En tungur kvällur – Solstafir live på Debaser Strand 2017-12-20

Att ens spik nykter försöka sig på att uttala de flesta av låttitlarna från aftonens band är en prestation få förunnade. Desto fler var det däremot i publiken som fyllde Debaser Strand från vägg till vägg en utsåld onsdagskväll i december. Förenade genom kärleken till skoblicksmetal och folkmusik samlades vi alla framför den lilla scenen och tog del av en föreställning jag kommer ta med mig resten av mitt liv...

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons

Då detta var såväl turnéavslut, turnépaketet hade långt att resa, och att det var en helt hederlig vardagsafton gick inledande Arstidir på scen strax efter sjusnåret, men det var redan då knökfullt då det var slutsålt och folk långt in på kvällen försökte få tag på biljetter.

De kallar sin musik för "Chamberpop". Det låter... beskedligt. Otroligt vackert sammansatt, men snällt. Näpet. Vänt. Kanske inte vad jag var ute efter när jag går på rockkonsert, men helt klart något jag kan lyssna på när jag vill varva ner efter en lång dag på jobbet efter julstressen. Typ som just idag... Jobbar även du som säljare? Mina sympatier. Men nog med utsvävningar...

Helt ärligt kan jag såhär 48 timmar senare inte påstå att jag på något sätt skulle kunna göra ett blindtest och sätta namnet Arstidir om någon skulle spela upp en låt för mig, men så är jag inte heller direkt inlyssnad på dem sedan tidigare. Skall helt klart ge dem en ärlig chans när tid och tillfälle ges. Kan helt klart bli något under många och långa pendlingstimmar till och från jobbet.

Myrkur? Få inte igång mig på Myrkur. #JegElskerMyrkur Det Amalie Bruun tagit fram och gjort till sitt inom loppet av ett par år är tvivelsaktigt något som kommer att diskuteras länge och väl inom scenen. Det är ett tydligt ställningstagande man gör när man tar hennes namn till tunga. Antingen med vördnad eller förakt. Ni som tillhör den senare kategorin? Ni har fel. Väldigt fel. Skäms på er. Var ni här denna kväll? Synd för er som missade detta. Här och nu finns det få artister jag kan lista jag sett under året som fått mig att känna vad hon kan. Den rösten... Herre jösses, den rösten. Att kombinera ilsket väsande svartmetallsbitterhet och kristallklar fornnordisk hembygdskänsla och tillbaka igen inom loppet av sekunder; där faller jag pladask och etsar in ett run-M i hjärtat. Att hon sedan på scen tar hjälp av musiker som har Sabbath Assembly som arbetsgivare gör knappast saken sämre. Myrkur är en upplevelse man måste ta del av om man är ens tveksamt intresserad av black metal.

Men kvällen var allt annat än över när vi åter igen fick ta del av islands finest. Jag förevigade Solstafir så sent som i april under Stockholm Slaughter. Då försvann de in i myllan av andra namn, men här och nu fick de ta fram sig själkva på ett sätt som gjorde dem bra mycket mer rättvisa, för ujuj vilket liveband de är! Att de sjunger på isländska gör mig inget, ty det man inte förstår med ord tas igen med känslan de levererar: En kombination av vemod, styrka, och fest. Om och om igen försökte jag ju mer kvällen pågick att komma fram till vilket svenskt band jag skulle jämföra dem med, och de fastnar någonstans mellan Corroded och Kent. De kallar sin genre för shoegazemetal eller atmosfärisk rock-n-roll, vilket funkar ypperligt som vägvisare. Inte riktigt varken eller någonting, men nog tusan funkar det hur man än vill marknadsföra dem. Svårt att sätta namn på, svårt att ogilla. Det svänger till tusan, och inte en enda kotte eller kotta i publiken kan tycka annat än bra om dem. Det enda som för mig drog ner betyget från en rakt-på-sak-tia till en nästan-där-meninteriktigt-åtta är att det efter ett tag blev lite för många crescendon, för många tuffa utdragna avslut, för mycket rakt in i kaklet till den grad att man till slut liksom fick för mycket av det goda. När de drog på som bara attan runt 21:20 på kvällen tyckte jag det var ett perfekt ställe att avrunda giget på, men då hade de fortfarande fyrtio minuter kvar att brassa på. Det var där jag kände att det räckte och var nog för min del... Men när väl klockan klickade in strax efter tio och lagens långa arm sagt att det minsann skulle vara tyst, ja då log jag allt och tackade dem för ännu en finfin konsert och önskade dem en trevlig resa hem.

Detta var den sista konserten för mig anno 2017, och jag är mäkta  glad att få avsluta året med våra grannar. Ty detta var en finfin tungur kvällur.

Arstidir

Myrkur

Solstafir

 

TEXT / FOTOGRAF: Mattias "Madcap"Nilsson (mattias.nilsson@rockbladet.se)
KONSERT: Solstafir/Myrkur/Arstidir
ARENA: Debaser Strand / Stockholm
DATUM: 2017-12-20


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar