Rockbladet Behind the scenes- Lär känna fotografen Madcap

Serien om rockbladets medarbetare fortsätter och nu har turen kommit till vår fotograf Madcap. Mattias Nilsson är fotografen som fotograferat spelningar sedan tio års ålder. Intresset för foto började redan vid sju år, men trots kärleken till kameran lockar även krögarlivet.

Madcap, du har frilansat för Rockbladet i ungefär två år och arbetar även till vardags med foto. Vad fick dig att välja just Rockbladet?

–  Jag har både arrangerat, besökt och fotograferat spelningar sedan jag var tio år gammal, så kärleken till livemusik är och kommer alltid finnas med mig. Anledningen till varför valet föll på Rockbladet är att det är många sköna typer som jobbar här. Ingen anser sig vara större eller bättre, utan alla får samma chans och tar för sig på lika villkor. Min första kamera var en 110mm kamera, en sådan som man flippade upp och tog ett foto med. Idag använder jag Canon 80D och Canon 50Dhus med Sigma 18-35mm f/1.8, Canon 50mm f/1.8, Canon 200mm f/2.8 eller Sigma 15mm f/2.8 som objektiv beroende på vad jag ska fotografera.

Om du skulle beskriva dig själv, vem är den mystiske Madcap?

–  Många olika saker. Att fotografera är det jag främst vill arbeta med, och på dagtid jobbar jag på Japan Photo där jag säljer kameror och utrustning, men en dröm som funnits med mig länge är att öppna upp en egen restaurang. Matlagning är ett annat stort intresse, och jag har färdiga koncept för min restaurang, men pengarna som behövs saknas just nu, så exakt när drömmen förverkligas återstår att se.  Något som kanske förvånar många är att jag inte lyssnar på så mycket musik nu för tiden. Då väljer jag hellre en dokumentär eller faktaserie, antingen på Youtube, Netflix eller via en podcast. Vetenskap som astrofysik, skepticism, WWII och matlagning är intressant på så många olika sätt, men det blir också en hel del Ultimate Fighting. Jag är utbildad inom grafisk tryckmedia med påbyggnadsår inom rörlig film och foto, entreprenörskap på Västerås Folkhögskola, och jag har även studerat religionsvetenskap på Södertörns Högskola.  Just musik anser jag räcker i den mängden den fås när jag är ute, då konserter är något jag gärna besöker eftersom det ger mig möjlighet att slappna av och få vara ”fri”.

Beskriv ett konsertfoto med egna ord

–   Då fångar jag ett ögonblick som aldrig kommer igen. Det handlar om mikrosekunder där något sticker ut, som en blick, ett hårsvall, ett hopp eller publikkontakt. Saken är den att när du fotar på en spelning så är det viktigt att svepa med blicken över hela scenen, på så sätt håller man bra koll på bandet. Något som man ska undvika är att enbart fokusera på frontfiguren, se dig omkring istället och försöka hitta de små detaljerna och helheten. Ett exempel är när jag plåtade Opeths skor och inget annat, till att fånga ett massivt publikhav på en festival, allt är lika viktigt. Bilderna ska spegla känslan i konserten. Fotar jag hårdrock är det hårsvall och hög kontrast som gäller, men singer/songwriter vill jag ha mer avslappnade bilder på, nästan som porträtt.

Har du genom ditt arbete som fotograf träffat någon som gjort ett bestående avtryck?

–   Då måste jag svara Jessica från Jex Thoth. Jag tog ett av mina absoluta favoritfoton vid deras konsert på Göta Källare år 2014. Jessica ligger helt utslagen på scengolvet med micken över bröstet. Det är ett av ett fåtal bilder jag faktiskt har uppe på väggarna hemma. Eftersom jag visste att hon skulle komma tillbaka året efter framkallade jag den bilden på en stor kanvastavla och gav henne som present. Hon blev rörd till tårar, och efter spelningen pratade vi en bra stund.

Om du ska ut på uppdrag, hur planeras dagen då?

–  Jag brukar se till att vara på plats rätt så tidigt, detta för att jag vill vara säker på att få en bra plats om det inte är fotodike eller kravallstaket. Om det sedan är några bekanta på plats, så brukar jag prata lite med dem eller ta en alkoholfri öl. Men sedan när bandet ska gå på scen, så är det hundra procent fokus på musiken under de första tre låtarna, fast är det något av mina favoritband brukar jag sjunga med i diket en stund.

Som basist känner du till båda sidorna väl av musikscenen, vilken genre föredrar du personligen att fotografera?

– Utan tvekan black metal, för genren i sig är oftast så otroligt stiliserad och visuellt tilltalande. Blandningen av eld, rök, blod, smink och svavelos över scenen är en oslagbar kombination.

Finns det någon spelning du önskar hade gått att göra om?

Emilie Autumns första konsert i Sverige på Klubben, Fryshuset år 2009. Anledningen till varför är att jag hade velat ta med dagens utrustning, det är inte så att jag är missnöjd med bilderna. Utan snarare för att dagens teknik hade gjort återspeglingen av spelningen genom bilderna ännu bättre.

Vad anser du är viktigt att andra runt omkring vet när en fotograf befinner sig i deras närhet på en tillställning?

–  En utmaning som uppstår ofta är när det inte finns ett fotodike eller kravallstaket och man måste trängas med alla andra. Tyvärr är inte alla så förstående till att man är där med stora dyra kameror.  Blir det en moshpit precis där jag står då knuffar jag bara bort folk som kommer för nära. Sedan att många tror att det räcker med en bra kamera för att ta bra bilder. Visst är det en bra utgångspunkt att ha bra utrustning, men i slutändan handlar det alltid om den som står bakom kameran. Bara för att jag sätter mig i en Mazerati så blir inte jag automatiskt en Formel1-förare.

När man är kreativ är det viktigt med inspiration och att våga lära sig av andra. Finns det några fotografer du anser inspirerar dig?

–  Björn Olsson, Therés Stephansdotter och Talle Savage är tre svenska fotografer jag beundrar. Anton Corbijn är utan konkurrens den musikfotograf som inspirerat mig mest av alla. Samarbetet mellan honom och Depeche Mode är i mina ögon perfekt.

Hur ser upplägget inför arbetet med bilderna efter ett uppdrag ut för dig?

– Oftast lägger jag bara ner någon timme på dom, så att jag har ett färdigt galleri med 20 bilder per band och då krävs det oftast bara mellan tre till fem minuter per foto. Eftersom jag brukar sortera bilderna redan under konserten, för att sedan sätta mig i ett lugnt hörn och snabbt gå igenom allt och sedan gör en tredje gallring, sparar jag tid. Hemma på kontoret öppnar jag alla bilder i Fast Stone Image Viewer och slänger allt som inte kommer framkallas. All redigering som är nödvändig görs i Photoshop Camera Raw, vanliga Photoshop används bara till att lägga på vattenstämpeln och eventuellt lite brusreducering med ett filter.

Sista frågan, hur skulle du beskriva samarbetet mellan en journalist och en fotograf?

–  Återspegling av genren som förmedlas genom en konsert. Mina bilder ska stämma överens med vad journalisten skriver, samtidigt som jag är där för att skildra konserten genom mina egna ögon. För att undvika att mina bilder ska påverkas av vad personen tycker om spelningen, pratar jag bara snabbt med min kollega innan och efter plåtningen är klar. Sedan kan det ju bli så att mina foton tillför känslor till texten.

SKRIBENT: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
FOTO: Linus Pettersson

 


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK