Nicke Borg om nya Backyard Babies-skivan: “Den här gången känns allting väldigt genuint!”

BYB PRESSBILDER 2018
Backyard Babies har anledning att fira lite extra i år. De började lira ihop hemma i Nässjö för hela 30 år sedan, men känns idag aktuellare än någonsin. De fyra bandmedlemmarna är ett väl sammansvetsat gäng som helt nyligen - närmare bestämt den 1 mars - släppte sitt åttonde studioalbum ”Sliver & Gold”. Det nya albumet har redan kammat hem många fina recensioner, bland annat från oss på Rockbladet. I samband med skivsläppet fick Rockbladets reporter möjlighet att ta sig en pratstund med bandets trevlige sångare Nicke Borg, även känd som radiopratare på Rockklassiker. I intervjun här nedan får vi reda på en hel del om den sprillans nya skivan, men vi får också reda på ett och annat om Nicke själv. Till exempel kan vi läsa om vilka band som fick honom att börja lyssna på hårdrock inne på sitt pojkrum, och varför han numera väljer fågelsång framför sjungande gitarrer när han kommer hem från en jobbdag.
 
Kan du berätta lite om hur nya skivan har vuxit fram?
- Det är generellt en väldigt härlig känsla att släppa en skiva, och det är väldigt roligt att det fortfarande är en väldigt härlig känsla att släppa en skiva som man har jobbat med. Jag ska inte säga att det är en utdöende form helt och hållet, det här med att vara ett band och skriva en platta under en längre period för att sen sammanställa den i en studio tillsammans med en duktig producent, men det är ju en process som man måste låta ta sin tid. Jag är ett stort fan av den kreativa processen, och att göra den här skivan har varit det roligaste på väldigt länge! Dels för att det blev jävligt bra, men jag är faktiskt också lite fascinerad över hur inspirerande det var att skriva den här skivan. Känslan när den nu släpps är en väldigt förlösande, skön känsla!
 
Den har väl vuxit fram på ett sätt som, utan att romantisera det för mycket, är så jag tycker att skivor ska växa fram när man har ett band. Att man jobbar tätt med varandra under perioder, att man byter och bollar idéer som man har, och att man sen sammanställer det som band. Det är exakt det vi har gjort den här gången. Vi har ju egentligen provat väldigt många olika sätt att skriva låtar och skivor. Inte medvetet, utan det har bara blivit så under alla år. Vi har jobbat med co-writers och vi har jobbat helt själva, men den här gången känns allting väldigt genuint. Det tycker jag att fansen också har påpekat hittills, och det är ju skönt att man inte har snöat in själv! (skratt)
 
Är det mest du och Dregen som har legat bakom låtarna?
- Näe, ja… Det är det väl mest, men vår trummis har skrivit en hel del musik också den här gången, så det är jag, Peder (Carlsson) och Dregen. Sen har även vår producent Chips (Kiesbye) varit med och petat lite här och var, och vi har ett par andra co-writers här och var på en del låtar. Men det är till större delen jag och Dregen, och lite Peder.
 
Titeln “Sliver and Gold”, hur kom den till egentligen?
- Det är ju en liten lek för att se vilka som egentligen läser vad det står. (skratt) Nä, men skämt åsido, det är dels för att vi tycker att det är roligt att vara jobbiga, men det tycker inte skivbolaget! (skratt) Sen täcker det väl lite vår karriär. Det har inte varit silver och guld, utan det har varit guld men det har också varit mycket spillror och skärvor som man har fått lappa ihop. Så att... Sliver and gold, det är ju ungefär hur vår karriär ser ut. Jag tycker det är en bra titel!
 
Handlar låten “Shovin’ Rocks” om er som band?
- Ja, precis, det är ju den första singeln som släpptes från skivan redan innan förra sommaren, och det är den första låten som skrevs klart till plattan. Jag skrev det här riffet och sen blev det liksom väldigt mycket sjuttiotals Kiss-Aerosmith-rock över den, och jag tycker den blev väldigt skön. Vi har inte varit där och nosat så mycket förut, som vi har varit på den låten.
 
Ja, och visst, absolut, den handlar väl om oss som band. Trettio år! Men det är ju så med det här 30-årsjubileumet, att det är lite tvådelat. Å ena sidan är vi ohyggligt stolta över det och kommer att fira det. Det är egentligen ganska fenomenalt att vi har hållit ihop i trettio år som band och fortsätter att leverera på den här nivån! Å andra sidan försöker vi att avdramatisera lite grann, för att det inte ska ta för mycket fokus från den nya skivan som faktiskt bara råkade sammanfalla med det här året. Den kunde lika gärna ha släppts i slutet på förra året eller i början på nästa år, så den har inte riktigt med 30-årsjubileumet att göra. Det är bara en jävligt stark platta som vi har fått ihop, och jag hoppas också att det är lite av en nystart på ett gäng releaser framöver.
 
 
 Har ni redan fått nya idéer medan ni har skrivit den här plattan?
- Framförallt har vi väl fått lite nytändning, skulle jag vilja säga. Det är klart att det är jätteroligt när fans - eller egentligen människor generellt - tycker om det man gör, och vi har ju fått stående ovationer hittills. Det är skitroligt, och sen känner man ju själv att man är väldigt nöjd. Det viktigaste den här gången var att det kändes som att vi träffade så rätt med Chips, vår producent, och även Michael Ilbert som mixade. Jag tycker att de plockade fram essensen ur våra låtar och fick oss att prestera väldigt bra, så jag ser ju fram emot att jobba med Chips och Michael Ilbert igen, oavsett om det dröjer eller om det blir direkt på nästa skiva. Så att, ja, lite nya idéer har det helt klart kommit!      
 
Är det någon låt som har varit extra rolig att spela in?
- Egentligen allting, men det är klart att jag tycker att den här sista låten Laugh Now Cry Later var väldigt speciell att spela in, för den är en sån här lite udda fågel som bara har legat och skvalpat runt. Jag spelade upp den för Dregen och så fick han världens idé om att den skulle vara mycket längre och det skulle vara dramatiskt slut. Det var någon som skrev att det var en blandning mellan Aerosmith och Broder Daniel och det tycker jag låter väldigt bra. Nej, jag vet inte, alla låtar känns jättebra att ha spelat in och det är väldigt roligt att ha gjort dem med Chips, för han är en väldigt bra producent.
 
Du har ju hunnit med att jobba på Rockklassiker i några år nu. Har det påverkat ditt låtskrivande, tror du? Jag menar, tänker du mer: “Det här skulle låta bra i radio?”
- Ja, det skulle man ju kunna tro! (skratt) Ja, kanske om vi spelade ny musik som vi gjorde musiktester på, men vi spelar ju bara classic rock! Nja, näe, jag skulle nog inte säga att det har påverkat mitt låtskriveri, däremot så tror jag att det har påverkat mig som person. Jag har väl säkert hundra olika bokstavskombinationer, det har vi väl alla, det är väl bara att man inte orkar gå och kolla vad det är för någonting. Jag är väldigt rastlös av mig, jag pallar inte att sitta still och jag blir uttråkad när jag gör en och samma grej. Därför är det så att mitt jobb som radiopratare, och allt annat jag gör i kombination med att skriva låtar och jobba med Backyard Babies, är nyckeln till att jag fortfarande kan hålla på. Det blir en bra balans, liksom. När man är supertrött av att ha varit i studion och skrivit låtar är det så himla skönt att gå till jobbet på radion och sätta sig och veta vad man gör där. Det är en helt annan grej, men man får ju naturligtvis hålla på med musik hela tiden. Jag tycker förresten att det är väldigt mycket Europe och Backyard BabiesRockklassiker nuförtiden, tycker du inte det?! Stim-pengarna måste ju in… (skratt) Rolig fråga, men jag tror inte det påverkar när det gäller just låtskriveriet, jag tror framförallt det påverkar för balansen i hur man överhuvudtaget orkar jobba med sin skit, liksom.
 
Apropå hur man är som person - vad har ni för roller inom bandet då?  
-  Jag har ju väldigt mycket låtar, väldigt mycket melodier i mig, och jag är mycket för det här med live och setlists; vilken ordning och sånt. Dregen i sin tur har ju en sjuhelvetes massa idéer när det gäller merchandise, design, layout… Han brinner ju otroligt mycket för allt från merchandisen till hur ett albumkonvolut ska se ut, och han lägger ned extremt mycket tid på det. Det är ju något som vi andra i bandet är jättetacksamma för. Peder är en väldigt duktig filmare och tekniskt duktig på allting. Han har gjort alla våra videor på senaste tiden, vilket är fantastiskt bra. Vi har väl rätt utstakade roller på sätt och vis, men det funkar bra. Sen tycker vi nog lika om tillräckligt många saker, annars tror jag inte att jag hade suttit här nu.    
 
Videon till “44 Undead” har ju bland annat spelats in i Manchester. Vad jag vet så har ni många trogna fans i England. Är det så att ni känner er ganska hemma där?
- Ja, det är lite lustigt, redan från förra plattan kände jag att England, eller egentligen Storbritannien generellt, var den del förutom Skandinavien där fansen verkligen var kvar. Där fanns det ett riktigt bra sug, nästan bättre än det var innan vi tog ett break. I resten av Europa kändes det som att vi fick jobba upp det lite grann igen. Nu har vi ju en Tysklandsturné som börjar imorgon, och som har sålt mer än någonsin, och det är ju skönt, men Englandsturnén vi gjorde i januari med Skid Row var också skitbra. Så att, ja, jag känner mig hemma i England, jag diggar engelsmän, det är hårda jävlar!
  
 
Märker ni någon skillnad på er publik här hemma i Sverige och den på andra platser?
- Ja, alltså, södra Europa som Spanien och Italien till exempel är kul för där har vi många ganska crazy fans. I Tyskland och England finns det en köpstark publik som vill ha allting, köper mycket merchandise och går på alla konserter, det är liksom en annan trend i att gå och se livemusik. Finland har också alltid varit superbra för oss. Här hemma i Sverige har vi ju en jättepublik, och vi älskar att spela i Sverige! Här är publiken alltid väldigt rolig på festivaler, men det kan vara lite svårare att spela en vanlig tisdagskväll, speciellt i mindre städer. Under vissa perioder har det varit svårt med live-venues här, och man har lagt ner många ställen för att det har varit svårt att dra folk. Nu tycker jag att den trenden har vänt lite grann, och jag tycker att det poppar upp bra ställen. Vi var på ett jättefint ställe, Falun Bowling & Krog, där vi hade Sverigepremiären. Skitbra scen och ljud, så det finns ställen runtom i Sverige som är jättebra!   
 
I Japan har vi varit väldigt mycket, men det är alltid sjukt kul att åka till dit och spela. Vi ska tillbaka till Japan i september, oktober och då har vi även fått en förfrågan att åka över till Australien, när vi nu ändå är i den delen av världen. Det tar ju bara sju timmar att åka från Tokyo till Sydney istället för fjorton… (skratt) Det ska bli väldigt kul, jag hoppas verkligen att vi kan få den dealen satt, för vi har inte varit i Australien sen början på 2000-talet. Vi håller tummarna för att det blir gigs i Australien också!
 
När det gäller merchen undrar jag om ni har märkt av det ökade intresset för vinyler?
- O ja, i allra högsta grad! Det finns väl ett tak för hur många vinyler du säljer, men du går ganska snabbt upp till det taket jämfört med hur det var bara för några år sedan. Man får inte försöka bromsa utvecklingen, men man måste ju försöka tillgodose sina core-fans också. Själv gillar jag också genuina, fysiska produkter. Lika mycket som jag uppskattar och utnyttjar den digitaliserade världen är jag samtidigt ett fan av fysiska och genuina prylar.
 
Vi har ju alltid tyckt om att göra väldigt fina produkter. Man känner ju en stor sorg i när det inte finns någon budget till det längre. Vi fick tjata på skivbolaget innan vi fick igenom den här guldfolieringen som skivan är paketerad i, men det blev jävligt snyggt och vinylerna säljer ju som smör! Det är klart att folk tycker om vinyler men ju snyggare vinyl desto bättre säljer det också. Du kan ju inte riktigt få mer streams på Spotify på grund av ett snyggt singelkonvolut (skratt), men du kan ju däremot sälja fler skivor om du har en jävligt fräck och snygg förpackning. Rock N’ Roll är så mycket mer än bara musiken! Det är hela det här visuella, attityden… Kombinationen av det visuella och live-giget och hur det låter. Det gäller ju inte bara rockmusik, men mycket av det där försvinner ju i den digitaliserade världen.  
 
Brukar du själv lyssna på vinyler hemma?
- Svar nej, jag lyssnar faktiskt nästan inte alls på musik hemma! Min tjej lyssnar på musik hemma, men det är ju så här… Jag jobbar på Rockklassiker, jag är i studion, jag håller på och spelar in, jag är ute och gigar på kvällarna… Du vet, jag håller bara på med hästar och så håller jag på i mitt hus, jag vill bara att det ska vara tyst liksom. Jag lyssnar på lite musik i bilen ibland, men knappt det heller egentligen. Jag brukar ha P4 på i bilen bara för att jag vet att det brukar vara bra trafiknyheter, så att jag vet när det är köer. Det är faktiskt med lite sorg jag säger det för jag tycker att det är kul att lyssna på musik, men jag är ganska trött i öronen, eller trött i skallen generellt när jag kommer hem från en jobbdag eller när jag har varit på turné, och då lyssnar jag inte på musik. Sen så springer jag ju inte runt på nätterna och lever rövare längre heller, så då blir det ju inte heller att jag lyssnar på musik. Fågelkvitter och hästgnägg, det är det jag lyssnar på idag!
 
Det är ju fint det med för all del, men någon gång i tiden måste du ju ändå ha börjat med att lyssna på musik. Vad lyssnade du på då?  
- Ja, alltså... Iron Maiden var ju ett av de första banden som fick mig att börja lyssna på hårdrock. Sen var det en kompis till oss från Nässjö... Det här är faktiskt väldigt kul, det här är lite kuriosa: Mattias Bengtsson som är två år äldre än oss, han var liksom först med allt. Han såg coolast ut, han hade avklippta hårdrocks-t-shirtar, tuperat långt hår, tajta jeans… En sån här riktigt cool rocksnubbe i Nässjö. En dag hade han med sig ett ex av Appetite for Destruction och spelade för mig och Dregen. Vi tyckte väl att “Ja, det vete fan alltså… Det är väl coolt, Guns N’ Roses, men det låter lite konstigt, det är ju inte heavy metal liksom, vad fan är det här?” Så Appetite for Destruction hörde vi ju genom Mattias Bengtsson, som - och här kommer vi till det roliga då - har varit med och skrivit en låt på nya Backyard Babies-skivan! Det är jättekul, han har aldrig skrivit någonting till oss någonsin tidigare, men en dag sa han “Jag har en låtidé!” och så spelade han upp ett riff för Dregen, och sen började vi jobba på det. Det är låten Yes To All No, och det är alltså han som visade mig Guns N’ Roses första gången. Jag hade också en kompis som lyssnade mycket på Mötley Crüe och Hanoi Rocks. Det var på den tiden som man tejpade bänklocken med en massa idolbilder, så det var väl de här banden ungefär.
 
Sen spelade ju min farsa i band, och hade gjort det ända sen jag var liten. Då var det mycket Beatles och (Rolling) Stones, så att han spelade alltid Rock N’ Roll för mig. The Kinks, Beatles, Stones, Elvis, allting liksom… Jag har bilder på mig själv där jag är ett eller två år, och sitter med superstora sjuttiotalshörlurar med krullsladd och diggar Elvisplattor blandat med Pippi Långstrump. (skratt)
 
Innan vi avslutar undrar jag om du har någon hälsning till Rockbladets läsare?
- Ja, självklart! Plocka gärna upp ett fysiskt ex av Sliver and Gold någonstans, och streama skiten ur den på streamingplattformen, vilken ni än väljer att lyssna genom! Kom gärna och titta på oss live i Sverige när vi kommer någonstans i närheten av var ni befinner er! Vi har ganska många Sverigespelningar så att det finns säkert någonstans där det passar bra, det skulle vara jättekul! Ja, och lyssna på Rockklassiker!
 
SKRIBENT: Tamara Chastain (tamara.chastain@rockbladet.se)
 
BANDFAKTA - BACKYARD BABIES
 
MEDLEMMAR
Nicke Borg - Sång, gitarr
Dregen - Gitarr, bakgrundssång
Johan Blomquist - Bas
Peder Carlsson - Trummor
 
 
Backyard Babies på Spotify :
 
Här kan du se officiella videon till Shovin’ Rocks:
 
Backyard Babies – Live
15/3-19: Cinema, Enköping
16/3-19: Club Ron, Ronneby
22/3-19: Värmekyrkan, Norrköping
23/3-19: Lokomotivet, Eskilstuna
27/3-19: Katalin, Uppsala
28/3-19: Pustervik, Göteborg
29/3-19: Kulturbolaget, Malmö
30/3-19: Frimis Salonger, Örebro
5/4-19:   Halmstad Live, Halmstad
6/4-19:   The Tivoli, Helsingborg
24/5-19: Gröna Lund, Stockholm
 


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar