Sami Elbanna – Lost Society kommer tillbaka till Sverige

För första gången uppträdde det finska thrashbandet Lost Society på Sweden Rock Festival och skapade ett musikaliskt kaos. Intensiv är inte ord nog att beskriva sångaren Sami Elbanna, som med en pojkaktig lekfullhet svarar på frågorna, om än intensivt.

Intensitet personifierad avfyrar Lost Societys sångare, Sami meningarna och svarar med en ton som motsvarar hans gillande av stress. 

– Jag var helt mållös efter spelningen, eftersom vi var första bandet på 4sound scenen förväntade vi oss inte att så många skulle komma. Men tältet var redan då fyllt till 70 procent och många sjöng med i låtarna, det var en perfekt början på sommaren och ett sätt att säga till oss att komma tillbaka oftare. Anledningen till varför vi inte har spelat i Sverige så mycket mer har jag inget svar på, Finland och Sverige är så nära och det tar inte så lång tid att ta färjan över. Tidigare har vi bara gjort några få klubbspelningar, men ingen headliner turné, jag vet inte hur det ligger till, men jag kommer definitivt säga till våra agenter och bokare att vi måste spela här snart igen.

Lost Society har mycket av sin karriär att tacka tävlingen The Global Battle Of The Bands för. Anser du att tävlingar idag är bästa sättet för ett band att synas på för att kunna slå igenom?

– Personligen så tror jag att allting hjälper, idag kan ett band marknadsföra sig på sociala medier som Instagram och Twitter, men mixen av bra marknadsföring, grymma låtar och viktigaste av allt, en stark vilja och mycket träning är oslagbar. När Lost Society började, så tog vi varje spelning vi kunde få, arena eller kafeteria spelade ingen roll, vi uppträdde ändå. Tävlingarna möjliggjorde det för oss att köpa mycket bättre utrustning, men på just den tävlingen så fanns det en speciell person bland publiken. Tack vare det faktum att han ringde sin kompis i Tyskland under spelningen, är bandet där vi är idag.

Inför årets Tuska Festival som ägde rum för ett par veckor sedan, har du intervjuat många framstående musiker och andra kändisar i din Vlogg. Är det något du skulle vilja utveckla till något större?

– Det var en helt galen upplevelse, jag har haft fullt upp hela året fram tills festivalen och även under. Men själva vloggandet tog tre och en halv månad sammanlagt. På grund av detta, har jag fått se media och allt vad det innebär ur ett helt nytt perspektiv. Också det faktum att jag fick träffa så många olika personer i olika band var väldigt lärorikt i sig och det är definitivt något som jag vill utveckla. Trots att det finns lite fritid kvar mellan alla spelningar och även arbetet med den nya musiken, så tar jag alla jobb som erbjuds. Stress är något som alltid är närvarande och jag älskar det, för då rör sig saker framåt, samtidigt så finns det alltid tid över för att bara umgås med vänner eller göra ingenting.

Lost Society släppte sitt senaste album Braindead förra året, har ni redan börjat skriva ny musik?

– Ja, vårt senast album släpptes under förra året, men eftersom vi bara har två klubbspelningar inbokade i Finland och en mängd festivaler finns det för mycket tid över. Så vi bestämde oss för att spela in demos med ny musik, men inspelningen av en ny skiva kommer att dröja. Just nu ligger vår fokus på materialet, för vi vill att nästa skiva ska vara det albumet som visar att Lost Societys plats på musikscenen är tagen. Det är inte så att vi inte är stolta över vårt tidigare material, för samma sorts adrenaline rush kommer finnas kvar. Nu arbetar vi istället med melodierna och eftersom ingen i bandet lyssnar på samma sorts musik, skapas det en bra kontrast i materialet. Alla är överens om att vi måste komma framåt och kan inte stanna kvar i samma lilla låda så att säga.

Men er musik går ju inte direkt att placera i en genre. Trots att grunden utgörs av thrashmetal, så har ni utvecklat den enormt mycket?

– Jag håller med, som musiker tror vi att bandet är på väg mot att skapa något helt nytt. Men du har rätt i att man inte kan placera oss i en viss genre och genrer i allmänhet är något jag inte är ett fan av. Musik är för universellt för att placeras i en viss del av den stora lådan. Trots att det har gått sex år, så är vi fortfarande samma killar som innan vi signade med Nuclear Blast. Musikscenen är alldeles för oförutsägbar, man vet aldrig vilken dag bandet befinner sig på toppen och nästa inte räknas längre. Även om samtalet som gjordes till Tyskland startade allt, är det också tack vare alla som jobbar i vårt team som vi står här idag.

Du verkar vara en väldigt ödmjuk person och jag ser att du gärna stöttar andra band.

– Du syftar på min munkjacka? (Som bär titeln på Santa Cruz senaste singel, River Phoenix) I Finland är scenen så liten och många känner varandra, så för oss är det naturligt att stötta och promota varandra. Även musiker från olika musikstilar kan göra det, utan att bli ifrågasatta. Men apropå det du sa i början, så är det ganska roligt hur många som kommer fram till mig och säger att jag är tvärtemot vad dom trodde. På scenen framstår jag som rebellisk och förbannad, men i verkligheten så är jag en avslappnad kille som njuter av möjligheten att framföra min musik. Om jag blir förbannad så skriver jag om det, istället för att till exempel slå näven i väggen. På många sätt så reflekterar musiken i sig att alla medlemmarna älskar det vi gör och iakttar man oss, så ser du ganska snabbt att vi ler och skrattar nästan hela uppträdandet. Kontrasterna mellan den lille killen som springer runt på scenen och ler och den aggressiva och hotfulla musiken är ganska underhållande när man tänker på det, eller hur?

Det håller jag med om till fullo. Vad är det som gör er så glada över att stå på scenen?

– Förutom att vi får resa runt mycket och se många olika platser, så är det fansen. Oavsett var i världen vi åker, så förnyas musiken genom åhörarna. När ett fan kommer fram till mig och säger att detta var årets eller veckans höjdpunkt, så kommer minnena om varför vi började fram och det känns lika fantastiskt varje gång. Saken är den att musik är den konstform som ingen egentligen kan förstå, hur mycket det kan betyda för någon. Jag vet många musiker som själva sagt att dom inte skulle överlevt utan den, men jag skulle inte säga att man kan bli för beroende av den. Snarare så att det förändrar ens liv på sätt som inget annat kan och det är en trygghet i sig. För med tanke på allt som händer just nu i världen, så vill jag att människor ska kunna luta sig mot musiken och känna att här är jag trygg, oavsett om det är på en spelning eller dom lyssnar på en skiva hemma i sitt hem.

SKRIBENT: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
FOTOGRAF: 
Anna Skogh (anna.skogh@rockbladet.se)


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK