The Sign Fest på Slaktkyrkan

För fjärde gången arrangerar The Sign Records sin alldeles egna rockfestival The Sign Fest. Nytt för i år är att festivalen ger sig ut på turné och förutom hemstaden Linköping, där festivalen tidigare huserat, besöker man även Stockholm, Göteborg och Malmö. Åtta svenska band i form av Skraeckoedlan, Märvel, Hypnos, Vokonis, The Drippers, Piss River, Children Of The Sün och Hot Breath rockar under en dag per ort.

I Stockholm har de båda scenerna placerats i Slaktkyrkan. Ursprungstanken var att den mindre scenen skulle varit i sidobyggnaden Hus 7 men på grund av en dubbelbokning fick man istället bygga en provisorisk scen i foajén till Slaktkyrkan, där garderoben i vanliga fall finns. Riktigt synd då Hus 7 verkligen är ett slakthus och ett riktigt häftigt ställe för rockkonserter. Vi tappar också möjligheten att hänga in jackorna någonstans. Mitt emot den lilla scenen säljs det merch och skivor från The Sign Records, Lövely och Gaphals. I övrigt är det inget speciellt ordnat för festivalen utan det skulle kunna vara vilken rockkonsert som helst inne i Slaktkyrkan, barerna är öppna men det serveras ingen mat vad jag kan se. Vi snackar småskaligt och DYI vilket kan ha sin charm.

Hot Breath (Lilla scenen)
Honeymoon Disease är sorligt nog nedlagda men istället fick vi tre bra band när bandmedlemmarna gick åt olika håll; Acid bildade Acid's Trip, Cedric fortsatte med sitt GRAND och Jenna och Jimi bildade Hot Breath tillsammans med Hypnos-basisten Anton Frick Kallmin och Karl Edfeldt från just GRAND på gitarr. Kvällens akt låter mest Honeymoon Disease av de tre vilket kanske inte är så konstigt med både sång, gitarr och trummor därifrån. Debut-EP:n släpptes i fredags och vi pratar energifylld rock 'n' roll med punkinslag. Gruppen har endast gjort två livespelningar innan men det märks verkligen inte ikväll. Låtarna sitter som en smäck, det är tight och spelglatt. Utöver det egna materialet får vi två covers i form av Stones' One Hit (To The Body) och en galen Accept's Burning med Anton på sång. En mycket bra öppning på festivalen.

Children Of The Sün (Stora scenen)
I särklass mest folk på scenen har den här oktetten från Arvika och det är tur att de spelar på den stora scenen. Flowers heter kollektivets första album som släpptes i somras och som både gruppnamn och albumnamn avslöjar återspeglar musiken och looken hela eran från Summer Of Love till Woodstockfestivalen. Stämsången är fin, soundet skönt luftigt och det är mycket känsla i utförandet. Men de får gärna ta ännu mera plats på scenen, åtta personer till trots. En ny och trevlig bekantskap att hålla koll på framöver.

Piss River (Lilla scenen)
Umeåensemblen Piss River har inte varit så frekventa på livescenen söder om Norrland så den statistiken torde öka markant efter The Sign Fest-turnén. Noterar att detta är tredje bandet i rad ikväll med en kvinna som frontfigur, något man verkligen inte är van vid på rockfestivaler. På den självbetitlade debutplattan låter det högst mediokert men här livs levande i Slaktkyrkans foajé blir det roligare. Basisten Viggo Boström kör Lemmy-look och gitarristen Björn Bergström ger Phil Campbell-vibbar så följaktligen får vi också Motörheads No Class bland det egna materialet samt "några finska covers". Plus i kanten för nyttjandet av cowbell av både sångerskan Sofia Nilsson och trummisen Albin Bilar.

Hypnos (Stora scenen)
Med fyra album i bagaget är det endast Märvel i årets line-up som släppt fler skivor. Första gången jag såg Hypnos med den då nye sångaren Linus Johansson var en strulig kväll på Harry B James som lämnade en del övrigt att önska. På förra årets Skövde In Rock kom man direkt från en Europaturné och rev hela haket som ersättare för sjukdomsdrabbade Night Viper. Ikväll är det minst lika bra och det går snabbare och snabbare för varje gång jag ser kvintetten som tagit många kliv som liveband. Hungrigt och proffsigt på samma gång. Skövde-klass helt enkelt.

The Drippers (Lilla scenen)
Mer Hellacopters anno Payin' The Dues än så här blir det inte och det är enbart menat som en komplimang. Om det var speedat tempo när Hypnos lirade går det nu, om möjligt, ännu snabbare och det obligatoriska "Spela snabbare!" hörs från publiken. Action Rock - Göteborgstrion kunde absolut inte ha valt ett mer passande namn till albumdebuten, som släpptes i augusti i år, för det är precis vad det här handlar om. Raka rör utan tjafs, hela vägen in i kaklet.

Märvel (Stora scenen)
The Sign Fests definitiva veteraner. Bildades man redan 2002 är man gammal i gården i det här sällskapet. Av sångaren The King fick jag nu lära mig att de fortfarande uttalar sitt namn Marvel (ä:et tillkom endast i skrift av upphovsmässiga skäl). Den östgötska powertrion bjuder på Guilty Pleasures i form av Keep Pushin' och Sultans Of Swing varvat med eget material där brottarhiten The Hills Have Eyes ger flest nävar i luften. Underhållande klacksparks-rock 'n' roll och att spela i masker är såklart helt rätt för de här superhjältarna.

Vokonis (Lilla scenen)
Hög tid att dra ner på tempot vilket också den sjungande gitarristen Simon Ohlsson förkunnar med "Nu är det officiellt slut på action rocken". På årets albumsläpp, utsökta Grasping Time, har man gått från rätt ordinär doom till betydligt mera spännande progressive metal med dynamisk växelsång. "Vokonis" istället för "Orange" på stärkarna är läckert. Borås-trion kan ha något stort på gång.

Skraeckoedlan (Stora scenen)
Fyra Stockholmsgig inom loppet av ett år och i december kommer de tillbaka för FuzzfestDebaser. Jag klagar absolut inte då jag kommer ha sett fyra av dessa fem men det blir sannolikt väl mycket för att locka till sig massorna. Nåväl, Norrköpings Mastodon är som alltid en upplevelse och nye basisten Erik Berggren från Salem's Pot ger bandet ytterligare energi på scenen. Earth kommer hamna högt på min topplista över årets album och jag hade gärna hört flera låtar från den. De vi får, Creature Of Doggerland och Elfenbenssalarna, är enorma. Ett av Sveriges bästa band just nu.

Med en grym line-up, lördagkväll, humant biljettpris (åtta band och sex timmar rockmusik för 350 kronor) och en bra lokal i Slaktkyrkan är det förvånansvärt att inte The Sign Fest lockar mer publik. Det är glest i början, knappt halvfullt när Hypnos lirar i mitten av kvällen och tomt ekandes när Skraeckoedlan stänger festivalen framåt 01. Då har folk gått hem och lagt sig eller fortsatt festen på annat håll vilket är väldigt synd. De enda invändningarna jag har är att någon form av enklare mat borde serveras i baren eller i en foodtruck utanför och att det vore lämpligt med korta pauser i schemat mellan de olika akterna. Att spela back to back brukar sällan funka och mycket riktigt får vi också förseningar som uppgår till nästan en timme i slutändan. I övrigt är det en lyckad kväll med en bra mix av rock med eller utan roll i formerna garage, action, punk, boogie, folk, psych samt doomig prog metal. Många bra framträdanden av band som alla händer här och nu och inte vilar på några gamla meriter. Jag tror och hoppas verkligen att uppslutningen blir bättre när The Sign Fest landar i rockstaden Göteborg 8/11 och Malmö 9/11 för de här banden är värda bättre. Biljetter köper ni här: Göteborg och Malmö

 

BILDGALLERIER

Hot Breath

 

Children Of The Sün

 

Hypnos

 

Märvel

 

Skraeckoedlan

 

SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Kristin Blid (kristin.blid@rockbladet.se)
KONSERT: The Sign Fest
ARENA: Slaktkyrkan / Stockholm
DATUM: 2019-10-19


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar