Helgeåfestival, Knislinge 2018

Mitt i den alldeles underbara svenska lummiga högsommaren, håller den lilla nordskånska byn Knislinge, sen många år tillbaka, en rockfestival vid namn Helgeåfestival. Festivalen drivs av ett gäng entusiastiska eldsjälar som lägger ner all sin passion i att skapa Sveriges skönaste och mysigaste rockfestival. Helt utan kommersiella baktankar erbjuder man en festival, organiserad av passionerade musikälskare som är direkt tillverkad åt passionerade musikälskare. Det är ett tema av brinnande äkthet som är genomgående och givetvis ett vinnande koncept. Helge å festivalen 2018 lyckades att pricka in så många rätt denna gången. Underbart sommarväder, mängder av fantastiska band, schysta priser på mat och dryck och en makalös stämning i publiken.

I år har man lyckats att boka inga mindre än bl.a Electric Boys, Dan Reed Network, The Quireboys, Takida, Sons of Apollo, Crashdiet, Backyard Babies, Avatar, Arch Enemy och H.E.A.T. Trots att festivalen har målgruppen rock, party och nostalgi, känns det ändå som att det är rock som ligger närmast om hjärtat hos de flesta. I år har festivalen valt att köra på tre dagar, vilket jag anser blir lite väl utdraget. Det hade varit bättre att satsa på två koncisa dagar med starkt innehåll i stället. På pappret ser det ändå ut att bli ett vinnande koncept med många starka affischnamn inom rockens mittfält.    

Electric Boys drar igång sitt mördargung med trummisen Kapten Niklas Sigevall bakom kaggen, dagen till ära prydd i ett gediget yvigt och synnerligen passande sjörövarskägg. Den karismatiske kapellmästaren Conny Bloom och hans svängiga gäng, levererar underbara funklåtar med fantastiska melodier som sätter sig som en smäck mitt i plytet. Några låtar in i setet märks det att Conny och bandet har fått upp ångan rejält och Electric Boys låter fantastiskt bra. Det är ett band som man lätt förälskar sig i. De starka melodiska låtarna, det grymma funksvänget och den coola imagen och den sköna självdistansen gör dem till Sveriges ohotade funkrockkungar. Electric Boys har varit mitt absoluta favoritband i Sverige sen -88 och vet inte om jag vågar delge hur många gånger man bevittnat bandet live. Förmodligen hade den vita bilen hämtat mig om den mörka sanningen kommit fram. Publiken kunde inget annat än kapitulera inför Electric Boys segertåg i den grymt varma sommarkvällen.

Vibbar till 80-talet blev det även gott om när makalösa amerikanska funkrockhjältarna Dan Reed Network gick på stora scenen. Bandet är verkligen riktiga fullblodsproffs och nivån på det hela är ofantligt hög. Kapellmästare Dan Reed ler oavbrutet och delar med sig av sin enorma utstrålning av glädje, kärlek och lycka. Det ser ut som han menar varje litet ord i texterna från djupet av sitt hjärta. Hans utstrålning som scenpersonlighet och människa är enorm. Dan Reed är verkligen på så många plan en beundransvärd människa som jag håller som en av mina absoluta musikaliska förebilder och medmänskliga inspirationskällor.

Jag är även förälskad i Dan Reed Networks alla fantastiskt funkiga och svängiga låtar. Bandet lirar fantastiskt lekfullt tillsammans och den glädjen från scenen sprider sig i publiken. Jag älskar hur bandet jammar i låtarna och mixar in välkända melodier av t.ex. Earth Wind and Fire och The Who. Kärleken till låtarna, Cruise Together, Rainbow Child, Tiger In A Dress är enorm. Nya låten Champion från fjolårets platta Fight Another Day får ögonen att tåras och armarna får ståpäls. Låttexten prickar in exakt ett självupplevt ställningstagande. Glädjen svänget och kärleken sprider sig till publiken. Dan Reed bjuder upp Jeff Scott Soto (Talisman, Sons of Apollo) på scen för att sjunga duett på låten Ritual. Dan Reed Network gick i mål med en av de bästa konserter någonsin på Helgeåfestival.

Underbara brittiska partyrockknrollbandet The Quireboys bjuder alltid upp till fest när de ställer sig på en scen. The Quireboys är ett sådant rutinerat band som kan dra igång stämningen på vilken publik som helst. The Quireboys har sina rötter i traditionell brittisk 60 och 70-talsrocknroll. The Quireboys slog igenom under det tidiga 90-talet men bandet turnerar fortfarande flitigt och många i publiken har förmodligen sett bandet live tidigare. Spelglädjen hos The Quireboys smittar av sig i publiken och charmören och sångaren Spike underhöll karismatiskt till publikens stora förtjusning . Den värsta värmen i luften har börjat lägga sig mot kvällningen och stämningen är helt underbar i den nordskånska sommarkvällen.

Takida tar vid på stora scenen och bandet är väl i ärlighetens namn inte riktigt min kopp te. Men den stora publiken strömmar till och det blir riktigt skön stämning i publiken. I avundsjukans högborg Sverige, har mången oförtjänta glåpord yttrats mot det stenhårt arbetande och flitigt turnerande bandet Takida. Man det är givetvis omöjligt att bli accepterad i den självutnämnda klubben för inbördes beundran i jantelagens absoluta hemland Sverige. Jag förstår verkligen varför Takida har rönt så stora framgångar genom åren. Deras låtar har gott om hooks och de lirar faktiskt bra tillsammans live. Sångaren Robert Petterson har stor utstrålning och Takida går verkligen hem i kväll.

Kvällens huvudattraktion är nya kritikerrosade allstarbandet Sons of Apollo och gosse vad jag sett fram emot detta. Jeff Scott Soto (Talisman, Yngwie Malmsteen) på sång, Billy Sheenan ( Mr Big, David Lee Roth, The Winery Dogs, UFO) på bas, Ron ”Bumblefoot” Thal (Guns ´n Roses) på gitarr, Mike Portnoy (Dream Theater, Adrenaline Mob) på trummor, Derek Sherinian ( Dream Theater, Planet X, Alice Cooper, Kiss, Billy Idol, Yngwie Malmsteen, Black Country Communion) på keyboards. Vilken makalös laguppställning!

Mycket riktigt skulle Sons of Apollo stå för den absolut bästa och proffsigaste konserten i Helgeåfestivals historia. Nivån på det hela är brutal hög och det är nästa svårt att hänga med i alla svängar och cirkuskonster på alla instrumenten. Det som gör att det hela musikaliskt, inte tippar över i musikeronanerande, är de starka låtarna och Jeff Scott Sotos berörande melodier och kraftfulla stämma.

Stundtals är Sons of Apollo grymt brutala, men det är samtidigt extremt tekniskt, välspelat och grymt melodiskt. Det märks att vi har att göra med världsartister i det absoluta toppskiktet. När de spelar underbara balladen Alive blir det stämningsfull allsångsstund i publiken. Debutplattan Psychotic Symphony är en riktigt stark platta och genren kan mest beskrivas som progressiv, psykotisk, melodisk och stämningsfull rock. Jag hör influenser från Dobbie Brothers, The Queen och Rush men också givetvis färgat av Dream Theater respektive Mr. Big. Sons of Apollo stannade kvar på näthinnan och i trumhinnan långt efter konserten var slut. Sammanfattningsvis var det en fullständigt fantastisk fredag på Helgeåfestivalen detta året.

Även lördagen bjöd på extrem hetta och underbart vackert sommarväder. England slog ut Sverige i fotbolls-vm, men vem brydde sig om det, när vi hade ännu en underbar festivaldag på Helgeåfestivalen framför oss. 

Chrashdiet bjuder upp till svensk partysleeze när den är som bäst. Det låter förbaskat bra om bandet idag och jag kan inte annat än låta bli att tycka om detta fantastiska liveband. Chrashdiets målgrupp befinner sig normalt i den lite yngre generationen, vilket för övrigt är ganska vedertaget för gengren Nu-sleeze, men idag var publiken i ganska blandad ålder. Chrashdiet har fantastiskt bra låtar, gott driv, högt tempo och intrycket man får är att det är synnerligen inrepeterat och väloljat. Det går hem hela vägen även om den stora publiken sviktar vid denna tidpunkten mitt på dagen. 

Backyard Babies öppnar upp med gamla dängan Madman och det blir genast fullt råställ vid stora scenen. Backyard Babies levererar alltid stenhårt live och man vet vad man får när man ser bandet live. Backyard Babies har skaffat sig ordentlig kultstatus i Sverige och det är ett sådant band jag sett mängder med gånger live. Det är så jävla ärligt och på riktigt. Medlemmarna i Backyard Babies blöder rock n roll från djupet av sina vener.

Nu börjar publiken strömma till på festivalen och stämningen är hög. Varenda liten textrad av Backyard Babies är inpräntad hos mig sen gammalt och jag kan inte låta bli utan att sjunga med i de fantastiska låtarna. Vi får höra nyskrivna slagdängan Shovi´n Rocks och jag lovar att jag ska äta upp mina boots, om inte detta blir en riktig långkörare live av Sveriges svettiga rocknrollkungar Backyard Babies.

Jag älskar alla band som har en tydlig och målmedveten image och genomtänkt och genomarbetad scenografi. Det kan man definitivt säga att Avatar har. Deras teatraliska, brutala och melodiska metal går hem som en fläskläpp mitt i sommarkvällen. Underhållningsfaktorn på det hela är hög och det är en sjukt snyggt och genomarbetad show de levererar. Frontfiguren och sångaren Johannes Eckerström går upp i sin roll med fullständig trovärdighet och dirigerade orkestern med sin teatraliskt passionerade utstrålning. Scenografin, rekvisitan, låtarna och den oefterhärmliga frontfiguren Johannes ger showen högsta betyg. Avatar gjorde stor succé i kväll och stod för festivalens stora överraskning.

Det blev fullt ställ på starkast tänkbara volym när kultförklarade metalhjältarna Arch Enemy blåste på allt vad de orkade på stora scenen. Här var det inga ljudpoliser så långt ögat kunde nå. Jag är sjukt imponerad av den extremt teatraliska vokalissan Alissa White-Gluz som jag tycker kan med lätthet titulera sig metalvärldens sångdrottning. Arch Enemy ledda av kapellmästaren Michael Amott har rönt enorma framgångar i Sverige och utomlands genom åren. Jag är speciellt förtjust i den tekniska brutaliteten i kombination med de snygga melodierna. I vissa stunder är Arch Enemy så genialiskt brutala, samtidigt som det finns hooks och melodier i låtarna. Vet att jag sagt det tidigare, men jag tycker verkligen att gitarrhjälten Michael Amott är den nya tidens Michael Schenker (MSG) personifierad.

H.e.a.t fick äran att avsluta kvällen och vilken underbar avslutning sen. Strömmen bröts på scen och den ultra energiske sångaren Erik Grönvall sprang ut i publiken med en akustisk gitarr och underhöll till publikens stora förtjusning. Efter en stund kom strömmen tillbaka och showen kunde fortsätta. Grabbarna i H.e.a.t håller en otrolig intensitet och energin är fullständigt maximerad från den hyperaktive ledargestalten Erik Grönvall. H.e.a.t. har även riktigt bra låtar och det hela gick hem som en fläskläpp mitt i den nordskånska sommarnatten. Det var en riktigt värdig avslutning på en helt fantastisk Helgeåfestival.

Den feta lineupen av rockband i mittfältet, det underbara sommarvädret och stämningen i publiken har gjort det hela till en av de absolut bästa Helgeåfestivaler någonsin. Helgeåfestival är en festival gjord av brinnande eldsjälar, tillverkad åt brinnande musikälskare. Detta utan större kommersiella vinstintressen och det gör Helgeåfestival till en av de vassaste festivalerna i landet just nu.

Den numera något mer etablerade kommersiella Svenska största rockfestivalen( utan att nämna den vid namn), får passa sig i framtiden så den inte gapar för mycket, efter det stora kommersiella stycket. För det kan nämligen straffa sig i längden. Rockpubliken kommer alltid att känna igen äkthet, själ och hjärta och det har Helgeåfestivalen så det räcker till och blir över.

För att citera sångaren Johannes i Avatar, "Rockpubliken är som kackerlackor. De kommer kämpande att överleva ett kärnvapenkrig och de älskar dessutom att bli kallade för kackerlackor". Ses på Helgeåfestivalen 2019.

Bästa konsert på Helgeåfestival 2018 : Sons of Apollo ,fullblodsproffs i absoluta världseliten levererade euforiska stämningar och hjärtskärande melodier som fick publiken att fullständigt kapitulera.

ArchEnemy

Image 1 of 85

Event: Helgeåfestivalen Datum: 5-7/7 2018 Foto: Anna Skogh (anna.skogh@rockbladet.se)

Sämst på Helgeåfestival 2018: Den extrema sommarhettan, vackert men bitvis fruktansvärt plågsamt.

Skribent: Thorbjörn Skogh (thorbjörn.skogh@rockbladet.se)

Foto: Anna Skogh (anna.skogh@rockbladet.se)

 


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar