Europe – Sveriges okrönta rockkungar

Annexet må inte vara fullt denna gång, men när Blues Pills och Europe äntrade scenen var det sann leverans som gällde för den publik som befann sig på plats.

Annons
Annons
Annons
Annons


Kvällen inleddes med Blues Pills, som agerar förband under hela Europes turné på svensk mark. Att man år 2017 ska behöva fascineras och imponeras över att ett band med i huvudsak manliga medlemmar har en kvinna som frontfigur är egentligen ett mycket tråkigt faktum, men så är det. Det främsta exemplet på en sådan konstellation i Sverige skulle jag påstå är The Sounds, med Maja Ivarsson på sång. Och det är just The Sounds som tankarna går till under tiden som Blues Pills spelar. Musiken är psykedelisk och inget som kan placeras inom metal-genren. Dock är attityden något åt det hållet. Uttrycket är kaxigt, lite uppkäftigt och liveshowen är fylld av energi och rockposerande.

För att vara ett förband är även publiken förvånansvärt engagerad och åskådarna längst fram passar på att high-fivea med sångerskan Elin Larsson. Det är Larsson som lyfter bandet, med sin närvaro, scenspråket och en sångröst som passar alldeles utmärkt för sin genre. Låtmaterialet hamnar för mig lite i skymundan under kvällens gång i och med att jag istället blir helt förblindad av just liveframträdandet men överlag får jag ändå känslan av att Blues Pills är ett framtidsnamn. Vem som helst kan i stort sett prodda ihop låtar idag men det krävs talang för att kunna erövra en scen. Under just denna spelning är det ös och det musikaliska uttrycket känns personligt och kommer till sin rätt, främst tack vare Elin Larssons imponerande insats. Jag ser gärna mer av detta band framöver.

BETYG BLUES PILLS:

BILDGALLERI BLUES PILLS


När det kommer till Europe, så är det få som kan förneka deras storhet. De är Sveriges i särklass mest ikoniska och största hårdrocksband. Däremot är det synd att de alltför ofta bara förknippas med sina gamla 80-tals klassiker. För mig har det material som Europe släppt under senare år varit minst lika bra, i flera fall även bättre, än det som bandet släppte på 80-talet. Visst, showen och allsången i Rock The Night är helt oemotståndlig, min personliga Europe-favorit Carrie är lika maffig och trollbindande som alltid, Superstitious går inte att värja sig mot och säga vad man vill men ingen Europe-konsert är egentligen fullländad förrän vi hör introt och textraden "We´re leaving together" i den självklara avslutningslåten The Final Countdown. Samtliga låtar är guldkorn inom den svenska rockindustrin och en konsert hade varit rent ut sagt tråkig utan dem. Men att de låtarna ska få mästerverk som Last Look At Eden, New Love In Town, Firebox och War Of Kings (som i en musikalisk hypnos river stället för mig) att nästan ignoreras är inget annat än beklämmande.

Bortsett från The Final Countdown-plattan 1986 så tyckte jag inte att Europe verkligen var på toppen förrän de släppte just Last Look At Eden 2009. Det var för mig ett nytt, hårdare och mognare Europe som föddes i och med det släppet. Joey Tempest har även sagt i intervjuer att på 80-talet kunde det gå fort att skriva en låt medans bandet idag tar tid på sig och tillåter nya låtar att växa fram med eftertanke. Det räcker som förklaring till varför Europes senare material är så bra som det är och varför det behövs i rockens Sverige år 2017. 

När det gäller Annexet-spelningen så infrias egentligen alla mina förväntingar och mer därtill. Europe är fortfarande Sveriges okrönta rockkungar, både gammalt och nytt material finns till hands att njuta av och självklart är både sång, scennärvaro och ett intensivt trumsolo på plats för att få Annexet att lukta hårdrocksklubb. Bortsett från den något svala responsen från publiken på de nyare låtarna så kunde inte den här kvällen blivit mycket bättre.

BETYG EUROPE:

BILDGALLERI EUROPE

SKRIBENT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Kristin Carlsson (kristin.carlsson@rockbladet.se)
KONSERT: Europe + Blues Pills
ARENA: Annexet, Stockholm
DATUM: 2017-12-06
BÄST: "War Of Kings"
SÄMST: "Walk The Earth", förvisso en bra låt men något malplacerad som inledning.

 

 


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar