Eyes Wide Open – And So It Begins

Death Of Technology har ett sprakande intro, det futuristiska soundet slår med en rymdskepps genomslagskraft innan dom hårda riffen tar över. Även i refrängen är rösten ärrad och rå, growlandet är skrikigt och brutalt, något som passar det instrumentala spektrumet. Defining me fortsätter lite på samma sätt och faller in i ledet av låtar som utgör So It Begins på ett bra sätt.

Fist Up är en musikalisk skräckfilm, tempot är högt, trummorna är slagkraftigt och riffen är vassa och eggande. Rytmen i sig är stark och trummorna samt basen är en rytmisk duo som passar in i varandra likt ultimata pusselbitar. We Reached For The Sky är lite lugnare och renare, introt är softare och riffen ligger istället för i framkant i bakgrunden denna gången. Trummornas slag trippar fram lyfter sången på rätt ställe, när refrängen kommer är den som en stark enhet och alla partier går samman som en istället för att skiljas åt. Scream är ytterligare ett lite lugnare spår, trummornas klapprande rytmer och dom tunga basgångarna får viskningarna från gitarrens riff att smita undan utan möjlighet att fångas in i lyssnarens nät. Dock går det snabbt mellan lugna partier och mer brutala, vilket tyvärr gör det till ett ojämnt spår som inte går att greppa tag om på en jämn nivå. You Are Still You är det första spåret från kommande skivan som jag fick höra och det är fortfarande en stark favorit. Det känns nästan som om sångaren talar direkt till lyssnaren, som den vän man lutar sig mot när allt runt om kring raseras och väggarna kommer närmare. Låten är någon som ser under ytan och kommer djupt in under i skinnet, någon som ser en som den man är oavsett omständigheterna och som läker en inifrån och ut. The Last Of Us har det sköna radio introt som brukade vara vanligt på 1940/1950-talet, dock är riffen väldigt annorlunda och påminner ganska starkt om något som skulle kunna vara Frankenstein, fast i riffigt format. Never Meant To Be Heaven är inget nytt, bandet håller hårt i sin grund och det som definierar dom, vilket färgar av sig på spåren och det hårda tempot är lätt att haka fast i. Utmaningen uteblir, vilket gör låten ätt att lyssna på, men jag gillar ändå fortfarande sången och dom grymt snygga gitarrerna som hugger i varje del av spåret går inte att undvika att tycka om. Walking With The Devil och Conclusion är två bra avslutande spår som visar upp några få nya sidor av hur man kan förändra en rytm eller takt genom att tighta till soundet ännu mer. Kort sagt så är det ett bra album och dom som gillar hårdare musik kommer definitivt att gilla And So It Begins. Namnet säger mycket och med tanke på att det är första albumet med den nya sångaren tycker jag gruppen lyckats tighta till sig bra, arbetet som ligger bakom lyser igenom. Men det finns fortfarande lite att jobba på och synkningen mellan deras olika stilar måste slipas lite innan man kan kalla det för ett mästerverk. Dom är på god väg, men det är en bit kvar.

BETYG:

SKRIBENT: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
BAND: Eyes Wide Open
ALBUM: And So it Begins
RELEASEDATUM: 2017-09-01

MEDLEMMAR

Erik Engstrand – Vocals
Kristofer Strandberg – Guitar
Jesper Lindgren – Bass
Karl Adamsson – Drums

 


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar