Copenhell 2018 – Första dagen bjöd på en sprakande öppning

En enormt lång och yvigt skäggig dansk konferencier ställer sig på scenen och skriker allt vad han orkar på den mest grötiga danska jag någonsin hört. Inte ens danskarna själva i publiken verkar förstå vad han säger. Jag uppfattar något vagt om kärlek till metalmusik, öl och fest, brödraskap och något med Copenhell. Publiken blir helt vilda, hoppar upp och ner och skriker fullständigt lungorna ur sig. Konferencieren skriker COPEN…publiken svarar HELL…konferencieren skriker COPEN …publiken svarar HELL så det dånar långt bort till Ströget i centrala Köpenhamn. Redan där har konferencieren genialiskt, eldat upp publiken till högsta tänkbara stämning, på nordens absolut hårdaste metalfest. Tre dagars traditionellt decibelbombardemang av hård metal på Refhalvön utanför Köpenhamn har precis startat.

 

Copenhell utanför Köpenhamn har sedan starten 2010 blivit nordens mest inflytelserika renodlade metalfest. Copenhell är en festival, gjord av metalälskande eldsjälar, för metalälskande fans och det märks på alla plan. I år har arrangörerna lyckats boka inte mindre än Ozzy Osbourne, Avenged Sevenfold, Ghost, Alice in Chains, Nightwish, Helloween, W.A.S.P, Steel Panther, Arch Enemy, Tremonti, Corrosion of Conformity, At the Gates, Exodus, Soulfly och Danko Jones för att nämna några.

Det är en småkylig och något blåsig första dag torsdag på Copenhell. En festivaldag som på pappret, kanske inte är den starkaste av festivaldagar på Copenhell. Men man hittar ändå en hel del i gottepåsen om man letar lite. Stämningen är hög och danskarna i publiken är traditionellt och allmänt vedertaget goda och glada.

Arrangörerna har jobbat stenhårt på att skapa ett festivalområde som verkligen går all in. Rekvisitan på festivalområdet är uppbyggd av temat i metalmusikens allehanda tecken. Det är t.ex. svarta kyrkor, upp och nervända kors, dödskallar, symboler och allehanda konstverk. Folk klär sig i bandmerch, svart och nitar. Det är högre, hårdare och tuffare än någon annan festival jag varit på i hela världen. Allt handlar om fullblodspassion för metal, brödraskap, galet stark ljudvolym och full jävla fest. Barnen har man lämnat hemma och det är ett synnerligen vettigt drag. Heavy-metalfestvaler är av förklarliga skäl ingen plats för barn att vistas på.

Danskarna är sedvanligt goda och glada i traditionell ordning. Biergarten är knökfullt och danskarna står på bordet och skriker halsarna ur sig till allehanda AC/DC och Iron Maiden-karaokecovers. Frågan vän av ordning ställer sig är; hur i hela fridens namn man kan välja karaoke inne på Biergarten framför en riktig konsert.

Även festivalmaten går i metalmusikens tema, för vad sägs om smarrig Bloody Sweet Churros, Rest In Pizza, Devils Thaifood, Hells BBQ, Hell Of Juice and Hell Of A Donuts, Hell Burger.

Nightwish har precis gått på på stora Helvetistage och stämningen är förväntansfullt hög. Jag är väl ingen större fan av deras lite säregna sagometal, men det går givetvis hem här på Copenhell. Tyvärr har det pågående eldningsförbudet i hela Köpenhamnsområdet, satt stopp för all typ av pyroteknik på festivalområdet. Det påverkar showen negativt givetvis. I år blir det varken eldpelare eller smällare någonstans. Nightwish är ett sådant band som vilar showen på en hel del pyroteknik. Sångerskan Floor Jansen är en fantastisk sångerska med mycket karisma och hon bär upp bandet och låtarna på sina axlar. Nightwish gjorde bra från sig och lyckades att värma upp den lite småfrusna publiken.

Arch Enemy fortsatte att värma upp publiken med brutal och teknisk metal. Det är fullt röj och crowdsurfing i publiken. De har enorm teknisk skärpa ihop med riktigt bra och hårda metallåtar. Frontfiguren och sångerskan Alissa White-Gluz har otrolig karisma och kan få igång vilken publik som helst. Hon är utan tvekan en av de tuffaste och hårdaste metalsångerskor i världen. Bandets hjärna och grundare, gitarristen Michael Amott är verkligen den nya tidens motsvarighet inom metalvärlden till gitarrhjälten Michael Schenker. Han imponerar grymt med sitt tekniska och innovativa gitarrspel. Jag har alltid gillat den hårda brutaliteten hos Arch Enemy i kombination med sköna melodier och bra låtar. Full pott från mig och publiken idag till Arch Enemy.

Den enorma nedlagda fartygshangaren inne på området tjänar numera som en gigantisk Bordega med mat och ölservering. Den fungerar även utmärkt att söka skydd från väder och vind en dag som denna. Jag får humoristiskt tankarna till att det är förmodligen här de förvarar förbundsarken från första Indiana Jones filmen.

Avenged Sevenfold är ett sådant band jag egentligen inte har någon dom helst uppfattning om trots att de är torsdagens headliner på Copenhell. Klart är att större delen av publiken är här och live gör de riktigt bra ifrån sig. Avenged Sevenfold har faktiskt en del bra låtar och jag förstår deras storhet. Även här lägger eldningsförbudet en stor sordin över showen. Det finns mycket melodier och hooks i låtarna, även om de faller inom ramen för det lite mer moderna och kommersiella soundet inom metal. Showen är snygg och känns genomarbetad och de interagerar väl med publiken. Avenged Sevenfold får betyget starkt godkänt i min skola.

Festivalområdet och publiken är sig lika från år till år på Copenhell. Då och då kommer det starka dofter av kvalmig fredspiperök. Det är kanske inte så konstigt eftersom Copenhell ligger ett stenkast från fristaden Christiania i Köpenhamn. Jag förstår inte för mitt liv, hur man kan önska, att sega ihop tankeverksamheten på festival, med dylika rökverk. Men solklart är, att det håller publiken lugn och fredlig och det är bra. Danskar kan dessutom konsten att dricka enorma mängder öl på Copenhell, utan att verka märkbart berusade. På den sistnämnda punkten, har vi svenska rockfestivalbesökare definitivt någonting att lära. 

Bullet For My Valentine fick äran att avsluta Hades-scenen i afton. De gick hem ordentligt med sin melodiska och moderna metal, även om timmen var sen. De är grymt bra live och har ganska många bra låtar. Många band glömmer, hur fundamentalt viktigt det är, med bra låtar och bra sång. Det är sjukt svårt, att skriva sådana där självklara låtar, som sätter sig som en fläskläpp mitt i ansiktet. Duktiga sångare växer inte på träd heller. Bullet For My Valentine var dagens bästa band och de passade bra som avslutning på första festivaldagen. Det blev även ett litet getöga på Max Cavalgeras Soulfly innan vi avslutade kvällen på Copenhell. Vi var ganska slitna efter en dag, kväll och natt av iskall blåst och en massa hårda metalkonserter, så det blev good night Copenhell.

 

SKRIBENT: Thorbjörn Skogh (thorbjorn.skogh@rockbladet.se)
FOTOGRAF1: Förnamn Efternamn (anna.skogh@rockbladet.se)
FOTOGRAF2: Karolina Vohnsen (karolina.vohnsen@rockbladet.se)
EVENT: Copenhell 2018 - DAG 1
ARENA: KÖPENHAMN
DATUM: 2018-06-21
BÄST: Bullet for my Valentine. Svinbra låtar, väloljad show och fantastiskt bra sång.
SÄMST
: Den iskalla blåsten som gick mellan märg och ben.

 

 

 

 

 


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar