en svart flagga med lysande vita detaljer höjs, en flagga vi alla följer som blinda slavar. No Gods, No Masters är det spåret som gör störst avtryck, för precis som Alissa säger så är vi våra egna masters, ingen kan styra oss och ingen kan säga vad vi ska göra, med undantag Queen Beast och hennes undersåtar.

Sist ut är We Will Rise och Snow Bound som avslutas med Nemsis. Sharlee höjer sitt glas med öl och bandet bugar sig, som om det var publiken som skulle tackas och inte bandmedlemmarna själva. Stjärnorna lyser som diamantstoft under kvällen och vi lämnar festivalområdet, oförmögna att förstå vad vi precis har bevittnat. Spelningar av denna sort är få och det är en smärtsam tanke, då Arch Enemy sällan spelar i Sverige. Men att resa halvvägs över jordklotet för att få ta del av något liknande igen tror jag hela folkhavet håller med om att är ett obefintligt pris att betala.

BETYG:

SKRIBENT: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Jimmie Sonelius (jimmie.sonelius@rockbladet.se)
KONSERT: ARCH ENEMY
ARENA: Fire Stage /Gefle Metal Festival
DATUM: 2017-07-15


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK