Korn – The Nothing – Ett mästerverk

Ett mer utblottande, hjärtskärande och vackrare album än såhär lär vi knappast få i år. Korn har återkommit med vad som troligen är årets bästa skiva. 

Alla artister vill nå ut till så många som möjligt. En överväldigande majoritet vill också förmedla budskap och säga någonting med sina låtar. Väcka känslor, tala till lyssnaren, beröra henne. Skapa en samhörighet. Det är tacksamt att sjunga om ämnen som alla kan relatera till och därför är det inte ett dugg märkvärdigt att så många artister sjunger om kärlek. Det är lätt och lite käckt att göra. Att sjunga om döden dock. Det är för gemene man mer tabubelagt och det behöver inte sägas mer än en gång att det egentligen bara är hårdrocken som vågat bryta denna tabu på allvar. 

Även den som ihärdigt kämpar för att motta bort döden kommer inte undan. Döden är en oundviklig del av våra liv och det är ett ämne som vi tyvärr antingen kan eller kommer relatera till. För Korn-sångaren Jonathan Davis, som i fjol förlorade sin mor och fru inom loppet av sex månader, har döden varit närvarande i allra högsta grad. Den sorg som Davis bär på sätter sin tydliga prägel på nya albumet "The Nothing" och den svärta som Korn här förmedlar kryper en tätt inpå bara skinnet. 

 

Davis har inte hållit igen på vare sig låttexter eller framförande. I inledande "The End Begins" bryter Davis bokstavligen ihop till tonerna av en säckpipa och hans hulkande snyftningar ekar i öronen genom hela albumet. Musiken är tung, suggestiv och brutalt mörk men med Davis inlevelsefulla sång blir helheten bara så mäktig. Förutom en liten dal, i form av det lite väl radiovänliga spåret "You´ll Never Find Me", finns det inte en enda låt på detta album som INTE slår dig i magen. Davis fruktansvärda ångest och sorg lägger sig som ett täcke över lyssnaren och du tror på varenda ord.

I "Idiosyncrasy"förbannar Davis sig över Gud då han ångestfyllt skriker ut "God is making fun of me" i symbios till ett brutalt bas och gitarrspelande, i "Finally Free"sjunger han rent och direkt till sin älskade fru där smärtan återigen gör sig påmind, i "H@rd3r" låter Korn precis så övertygande som de gjorde under 90-talets glansdagar. Som allra mest utblottande och hjärtskärande blir det i låtarna "Can You Hear Me" där textrader som "And while my heart keeps holding on, I know I never be the same again" talar direkt till ALLA som någon gång förlorat en älskad anhörig och i "Surrender To Failure" rinner bägaren av tårar över när Davis röst spricker och kippar efter andan samtidigt som han sjunger om hur han skulle offra allt för att se sina anhöriga igen. För en som själv förlorat närstående så griper detta händelseförlopp tag i hjärtat. Rejält. 

Man kan kort och gott säga att så utblottande och betydelsefulla album som denna inte växer på träd. 2019:års bästa album? Ja, förmodligen. 

 

SKRIBENT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
BAND: Korn
ALBUM:  The Nothing
RELEASEDATUM: 2019-09-13
SKIVBOLAG: Roadrunner Records
BÄST: "Can You Hear Me"

MEDLEMMAR  - Korn

Jonathan Davis - Sång
James Shaffer - Gitarr
Brian Welch - Gitarr
Reginald Arvizu - Bas
Ray Luzier - Trummor

 


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar