Monolord på Slaktkyrkan

Göteborgstrion Monolord har med fyra album och två 12"-singlar på fem år haft ett betydligt snabbare tempo på utgivningstakten än på musiken de spelar. Det senaste släppet No Comfort är det mest dynamiska hittills även om det absolut inte innehåller varken action rock eller thrash metal. Finns det förresten något svenskt band som gör så grymt snygga skivomslag genom hela katalogen? Tveksamt.

Kvällens gig i huvudstaden var inte med i den ursprungliga turnéplanen utan dök upp som en form av ersättare till spelningen på den inställda Close-Up båten som utgår från just Stockholm. Precis som vid senaste besöket i februari förra året är Slaktkyrkan spelplatsen och polarna i Firebreather förband. Denna gång har även den stockholmska sludgekvartetten Iron God tillkommit som support.

Willie Nelson's Roll Me Up And Smoke When I'm Die i PA:t sätter weedian-tonen för kvällen när Monolord entrar scenen något före utsatt tid. Where Death Meets The Sea är en perfekt öppning med sitt sågande riff och setlisten är en välkomponerad meny med två låtar från debutplattan, två från förra skivan Rust, Lord Of Suffering-singeln samt tre från senaste fullängdaren. Dock inga låtar från Vaenir.

Audhumbla är ett åskmuller utan dess like där Mika Hakki tar sats med basen uppe i taket bland strålkastarna när han ska doombanga med hela kroppen och instrumentet. Esben Willems står för en oerhörd kraft bakom sina trummor, sedvanligt klädd i Satanic Feminist-tischa. Kvällens tyngsta nummer tillsammans med ständiga finalen Empress Rising. Rust blåser in luft i lokalen med sitt orgelintro och rätt hookiga melodi. Det närmaste Monolord kommit något som kan liknas vid en hit.

Det är både visuellt snyggare och bättre ljud än senast de var här där Thomas V. Jäger's sång ligger högre i mixen och är betydligt klarare. I paritet med senaste skivan alltså. Trion The Bastard Son, Larvae och The Last Leaf representerar No Comfort väl även om jag väldigt gärna hade velat ha med atmosfäriska titelspåret också. Det är dött lopp mellan vilken låt som innehåller det vackraste gitarrsolot; Larvae eller The Last Leaf. Den sistnämnda presenterar Jäger som något det är förbjudet att prata om och "man måste få njuta lite ibland men det får man väl inte säga i det här jävla landet".

Vilken jävla smäll! som Dynamit Harry skulle sammanfattat det. Men förutom att vara en fortsatt monumental överkörning live så har det nu kommit in ännu fler lager i musiken, framförallt tack vare senaste skivan, där starka melodier, psykedelia och sorgsen finstämdhet får ta mer utrymme bland de suggestiva riffen.

Det här var precis vad kropp och själ behövde en gråmulen måndag i oktober.

Monolord

 

Firebreather

 

Iron God

 

RB-Betyg-8_10
SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Oskar Wiklund (oskar.wiklund@rockbladet.se)
KONSERT: Monolord
ARENA: Slaktkyrkan / Stockholm
DATUM: 2019-10-28
BÄSTA LÅTEN: Where Death Meets The Sea

LÅTLISTA - MONOLORD - SLAKTKYRKAN

Where Death Meets The Sea
Audhumbla
Lord Of Suffering
The Bastard Son
Rust
Larvae
The Last Leaf
Empress Rising


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar