Vi förlorade varann, kan vi hitta varann, frågar Lundell?

Det är sex år och tre veckor mellan ”63 i november” och ”Stockholm i december”. Åtminstone när tideräkningen utgår från Ulf Lundells framträdanden på Berns salonger. Det var första advent 2013, som han hade releasefest för albumet ”Trunk”. I år blir det livedebut på fjärde advent för den nya singeln om livet i huvudstaden under julmånaden.

Jag hoppas på att få höra båda de låtarna när jag tar mig i riktning mot Berzeli Park och Berns. Det finns särskilt två andra Lundell-favoriter som har undgått mig alla de gånger jag har fått möjlighet att se honom. De två låtarna är ”Tempel” från ”Evangeline” och ”Två blåa ögon”, som avslutar Livslinjen-boxen. I mina öron är det två av de bästa låtarna han spelat in under sin långa karriär. När jag förlitar mig på Setlist.fm kan jag se att ”Tempel” spelats 14 gånger live, första gången 1988 i Lund och senaste gången år 2000 i Varberg. ”Två blåa ögon” har dussinet spelningar där senaste gången var 2015 i Göteborg och första gången var 1995 i Varberg. Det går att jämföra med ”Öppna landskap” som spelats 169 gånger. Jag känner mig inte särskilt hoppfull att få höra mina önskelåtar.

Kvällen startar med ett åtta minuter långt mellansnack. Lundell hinner med Anna Kinberg Batras intervju där hon fäller sin kommentar om att Stockholmare är smartare än lantisar. Han fortsätter med att såga den kommentaren med hjälp av Expressens Viktor Malm som på kort tid konstaterat att det bör vara precis tvärtom eftersom att Stockholmarna röstat fram samma ansvariga politiker som var ansvariga för katastrofen Nya Karolinska till en ny mandatperiod. Lundell undrar också hur det kunde bli så att Sverigedemokraterna nu verkar vara största partiet i opinionsundersökningar. Han konstaterar lakoniskt att det kanske vore bra att ge dem makten och att partiet som grundats av gamla nazister kommer att misslyckas i att styra, likt deras så kallade kompisar i Österrike. Det är lättare att vara i opposition än att styra landet, avslutar Lundell innan musiken drar igång.

Vi flyttar oss över till den soliga sidan när nya singeln ”Stockholm i december” drar igång musiken i det som blir en två timmar och femtiosju minuter glädjefylld uppesittarkväll på Berns. ”Den här vägen” från ”I ett vinterland” gör oss sedan sällskap. Sommarturnéns öppningslåt ”Tranorna kommer” är tredje låten ut. Vi ger oss sedan ”Ut i kväll” innan publiken jublar redan i introt av ”Evangeline” där har sin nya och kortare frasering av refrängen. Det är lite problem med ljudet på scenen där bland annat Lundell själv säger att han inte hör rockvirveltrumman i sina monitorer vid scenkanten. Han älskar rockvirvel och publiken får i alla fall höra den i ” Snön faller”.

I den bluesrockiga versionen av ”Definitivt religion” ges Janne Bark utrymme att skina innan vi tar oss tillbaka till 2012 och titellåten från ”Rent förbannat”. En av kvällens tillbakablickar blir det när Lundell presenterar ”Tre bröder” och säger att det känns konstigt att besöka sig själv så långt tillbaka i tiden. I mellansnacket efter den berättar han om att han får brev från människor som bor i Sölvesborg, som vill att han ska komma dit och hjälpa dem att stå upp emot Sverigedemokraterna. Han säger sig inte föra någon kamp mot dem på egen hand på det sätt som Björn Wiman skriver i en krönika i Dagens Nyheter dagen före den här konserten. ”Jag är bara en man med gitarr”, avslutar han mellansnacket och börjar spela ”Rom i regnet”. Det ser inte ut som att den finns med på kvällens setlista när jag ser blickarna från de övriga i bandet, men det blir hela låten som startar nere vid Zinkensdamm.

Det är sedan dags att sjunga tillbaka ”Öppna landskap” från nazisterna. Lundell berättar en episod från bokmässan där han blev trakasserad av NMR och nu får han utmärkt hjälp av alla i publiken att ta den tillbaka. Det där med att han inte skulle försöka sig på att föra någon slags kamp mot Sverigedemokraterna håller inte länge. Heja Lundell, säger jag. Vi tar oss sedan vidare med eposet ”Jag saknar dej”. Det är sedan dags att följa Holly och Hanna ner i sjön och vänta på att vreden i mitt blod ska ebba ut i min personliga favorit från ”Club Zebra. Det är dags för en vacker och monumental version av ”Senare år”.

Bandet i kväll är det samma som hängde med på sommarturnén. Det är Markus Olsson på klaviatur och sax, Janne Bark på gitarr, Jens Frithiof också på gitarr, Surjo Benigh förgyller kvällen med sina basgångar, Karin Hellqvist kryddar med fiol och Andreas Dahlbäck är besatt av demoner (på ett bra sätt) bakom trummorna. Nu går tempot upp ordentligt även om introt till ”Förlorad värld” är lugnt och återhållet, så exploderar den sedan och fortsätter in i ”(Oh la la) Jag vill ha dej” och en inspirerad och svettrik ”Tillsammans vi två”. Det tar inte slut där med energin, utan bandet fortsätter i den vässade takten med ”Kär och galen” och ”Gå ut och var glad”.

Vi lugnas sedan ner av en innerlig och varm version av ”Rialto”. Det är sedan dags för kvällens verkliga diamant. Tror man på setlistorna som redovisas på setlist.fm är det andra gången någonsin som ”Av himlen sänd” spelas. Den första gången var den 22 november 1998 på Cirkus. Det är högtidligheter, en bön om fred och frid, klockor och framför allt annat är det en fantastisk låt, som fler borde lyssna på. ”Snart kommer änglarna att landa” är sedan sist ut innan extranumren. Vi får en duo där i form av den vackra bandversionen av ”Rått och romantiskt” och sedan tar våran nästan tre timmar långa samvaro slut med ”Vinterland”.

Det är en ynnest att få vara på plats med 1199 andra personer två kvällar innan julaftonskvällen och lyssna till och se den spelglädje som strålar och värmer i decembermörkret från den runda scenen på Berns. En 70-årig Ulf Lundell är engagerad och gräver i sin digra låtskatt och serverar den på ett vackert silverfat under de omåttliga vackra och stora kristallkronorna i den här salongen vid Berzeli Park. Årtiondets sista konsert för undertecknad kunde inte ha varit bättre helt enkelt.

 

SKRIBENT: Anders Nyström (anders.nystrom@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Roger Johansson (roger.johansson@rockbladet.se)
KONSERT: Ulf Lundell
ARENA: Berns / Stockholm
DATUM: 2019-12-22
BÄSTA LÅTEN: Det är tjänstefel att inte skriva ”Av himlen sänd”.
BÄSTA MINNET: Att få höra den vackra ”Av himlen sänd” två dagar innan jul är en julklapp som är bättre än det mesta.
SÄMST: Att jag aldrig kommer att få skriva setlistan till önskekonserten med Lundell. Jag tror nämligen inte att han kommer att genomföra någon sådan någonsin. Om det ändå skulle bli så anmäler jag mitt intresse för jobbet här och nu.

LÅTLISTA - ULF LUNDELL - BERNS

Stockholm i december
Den här vägen
Tranorna kommer
Ut i kväll
Evangeline
Snön faller
Definitivt religion
Rent förbannat
Tre bröder
Rom i regnet
Öppna landskap
Jag saknar dej
Senare år
Förlorad värld
(Oh la la) Jag vill ha dej
Tillsammans vi två
Kär och galen
Gå ut och var glad
Rialto
Av himlen sänd
Snart kommer änglarna att landa
Rått och romantiskt
Vinterland


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar