Electric Boys: Det enda facket vi placerar oss i är “Electric Boys-facket”

Electric Boys slutar aldrig vara aktuella. Sedan återföreningen 2009 har de på nytt tagit sig an rollen som ett hårt arbetande band, med både turnéer och nya album, där det senaste albumet ”The Ghost Ward Diaries” släpptes så sent som 2018. Under Sweden Rock Festival träffade Rockbladet.se några av bandmedlemmarna.

Efter Electric Boys spelning på Rock Stage under Sweden Rock Festivals fjärde dag möter Rockbladet.se upp Andy Christell, Franco Santunione och Jolle Atlagic, som alla tre pustar ut efter konserten och verkar nöjda med det de gjort.

-   Det kändes bra på scenen och publiken var glada. Jag tyckte det var en superbra spelning, säger Franco.

-  Kul att det var så mycket folk också. Det har ju regnat och sådär så man var lite osäker på hur det skulle bli. När vi spelade här för två år sen började vi ju lite tidigare och var på en mindre scen så nu blev man nästan överraskad över hur mycket folk det kom istället, säger Andy.

Sedan Electric Boys släppte senaste albumet ”The Ghost Ward Diaries” har de bland annat gjort en turné i Storbritannien under våren och även spelat i Nordirland, vilket var första gången någonsin för bandet.

-  Det var ett kanonställe! Det var inte så stort men många stora band hade spelat där och arrangören var en riktig eldsjäl som, liksom publiken, verkligen älskade musiken, säger Andy.

Den som rör sig i hårdrockskretsar har inte kunnat missa Electric Boys intensiva arbete senaste åren. 2017 var det fullt fokus på det stora jubileet av ”Groovus Maximus” som kulminerade i en hyllad jubileumskonsert på Cirkus i Stockholm. Sedan dess har bandet jobbat hårt med det som slutligen blev ”The Ghost Ward Diaries” samt spelat live i flera länder, inklusive flera stopp i Sverige. Arbetsprocessen tycks dock inte ha tröttat ut bandet något större.

-  När man jobbar så mycket med varandra så bygger man en gemenskap i bandet. Den processen fortgår hela tiden, från vårt jubileum och framåt, säger Franco.

-  Hela resan från då vi träffade vår producent och påbörjade arbetet i studion tills skivan släpptes tyckte jag var ovanligt lättsam. Ibland kan det bli tjafs när det är massa kreativa hjärnor som går på högvarv. Det är inget fel i sig men den här gången var det ovanligt lätt att samarbeta vilket såklart är härligt, förklarar Andy.

-  För mig som bor i Västerås blir det mycket pendlande till Stockholm, under sådana här arbetsprocesser. Jag kan dock tänka mig att bandet har en bättre strategi nu än någonsin tidigare, just eftersom vi är tvungna att ha en plan hela tiden. Det kan exempelvis handla om att när vår andra trummis Nicklas är i Sverige så ska vi på förhand ha planerat in en fotografering eftersom alla i bandet är på plats, säger Jolle.

Den här planeringen ni måste förhålla er till, har den stärkt er som band?

-  Det tror jag! Planeringen är a och o och det är allmänt soft att hänga med varandra, säger Jolle.

- Vi är jävligt tajta nu för tiden och vi har alltid kul ihop. Vi umgås både på och utanför scenen och tänker framåt. Även om vi gjorde lite jubileumsgrejer för två år sedan så är vi ju inga nostalgiker egentligen, vi blickar bara framåt, säger Andy.

Och apropå att blicka framåt. Den som jämför Electric Boys senaste album med plattorna från 90-talet kan säkert ana att bandet utvecklat sig och blivit lite mer moderna och lite mer hårda med tiden. När bandet själva reflekterar över det ses det dock inte som något annat än naturligt.

-  Det är väl en musikalisk resa som alla får göra. Vi är allihop delaktiga i låtskrivandet och det som vi tycker är bra är ju också det som sedan kommer med på plattan, säger Franco.

-  Oavsett vad man tar för musikalisk väg och tycker ”Nej, den här var för poppig” eller ”Nej, det här var för hårt” så låter det ändå Electric Boys och inte som något annat band, även om man är ute och luktar på ett annat territorium, säger Jolle.

-  Vi lyssnar alla på väldigt olika band så inspiration kan komma från lite allt möjligt så då kan det hända att vissa låtar går åt ett annat håll, men så tycker jag det ska vara. Om jag själv lyssnar på ett band så vill jag inte att alla deras skivor ska låta exakt lika, med undantag för ACDC, säger Andy och skrattar.

-  Det spelar ingen roll vilken typ av stil det är, har vi en bra låt så är det en bra låt. Det enda facket vi placerar oss i är ”Electric Boys-facket”, säger Jolle. 

 

SKRIBENT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
INTERVJU: Andy Christell, Franco Santunione och Jolle Atlagic, Electric Boys


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar