Testament – Förhoppningarna som var höghus raserades med sadistisk noggrannhet 

Chuck Billy är en frontman som med sin stabila approach utlovar en show utan dess like, men när mikrofonen används mer till luftgitarr än sitt faktiska syfte fallerar hoppet. Brotherhood Of The Snake må låta giftigt, men kobran missar sitt mål trots värdiga försök.

Annons
Annons
Annons
Annons

Eric Peterson är en man som gillar att stå i uppmärksamhetens lysande sken och gör allt i sin makt för att briljera. Att han är den i bandet som besitter den mest grundläggande och naturligt medfödda talangen finns det ingen tvekan tvekan om. Sättet som han omformar sig själv till ett instrument och blir ett kärl för melodierna är omvälvande på jordskredsnivå. Alex Skolnick är vad Slash är för Guns N´ Roses, en överskattad gitarrist som låter oss genomlida ett gitarrsolo som endast går i moll, under minuter som känns lika långa som evigheten.  Steve Di Giorgio förtjänar mer ovanstående ovationer än vad han får under kvällens spelning. Hans varierande spel och utmanande basgångar rungar som ekot av en kanons skott och skapar takter som Gene Hoglan hakar sig fast vid och låter trummornas bas fint studsa mot sin frände. Rise Up är ett kraftfullt spår, men den ojämna ljudnivån på sången som gör att vissa ord slängs fram med högre tonarter och nog för att hörseln skadats under åren, men så illa att man inte kan urskilja mer än rappakalja och några ord här och där är oförlåtligt.

The Pale King gör dock att nivån stiger lite och det går lättare att jämna ut sången. Centuries of Suffering är tyvärr det spåret som gör mig mest besviken, vad som egentligen händer på scenen och varför den bärbara micken som liknar en spetsig fackla ska omvandlas till gitarr när fokus egentligen borde ligga på att få orden rätt är svidande ledsamt. Och jag börjar undra vart delarna som gjorde att Testament kunde hävda att dom var tillbaka, starkare än tidigare gömt sig. Kanske är det en dålig dag, eller så är det dags för Testament att överlämna sin Electric Crown och stiga ner från Throne of Thorns för att ge plats åt någon med glöden i behåll. 

Taggarna gräver sig djupare in, men minnena av Testament under tiden då mästerverket The New Order och uppföljaren Souls of Black skapades och födde fram ett av thrash metals främsta består. Med blicken riktad mot det förflutna vänder vi ryggarna åt det framtida och hoppas att rötterna som rycktes upp grävs ner igen så att det gamla och värdefulla kan återvända. För ersättaren i form av det nya och förkastliga är inte det Testament jag växte upp med.

 

BETYG:  

SKRIBENT: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Jimmie Sonelius (jimmie.sonelius@rockbladet.se)
KONSERT: TESTAMENT
ARENA: Fire Stage /Gefle Metal Festival
DATUM: 2017-07-14

 


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK