Fleet Foxes – Dramatik utan sting

Folkmusik är en otacksam genre på en festival. Att ha sin publik som passiva betraktare av konst är aldrig bra för den framförande artisten. Festivaler med alla sina distraktioner och kringaktiviteter behöver artister som tar tillvara på sin publik på ett helt annat sätt än om du specifikt betalat för att se artisten i fråga.

Fleet Foxet är bra på pappret. Jag hade sett fram emot att se dem. Men efter en låt tänkte jag att nästa blir nog bra. Tillslut hade jag upprepat mantrat i nästan en halvtimme utan att bli det minsta imponerad. Jag blev sömnig och tänkte på vad det är för fler akter som spelar idag. Drömde mig bort till publikfriande popartister med massiva publikhav. 

Och jag känner mig besviken, men jag vet ändå att det är Fleet Foxes som är gnälliga. Eller så är det jag. Men var fan är närvaron? Seriöst. Jag hade inte tänkt mig Iggy Pop med femans växel från start till mål, men något mer.

Jag finner mig Googlandes och Youtubandes på konserter och recensioner där Fleet Foxes var bra. Och hur jag ville vara där på Glastonbury eller någonstans där dom vann publikens hjärtan och intresse.

Men det är tyvärr inte nu.

 

ROCKBLADET.se 5 out of 10SKRIBENT: Philip Almén (philip.almen@rockbladet.se)
FOTOGRAF
: Hilda Arneback (Way Out West)
KONSERT: Fleet Foxes, Way Out West 
ARENA: Way Out West, Slottsskogen (Scen: Azalea)
DATUM: 2018-08-11
BÄST: Att man kan gå därifrån
SÄMST: Besvikelsen


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar