Wacken Open Air 2019 smyger igång under onsdagen

Världens magnifikaste metalfestival alla kategorier, Wacken Open Air, har precis slagit upp portarna för att fira 30-årsjubileum. 75 000 passionerade metalheads har vallfärdat från jordens alla hörn, för att sluta upp med likasinnade bröder och systrar. Temat Wacken är ett världsomspännande nätverk av passionerade musikälskare och fullständigt enastående i sitt slag. Den obligatoriska Wackentröjan 2019 tar slut som smör i solsken. Den bärs lika högmodigt som Mc-kulturens västar och signalerar ett starkt brödraskap. Blodsbanden går i alla färger och gemenskapen är total. Nu kliver vi in i ett fyradagars himmelrike utav metal, brödraskap och fullständiga galenskaper.

Det är omöjligt att beskriva allt fantastiskt som pågår under dessa fyra intensiva dagar. Men jag ska försöka att få er att smaka lite på det hela i alla fall. I år har festivalen satsat på ett starkt och brett mittfält och det är helt rätt. Festivalen har bokat är allt från folkrock, paganmetal, hårdrock, sleeze, klassisk rock, trashmetal, coremetal, sludgemetal, deathmetal, sagometal, operametal, eldshower, fakirer, dansare, uppvisningar, vikinga-teman, madmax-teman, medeltida riddare, pyroteknikshow, metalyoga etc. Kort sagt, bredden är total. Vad man än gillar finns det alltid något att förlusta sig med på festivalen.

Några utav de stora affischnamnen i år är Sabaton, Slayer, Saxon, Hammerfall, Airbourne, Testament, D-A-D,UFO, Blackstone Cherry, Anthrax, Demons & Wizards, Queensryche, Bullet för my Valentine, Rage, Sisters of Mercery ,Bodycount, Phropets of Rage och minst 150 akter till.

Vädergudarna har lovat ömsom vatten ömsom vin. Men det outgrundliga vädret kommer inga omständigheter att få förstöra 75000 metalheads största fest under hela detta år. Regnar det drar man på stövlar och regnställ, skiner solen, då åker tröjan av. Svårare än så är det inte. Det finns ändå ingen mening, att bry sig om något som man står helt maktlös inför. Solen står förövrigt som en svetslåga från himlen denna dag och luftfuktigheten är i det närmaste total. Med andra ord är det normalt väder för festivalen i fråga.

Wackencampingen är fullständigt enastående i sitt slag. Det råder inga gränser för vad folk tar med sig till festivalen. Det är partytält, festplatser, mindre PA, kyl, frys, barer, spisar, storbildsprojektor, pool och t.o.m en karusell. Överallt blir man inbjuden till fest och alla är välkomna. Man kan gå in i ett helt främmande tältläger och bli bjuden på välsmakande dryck och musik. När drycken är uppdrucken hälls det upp en ny. Musiken som spelas på campingen kan vara allt mellan himmel och jord. Disco, techno eller hårdrock, det spelar absolut ingen roll. Här är det hellre än inget som gäller. Alla färger är tillåtna och alla besökare behandlar varandra som bröder och systrar. Gemenskapen är omätbar och på ett sätt jag inte skådat någon annanstans i världen. Detta gör Wacken helt enastående och det är svårt att inte älska festivalen.

Dagens första band tyska Skew Siskin, blåser iväg sin coola bluesbaserade riffrocknroll på Headbangersstage inne i det gigantiska Bullhead City Cirkus tältet vilken även huserar W:E:T stage. Trots den tidiga timmen är tältet fullt och stämningen hög på sedvanligt Wacken-manér. Skew Siskin är ett riktigt bra liveband. De avslutade med att stryka publiken medhårs genom att spela tre Motörheadcovers, nämligen Over the Top, Killed By Death och Born to raise hell

Ute på festivalområdet bedrivs den allmänt vedertagna konstformen att gallskrika WACKEN för full hals i tid och otid. Detta förekommer endast på Wacken. Möjligtvis är det uttryck för att visa samhörighet. Fenomenet har i vilket fall förekommit på festivalen sen mitt första Wackenbesök år 2000.

De hysteriskt roliga Blechblosn underhöll med sin underbara och humoristiska show bestående av Bayen-Munchen inspirerad blåsmusik. Det utbröt traditionell tysk ölhävar-fest i publiken. Solen står som en svetslåga från en bar himmel och svetten rinner i ögonen. Det gjorde inte törsten efter öl mindre direkt.

Brittiska bluesbaserade The Quireboys bjuder upp till fest i Biergarten. The Quireboys vet hur man kan underhålla sin publik. Man kan lugnt påstå att de frälste Wackenpubliken. Med underbart svängiga bluesrocklåtar och den ständigt leende charmknutten till kapellmästare Spike, gav de publiken allt. Wackenpubliken är inte direkt heller känd för att vara svårflörtad och stämde genast upp i allsång och dans.

Dagens stora exklusivitet blev när jag tog mig ner till Wackens kyrka för att lyssna på den tyska legenden Uli John Roth. Köerna slingrade sig långa timmar, långt innan den exklusiva unplugged-konserten i kyrkan. Den anrika kyrkan, som endast rymmer något hundratal besökare, gjorde inte tillfället mindre unikt heller. Man kunde bokstavligen ta på de höga förväntningarna före konserten.

Publiken fick höra ett gäng med klassiskt komponerade musikstycken ackompanjerat på gitarr av den neoklassiska gitarristen Uli Jon Roth. Det visade sig att kyrkan var ypperlig för ändamålet, med sin fantastiska akustik och medeltida utsmyckning. Uli Jon Roth är en neoklassisk mästare i sitt gebit och har varit stilbildare till ett gäng av betydelsefulla gitarrister, bl.a våran egen Yngwie Malmsteeen.

På festivalen är man bland 75 000 vänner. Tappar man något tar någon annan upp saken och springer efter personen som tappat det. Saknas det öl i glaset fyller någon på. Ramlar man i publiken hjälper någon dig upp. Det är underförstådd kutym att alla tar hand om och respekterar varandra. Gemenskapen är total och alla är vänner med alla.

The Wild blåser iväg sin riffrocknroll i 190 knyck på Beirgarten så det fladdrar i Wackentröjorna. The Wild är lite av Kanadas motsvarighet till Airbourne, men jag tycker att The Wild bitvis inte har riktigt lika bra låtar. Men tempot, inlevelsen och intensiteten är det definitivt inget fel på. Behöver jag berätta att Wackenpubliken tog The Wild till sina hjärtan. När The Wild körde Beasty Boys gamla slagdänga Fight for your right to party blev det även fullt röj i publiken. Man valde även att köra Motörheds hyllning till Ramones nämligen låten R.A.M.O.N.E.S. The Wild var en välbehövlig energiinjektion efter den intensiva eftermiddagen.

Den mörka stämningsfulla depprockens absoluta mästare, Sister of Mercy, blev tyvärr kraftigt försenat. Efter lång väntan och en del busvisslingar äntrade så bandet W:E:T Stage. Jag älskar Sisters of Mercy på platta, men tyvärr blev mina förväntningar icke besannade. De lät inget vidare bra och låtvalet var okommersiellt och bitvis segt. Sisters of Mercy är mästare på att framkalla underbara sinnesstämningar i låtarna, men det förstördes av ett oinspirerat band och en bitvis falsksjungande Andrew Eldritch.

Kvällen avslutades med lite eldshower i form av Berliner Pyrophoniker. Just eldshowerna uppe på Wastelandområdet har växt något kopiöst. Nu finns det en mängd shower att välja mellan. Det är allt från Lady Kittys Hellsbells eldsprutningsshow till enorma pyrotekniska eldkastarshower från höga torn. Det är grymt stämningsfullt på natten med eldshowerna. En intensiv festivaldag var till ända. Imorgon öppnar hela festivalområdet och Wacken Open Air 2019 kan börja på riktigt.

BILDER FRÅN DAG 1 (FÖRFESTEN)

 

SKRIBENT: Thorbjörn Skogh (thorbjorn.skogh@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Karolina Vohnsén (karolina.vohnsen@rockbladet.se)
EVENT: Wacken Open Air 2019 - DAG 1
DATUM: 2019-07-31


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar