GAMROCKEN 2019

Folkparken är död. Länge leve folkparken. I storstäderna lever folkparken farligt i händerna på giriga politiker som vill göra folklighet till betongkyrkogårdar. På landsbygden dör folkparken på grund av avfolkningen. Även den äldre generationen, alltså min generation flyr folkparkens kasedans för annat nöje.

 

Ändå är folkparken viktig. Kanske ännu mer nu än tidigare. Men det behövs nya tag och en ny publik för att hålla folkparken i liv. Nya tag såsom Gamrocken i Grängesberg. 

Det krävs en viss sorts person som frivilligt kör 55mil enkel resa för att besöka en festival i ett samhälle som Grängesberg. Inget ont sagt om Grängesberg men någon metropol är det inte, och tusan vet när det senaste var en metropol. Men är man tre liksinnade i bilen blir resan iaf inte tråkig.

Det är inte svårt att se hur folkets park har fungerat som en träffpunkt för ett samhälle i full blom. Hur rallarslagsmålen haglat tätt när arbetarna träffats på lördagskvällarna. Lay-outen var väldigt basic. I en halvcirkel runt en grusplan tornade byggnader upp sig. Detta spartanska upplägg till trots bar folkparken på en viss charm. När nu extremmetal folket intar parken går det mycket lugnare till. Fylla verkar vara det mest frekventa ordningsvakterna behöver hantera, samt några som tydligen röjde för vilt för ordningsvakternas smak.

De två dagarna som festivalen varade bjöd på mången sevärd akt. Även på en festival av detta mått krockar schemat och band jag velat se har fått stå över för mer intressanta band. Detta till trots lyckades jag få se de band jag ville se.

Fredagen inleddes med INFERIOR. Ett band jag inte tidigare hört men som lät lovande när jag lyssnade genom Gamrockens Spotifylista. Tyvärr han jag inte se tillräckligt mycket av dem för att bilda mig någon uppfattning om dem.

Jag är inte mycket för hype men jag måste tillstå att jag har haft fel om LIK. De var riktigt jäkla bra. Att de sen låter som Entombed och Dismembers kärleksbarn gör ju inte saken sämre. Deras liveframträdande var fullt av ungdomlig entusiasm. Ett bands diskografi jag definitivt kommer gräva djupt i.

Jag vet inte varför jag hela tiden kommer tänka på God Macabre när jag tänker på GODS FORSAKEN. Det enda de egentligen har gemensamt är old school. Och death metal. GODS FORSAKEN är ett band som ger allt live. Att kolla på dem gör dig glad. På mer än ett sätt. Riktigt bra band. Skall leta fram den plattan jag tror mig ha med dem och låta den snurra några varv.

KARMANKAJA trodde jag att jag skulle tycka om men efter två låtar insåg jag att detta var inte min grej. Ärligt talat vet jag inte om jag skall kalla musiken black metal eller något annat. Det enda jag vet är att den 31 maj 2019 var detta inte min grej.

UNCANNY är ett band som jag följt sedan tidigt nittiotal. Ett band som var en del av en fullkomligt exploderande svensk dödsmetallscen. Att få se dem live 25 år plus senare var en ynnest av hösta rang. Detta är old school i dess mest rena form. Det blir inte så mycket mer old school än så här. Att de sedan blandade äldre med lite nyare material gjorde bara saken bättre.

Jag kommer ihåg ASPHYXs ”The Rack” som om den släpptes igår. Det är få album som lämnar den sortens spår efter sig. Att så där 30 år senare få se dem live var en dröm som gick i uppfyllelse. Se dem live var kanske att ta i. Redan efter två låtar händer det något och fullkomlig förvirring uppstår. Bandet går av scen och sedan händer inget. Ingen förklaring eller något. Bara ett stort antiklimax. Så jag lullade iväg och gjorde annat. Sen kom jag tillbaka efter en relativt god tid och inser att bandet börjat lira igen. Jag lyckades få se de tre fyra sista låtarna. Tillsammans med de två som hanns med innan avbrottet blev denna rumphuggna konsert ändå tillräcklig för att kunna säga att jag sett bandet live.

Jag trodde att jag skulle gilla EVIL INVADERS. Förutsättningarna fanns där. Ett band som lirar och ser ut som tagna från 80-talet. Men ack som jag bedrog mig. Det här var inte den Exciter-metal, eller Vio-Lence thrash jag hoppats på. Det var helt enkelt inte min kopp te, hur roliga de än var att se på scen.

Jag har inte tänkt på det förrän UNLEASHEDs Johnny Hedlund påpekade att det är trettio år sedan jag först hörde talas om bandet (eller jo det har jag eftersom det är 29 år sedan jag såg dem live förra gången). Fasen vad tiden går fort. Det betyder ju att både jag och bandet är gubbar vid det här laget. Inte för att jag känner mig gubbig eller för att bandet kändes gubbigt på scenen. UNLEASHED är death metals AC/DC. Du vet vad du får och du vet att du kommer bli nöjd och belåten. Trots att det var nästan 30 år sedan jag såg dem live senast jag fick samma sorts gåshud denna gången som första gången.  Detta här var  klart värt entrèpengen ensamt. 

Lördagen började inte bra alls. Jag gav mig ut för att undersöka Grängesberg men kom inte längre än ner för backen innan jag insåg att jag var alldeles för otränad för att orka gå ner i byn. Så istället blev det en promenad tillbaka till boendet med tankar om fredagens höjdpunkter i huvudet och hur lördagens bands skulle klara av att slå det jag hört under fredagen. Det började bra med OMNICIDE som manglade på rejält trots den fåtaliga publiken. Riktigt gött mangel var ett bra sätt att börja lördagen på. Nu var adrenalinet igång igen.

Jag trodde att FAYENNE var helt nya för mig men när jag kollade upp dem insåg jag att jag redan hade gillat deras Facebook-sida. Men detta visste jag inte innan jag såg dem lira på Stage 3. Detta är black meta med en tvist. Jag är inte helt säker på tvisten men musiken har jag bättre koll på. för mig låt det mycket av band som t ex Profanatica och kanske till en del Blasphemy. Primitivt men ändå med en viss del charm. Det finns spelningar och så finns det SPELNINGAR. Detta var bara en spelning. Det känns som att bandet är i början på sin karriär och att de fortfarande har mycket att lära sig. Men det var i alla fall roligt att se dem live.

Vissa band är old school medan andra är old school. INTERMENT är definitivt old school. Detta är ett klassiskt svenskt death metal band. Det var riktigt jäkla coolt att få se dem live efter att ha följt även dem sedan nittiotalet. Detta var ett av banden jag såg fram emot att se. Och de gjorde inte mig besviken.

A CANAROUS QUINTET är ännu ett klassiskt svenskt death metal band. Och som jag följt sedan fanzine dagarna. Jag är så på dem att jag fått för mig att jag äger alla deras CD-plattor, mini-cd:n inkluderad men sanningen är den att jag bara har albumen. Minin hittar jag inte trots att jag har väldigt klara minnen av att ha hållit den i mina händer. Att få se dem live åtminstone en gång innan jag dör var som att alla mina drömmar besannades. Detta var bland det bästa jag sett på mycket länge, och också värt inträdet ensamt.

FRANTIC AMBER har jag sett tidigare (och ska se dem igen när det lirar i HBG i sommar) och följt ett tag nu så det var en trevlig återbekantskap att höra deras death metal igen. Den nya plattan kommer bli kanon att döma av det låtar de lirade. Tyvärr hade ena gitarristen strul med guran vilket drog ner på helhetsintrycket. Men över lag var det riktigt bra.

 Jag har intervjuat NIGHT CROWNED ett antal gånger för mitt vanliga “kneg” och alltid tyckt att de varit mer än kompetenta men nu när jag äntligen fick höra dem live var det lite av en besvikelse. De lät inte lika grandiosa som jag hade förväntat mig. Jag får nog ta och gå tillbaka och lyssna in mig på dem igen för att kolla om jag kom ihåg rätt.

Redan när jag såg att PATRONYMICON skulle lira steg pulsen med flera slag. Det här är ett band som jag följt sedan debuten 2011 och som jag bara för någon månad sedan köpte andra plattan med. Ett band som jag gillar skarpt. Detta var andra gången på fem år som de lirade live men det hördes ta mig fan inte. En av de bästa spelningarna på hela GAMROCKEN för min del. Fullkomligt magnifik black metal som fler borde upptäcka. Ser verkligen fram emot nya plattan i höst.

FERAL har jag inte följt så där noga sedan debuten. Men deras riktigt feta death metal är svår att motstå. Det här var bra grejer. Nu måste jag börja beta av deras skivsläpp också. Gigget var riktigt trevligt. Det är alltid skönt med en sångare som är lite av en showman också. Det är inget fel att dra på smilbanden även på ett death metal gig.

VOMITORY har jag ett antal plattor med men nu när jag hörde dem live insåg jag att den uppfattning jag hade om hur de skulle låta inte riktigt matchade hur de lät. I mitt huvud, och minne, lirar de riktigt tjock death metal men live lät det väldigt tillrättalagt. Därmed inte sagt att de var dåliga. De var riktigt bra men inte så som jag hade trott i mitt minne att de skulle låta. Skit samma. Mitt huvud är ändå fullkomlig kaos.  

Jag kan inte påstå att jag är bekant med VALKYRJA. På något vis har jag lyckats undgå/undvika detta band trots att de släpper skivor på ett större metalbolag. Men jag är allergisk mot hype. Och i min bok har VALKYRJA hypast tillräckligt mycket för att jag ska låta bli att kolla upp dem. Vilket efter att ha hört dem live tycks ha varit jävligt dumt. Det här var ju bra grejer. Så frågan ligger kvar; varför har jag ignorerat dem? Bättring Anders.

Be mig inte nämna en enda HYPOCRISY låt. För det kan jag inte. Trots att jag har lyssnat på dem enda sedan debuten och äger ett antal plattor med dem. Men å andra sidan kan jag knappt nämna en låt med något band nu för tiden. Förr gick det bra att räkna upp album titlar, låtar och bandmedlemmar utan probem. Nu har jag problem med att ibland ens komma ihåg vad jag heter. HYPOCRISY är lite som AC/DC (igen??). Du vet vad du får. Inga större nyheter men likväl är det bra. Du blir aldrig besviken. Jag tror inte att det var många som gick från konserten besvikna. Det här var en värdig avslutning på en fantastisk helg i extrem metallens tecken.

Som helhet var GAMROCKEN 2019 en riktigt trevlig tillställning. Visst, det är inte världens mest spännande folkpark men fan vad det var trevliga band. Något som slog mig var att av alla band var det bara tre som var utländska; AZARATH från Polen (som korkade med ett annat band jag ville se), ASPHYX från Holland (gamla favoriter) och ENDEZZMA från Norge (som jag inte var lika obekant med som jag trodde). Resten av banden var svenska. På detta vis blev också festivalen en konfirmation av hur stark den svenska metalscenen verkligen är.

Något annat som också slog mig var att bäst ljud var det på Stage 3 (denm minsta scenen) medan huvudscenen Stage 1 drogs med ett konstigt eko. Stage 2:s ljud var i grötigaste laget för att jag skulle vara helt nöjd.

Jag ser verkligen fram emot nästa års festival, för jag kommer vara på plats igen, och vilken line-up de då presenterar.

MINGELBILDER - GAMROCKEN 2019

 

KONSERTBILDER - GAMROCKEN 2019

TEXT: Anders Ekdahl
FOTOGRAF: 
Jelena Sulce (jelena.sulce@rockbladet.se)
FESTIVAL: Gamrocken 2019
ARENA: Folkets park Grängesberg
DATUM: 20190530-31

 


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar