Guns N’ Roses på Ullevi

Under ”Not in this lifetime tour” har Guns n´Roses originalmedlemmar Axl Rose, Slash och Duff McKagan återförenats för första gången på 20 år. Med sig har de gitarristen Richard Fortus, pianisten Dizzy Reed och trummisen Frank Ferrer, som alla har en lång historia med bandet. Turnén är en av de senaste årens mest inkomstbringande och de har hittills spelat runt 150 konserter.

Annons
Annons
Annons
Annons

En ljummen sommarkväll, ett utsålt Ullevi och ett av världens största rockband.  Det sägs att om du inte förväntar dig något, kan du omöjligt bli besviken. Men det svårt att inte bygga upp förhoppningar om kvällen.

Inledningsvis går det ganska trögt för Guns n´Roses. Publik strömmar fortfarande in på arenan när bandet öppnar upp med ”It´s so easy” och ölen verkar locka mer än kvällens huvudpersoner. Det dröjer till introt till ”Welcome to the jungle” innan allas fokus är riktad mot scenen och när låten kommer igång, gör publiken likaså.

Ljudet på Ullevi är inte känt för att vara optimalt och i kombination med en blåsig kväll sviktar det stundvis ordentligt. Om det är därför Axl Roses sång svajar och ibland försvinner, eller om det är hans kondition som sviker, låter jag vara osagt. Ibland överraskar han och publiken får en påminnelse om en av rockvärldens mest fascinerande och bästa röster. I ”Estranged” låter han riktigt bra, även i ”Live and let die”.

Duff McKagan flirtar med publiken genom att ha på sig ett linne med Hisingen tryckt på bröstet. Han är bandets bäst bevarade medlem och han får glänsa i Johnny Thunders ”You can’t put your arms around a memory” som sedan övergår till Misfits ”Attitude”.

Konserten är lång, nära tre och en halv timme, men något annat är inte att förvänta av Gn´R. Axl Rose vägrar att ge upp att spela låtar från ”Chinese Democracy” och Slash kompromissar inte med sina solon. Släng även in några covers så blir det över 30 låtar på en setlista, så är det bara.

Det är först när solen har gått ner bakom scenen och arenan istället lyses upp av scenshowen, som stämningen på Ullevi börjar kännas på riktigt. När Slash solo övergår till introt på ”Sweet child O´mine” expolderar publikhavet. Därefter följer en kavalkad av fantastiska och mindre fantastiska låtar. ”Don´t cry” är för svag i sången för att bli magisk, men när Axl sätter sig vid pianot och börjar spela ”November Rain” känns det som att han är hemma. ”Knocking on Heavens door” bjuder på kvällens enda riktiga allsång och ”Nighttrain” går i full fart.

”Paradise City” är det givna finallåten och här snålas det inte på något. Det är rock i sin yttersta form. Det är fyrverkerier och konfettiregn. Och det är riktigt bra.

Axl Rose fick 2012 frågan om han kunde tänka sig en återförening med Guns n´Roses och han svarade ”not in this lifetime”. Nu blev det inte så och det är jag glad för.

SKRIBENT: Minna Benne Elo
FOTOGRAF: Per Lööw, Emilia Lindberg
KONSERT: Guns N' Roses
ARENA:
Ullevi / Göteborg
DATUM: 2018-07-21
BÄST: Estranged och Sweet child O´mine
SÄMST: Alla låtar från Chinese Democracy
BÄSTA MINNE: Axl vid pianot under November Rain. Jag fick gåshud på alla möjliga ställen.

Setlist:

  • It´s so easy
  • Mr. Brownstone
  • Chinese democracy
  • Welcome to the jungle
  • Double talkin’ jive
  • Better
  • Estranged
  • Live and let die
  • Slither (Velvet revolver)
  • Rocket queen
  • Shadow of your love
  • You can’t put your arms around a memory/Attitude (Johnny Thunders/Misfits)
  • This I love
  • Civil war
  • Yesterdays
  • Coma
  • Slash solo
  • Sweet child O' mine
  • Wichita lineman (Jimmy Webb)
  • Don't cry
  • Used to love her
  • Wish you were here (Pink Floyd)
  • November rain
  • Black hole sun (Soundgarden)
  • Knockin’ on heaven’s door
  • Nightrain
  • Extranummer:
  • Patience
  • Madagascar
  • The seeker (The Who)
  • Paradise city

 


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar