Liv Sin – En brutal röst i en hård värld

Med ryggarna mot rivs basgångarna av och studsar som pingpong bollar i lokalen, det är rivigt och hårt redan från start. Med svidande riff och en hård röst som önskar oss en god kväll inleder Liv Sin en grym stund på Gas Stage.

Annons
Annons
Annons
Annons

Godless Utopia är en bra öppningslåt och visar upp en stark, gemensam pondus hos bandet. Sångerskan Liv Jagrell har en röst uppfylld av power och respekten för den tuffa sångerskan är ett direkt faktum. Hennes ryggrad är lika brutalt rak som sången och det går inte att ta miste på att det inte är en person att spela spel med. Patrick Ankermark på gitarr är en intressant del av bandet, hans högra hand glider snabbt upp och ner över halsen med en otrolig fart och greppet om strängarna är kort och hårt. Tommie Winther håller sig till en början i bakgrunden vid högtalarna och låter tyngden som orsakas av hans lätt framåtlutande kroppshållning lägga mer tyngd i basens takter. Men det är knappt att tanken ”jag önskar han kunde kliva fram mot scenkanten” hinner avslutas, innan han plötsligt står där och visar upp en ny, mer utåtriktad sida av sig själv. Chris Bertzell är en mästare på gitarrsolon och det ena efter det andra viner fram, lika snabbt som hakorna hos publiken faller mot marken går han från den ena fulländade melodin till den andra. Per Bjelovuk hörs tydligt och bra, vilket krävs när en stark röst styr riktningen, något som ingen kan undgå att lägga märke till, är hur fint hans takter studsar mot väggarna och hur gruppen tillsammans utnyttjar akustiken för att ge mer muskelkraft åt musiken.

I´m Your Sin är ytterligare ett spår med mycket pondus i sig och det känns nästan som om texten får en annan form och trycker hårt om ryggen. Den brutala råheten i rösten varierar på en mängd olika nivåer, trummorna håller en fin takt med cymbaler och virvel vars möte med gitarrens sylvassa hugg skapar en nedräkning mot en destination som ännu är okänd. Let Me Out är riffen och melodiernas bästa spår, man kan riktigt höra hur fingrarna får strängarna att vibrerar ordentligt och basens tyngsta takter slungas som jättars nävar mot ett berg. Energin hos Liv är oändlig och hennes markerande steg som tar henne runt på scenen är likt en generals. Effekterna av scenklädseln som reflekteras i scenljuset skapar en atmosfär av ett himmelskt helvete. När Chris håller ett tal om Adrenaline Mob och den tragiska olyckan som ägde rum, sker en snabb förändring. Det räcker med en hundradels sekund och rummets energi förändras. Följande spår försvinner in i en musikalisk dimma och koncentrationen läggs istället på att iaktta hur konsten förmedlas till åhörarna. En avund uppstår gällande deras styrka och hur tydligt tryggheten mellan musikerna är, att hitta någon man kan förlita sig på och denna nivån är sällsynt. Grunden som medlemmarna bit för bit, framträdande för framträdande bygger upp blir allt mer gjuten i sten och deras framtid kommer utan tvivel bli intressant att följa.

 

SKRIBENT: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Jimmie Sonelius (jimmie.sonelius@rockbladet.se)
KONSERT: Liv Sin
ARENA: Gas Stage /Gefle Metal Festival
DATUM: 2017-07-15


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar