Ghost tillbaka i Sverige med upprymmande ritual!

Numera världsbandet Ghost kom till Scandinavium i Göteborg och gav oss en ritual med nya frontfiguren Cardinal Copia i spetsen. Bandet levererade en show som innehöll allt så gott som allt man vill ha av Ghost just nu: Stämningsfull scenshow, energiska gastar och en setlista som innehöll gräddan av Ghost låtskatt. Publiken kunde lämna Scandinavium upprymda och fyllda av ny energi.

Annons

Så var det äntligen dags för första ritualen med Ghost på svensk mark med Cardinal Copia i spetsen. Ända sedan biljetterna släppts i början av Juni 2018 har förväntningarna varit höga. Vissa ståplatser var ekiperade med det kryptiska namnet puplpit för vilket man antog var pit:en, men det har det spekulerats hurvida detta område skulle bjuda på något extra. Dock visade det sig att detta endast var ett mindre golden circle område precis framför scen.

Candlemass hade fått äran att vara förband för Ghost under deras Europa turné. De släppte, 22:e Februari 2019, sitt nya album The Door To Doom med återvändande Johan Längqvist som skötte sången på debuten Epicus Domicus Metallicus och ingen annan Tony Iommi gästspelandes sologitarr på låten Astorolus - The Great Octopus. Att Candlemass och Ghost har en bra relation är ingen överraskning vilket man kan se bland annat i att Papa Emeritus III har varit med och sjungit på en extended version av deras låt - House Of Doom, Cardinal Copia framförde Enter Sandman (dock en något sval och oinspirerad version om man ser till de möjligheter de ändå har med sin talang) tillsammans m dem på Polar Prize awards 2018, samt att Papa III har gästat dem live under en magisk version av Well Of SoulsGefle Metal Festival 2016. Candlemass står dessutom lite upp för det som stod på Ghost myspace-sida som beskrivning av bandet när de först dök upp - "...is a new swedish band, playing the evil sounding heavy metal sound referred to as Black Metal.".

Bandets motor och mannen med händerna på bass of doom, Leif Edling, som glädjande åter syntes på scen med sitt Candlemass som en turnerande medlem, hade en grym scennärvaro och understödjer verkligen Johan att komma till sin rätt live. Visst fanns en del skavanker här och där i äldre materialet sångmässigt, men efter endast ett fåtal liveframträdanden är den vokala leveransen att betrakta som väl godkänd och Johan har verkligen vuxit tillbaka in i bandet. Trots att de får till den klassiska allsången i Sourcerers Pledge, märks det att Ghost-fansen inte helt är med på noterna och att scenen är en kostym i lite för stor storlek för uppvärmarna. Det är stabilt rätt igenom men bitvis dock lite stelt och Leif får dra lasset med sin enorma aura och sin bas-doom-yxa signerat Rickenbacker, med gott understöd från Lars Johanssons karakteristiska sylvassa och inspirerande doom-solon. Trots det är det ett Candlemass med stor spelglädje vi får se och från första tonerna i Well Of Souls tills dess Solitude ekar ut ger de oss den förväntade dosen doom med bravur.

När Candlemass gått av och deras utrustning snabbt avlägsnats från scenen täcks hela scenen med ett svart skynke, och man känner lukten av rökelse sprida sig i Scandinavium. Känslan av att en ritual med Ghost är nära förestående infinner sig och det pirrar till i kroppen när intromusiken påbörjas med Klara Stjärnor. Innan en ritual körs alltid 2-3 låtar och nu när första har startat vet vi att allt kommer gå av stapeln på utsatt tid - dvs 20:45. Efter Klara Stjärnor och  Miserere Mei, Deus tonar ut kommer dock inte Masked Ball som sig brukligt är... det är lite som att inte få höra Ecstacy Of Gold innan en Metallica-konsert, men så fort introlåtarna ebbat ut tar Ashes från Prequelle över och håret ställer sig upp på armarna och en varm glädje sprider sig i kroppen. När tunga delen i Ashes nås faller svarta skynket till backen och äntligen - Ghost är HÄR!

Forge äntrar scenen från höger helt stensäker i sin karaktär Cardinal Copia när Rats startar och han dirigerar både publik och gastar med lagom humoristiska inslag. När han under Absolution faller på knä längst fram och låter sitt finger möta ett fans finger likt målningen The Creation Of God av Micheangelo som avbildar Gud sträckandes ut ett finger mot Adams finger, ser man både fotografer i diket samt fans nära scenen skina upp med idel leenden. Cardinal Copia blandar in svenska i hans snack på ett bra sätt utan att för den skull förstöra karaktären. Det pratas om lillördag och hurvida man skött vätskebalansen trots att det är endast onsdag. Inte förrän fem starka låtar avfyras i rad i efter introt får vi en liten andningspaus i instrumentala Devil Church som leder oss in i en gitarrduell som mynnar ut i att en av gastarna startar Grammy-vinnande låten Cirice. Det har pratats om hur bra saxofonsolot med Papa Nihl mitt i Miasma är från kompisar som sett Ghost i USA. När Miasma startar är det som om tempot dras ner lite då CC går av scenen. Gastarna jobbar dock på hårt och får upp stämningen, och när så Papa Nihl dyker upp i saxofonsolot fattar man grejen - det är en urladdning mitt i låten utan dess like. Att han spelar den rullstolsåkande skröplige Papa:n som trots detta vill spela vidare färgar bara karaktären ytterligare och gör att man bara vill ha mer Papa Nihl. Den akustiska versionen av Jigolo Har Megiddo, som finns kvar i setet sedan den introducerats under Meliora turnén, gör sig fint i akt 1. Vi får se kardinalen i inte mindre än 4 olika outfits under akt 1 - den svarta fracken, röda kardinal-dressen, svarta kardinal-dressen och den vita fracken. Efter sista låten i akt 1 - Life Eternal - täcks scenen åter med en svart skynke, och meddelande från The Clergy ljuder i högtalarna som låter göra gällande att det är paus i 15 minuter inför akt 2, och att det är läge att införskaffa förfriskningar eller uppsöka toalett.

Pausen känns helt ok och man är upprymd efter akt 1 men har ändå ännu en Ghost konsert att se fram emot känns det som. Det känns underbart. Att Forge har valt ett helt teatraliskt koncept inklusive paus för att kunna få med så pass mycket i en föreställning känns passande. Att vissa rörelser är regisserade för att passa ljussättning och andra effekter hindrar inte alls framförandet, då det finns visst utrymme för improvisation ändå. Inför akt två ljuder så äntligen Masked Ball, och jag känner att ordningen inför akt 2 är återställd.

När skynket faller till scengolvet för andra gången under kvällen vid starten till akt 2 kastas vi direkt in i första spåret på Meliora, Spirit - och det är bara att åka med igen på den nya härliga spökturen på Forges tivoli. Vi kastas vidare in i en blytung From The Pinnacle To The Pit, en lekfull uppstart av Majesty med en fräsch höjning i avslutande textraderna, en mysande Cardinal när han får publiken att sjunga refrängen till Satan Prayer, en grym leverans av Faith innan vi kastas in i vad som känns som kvällens huvudnummer på setlistan - Year Zero - där både rök, eld och ljus sätter stämningen helt perfekt som gör att man blir helt euforisk. En viss andningspaus ges under Spöksonat och He Is trots stark publikallsång. Tunggungsnummret Mummy Dust bjuder på de traditionella Ghost-sedlar som kommer med konfettin som sprutas främst ut över pulpit-folket.
Bandpresentationen mitt i den passande och vackra Roky Erickson covern If You Have Ghosts, förtar lite av låten och blir tyvärr en av de få temposänkningarna under kvällens ritual. Även efterföljande Dance Macabre som annars brukar vara en tempohöjare känns något seg, kanske blev vi helt överkörda och utmattade efter vad som serverades innan? Alla tvivel på att energin skulle varit slut suddas dock ut under Square Hammer som får i stort sett hela Scandinavium att sjunga med som en enda stor kör. Efter en "omröstning" om hurvida vi skall 1. fira den kvinnliga orgasmen i ett sista extranummer eller 2. Cardinal Copia skall "do every single one of us", får den numer traditionsenliga avslutaren Monstrance Clock publiken att sjunga med en sista gång.

Även fast det var, som Cardinal Copia påpekar, lillördag, så verkade publiken vara något segare än vanligt trots att det var mäktiga hemvändande Ghost som stod på scen. Det var bra drag i pulpit:en, men det verkar varit lite si och så på läktarplats och längre bak i Scandinavium. Kanske kan Stockholm ge bättre gensvar där de uppträder på en riktig lördag. Något som adderat ordentligt till konsertupplevelsen är det större scenformatet där scenbygget har blivit större, ljuset ännu bättre, effekterna större och flera, samt att antalet gastar har utökats så man kunnat ta bort bakgrundsspåren med körerna så allt körs live. Det är riktigt maffigt att se och höra på plats. Om detta skalas upp ännu mer på större arenor som Forge eftersträvar kommer detta bli en av de större spektaklen och live-akterna som är ett måste att se live inom en snar framtid. Forge har ju nämnt att det finns vissa teatraliska önskemål som ännu ej har varit möjliga att inkludera och sätta upp i showen, så om detta ges möjligheten att skalas upp under kommande turnéer kan det bli riktigt spännande att se hur detta utvecklar Ghosts framträdanden.

På väg från Scandinavium är man både trött i rygg och ben, men lycklig, och är nöjd med kvällens ritual. Jag ser glatt fram emot vad som kommer hända härnäst i Ghost-sagan och hur de kommer te sig som förband till Metallica i sommar då de spelar på flertalet arenor runt om i Europa.

Senaste spelningarna på svensk mark har både bjudit på tidigare ej spelat material samt en avsättning av en påve, så spekulationerna bland fansen har varit vilda. Dock skedde inget utöver det vanliga setet i Göteborg, kanske någon låt adderas till setet i Stockholm. Eftersom Cardinal Copia har annonserats ut som frontman för Metallica-spelningarna kommer förmodligen ingen uppgradering av Cardinalen ske i Globen. Men vem vet, det får vi se på lördag 23:e Februari.

BILDER - CANDLEMASS

 

BILDER - GHOST

 

 

RB-Betyg-8_10

SKRIBENT: Tony Asplund (tony.asplund@rockbladet.se)
FOTOGRAF (Mobil): Tony Asplund (tony.asplund@rockbladet.se)
KONSERT: Ghost
ARENA: Scandinavium / Göteborg
DATUM: 2019-02-20
BÄSTA LÅTEN: Year Zero
BÄSTA MINNET: Allting under Year Zero, Papa Nihl:s saxofonsolo och Cardinal Copias svengelska samt små historier.
SÄMST: Bandpresentationen drar ner tempot ordentligt.

LÅTLISTA - GHOST - SCANDINAVIUM

Akt 1:
Ashes
Rats
Absolution
Ritual
Con Clavi Con Dio
Per Aspera ad Inferi
Devil Church
Cirice 
Miasma 
Jigolo Har Megiddo (akustisk)
Pro Memoria
Witch Image
Life Eternal

Akt 2:
Spirit
From the Pinnacle to the Pit
Majesty
Satan Prayer
Faith
Year Zero
Spöksonat
He Is
Mummy Dust
If You Have Ghosts 
Dance Macabre
Square Hammer

Extranummer:
Monstrance Clock

 


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar