Siena Root – intervju med Love Forsberg

Mellan soundcheck och gig fick jag en stund med Love Forsberg, en av grundarna av Siena Root. I ett avskilt barhörn pratade vi om allt möjligt; hur Siena Root började och det oplanerade temat för senaste skivan som släpptes 2020-03-20.

Siena Root bildades på nittiotalet när Love Forsberg och Samir “Sam” Riffer träffades via vänner. Snart insåg de att de ville göra musik ihop. Tillsammans med gitarristen Martin Linder bildade de Siena Root. Martin gick på konstskola och studerade färglära. Funderingar på bandnamn hamnade på färger och sienna är en färg som symboliserade musiken; jordnära, bluesinspirerat, gammaldags rock, varmt. Sienna var en passande färg, särskilt i sin brända rödbruna variant. Då bandet spelade root rock kändes Root som ett passande ord att kombinera med färgen. Förutom musikkopplingen så var även det ett jordnära ord. Det två orden tillsammans passade dessutom in i ett sammanhang med många andra band från sextiotalet och sjuttiotalet. Två ord varav ett är en färg; Deep Purple, Black Sabbath, Blue Cher, Pink Floyd, Meat Loaf – ja, nåja, kanske inte den sista då. *Siena* är den stavning som används för området och staden i Italien som gett namn till färgen sienna. Namnet Siena Root satte sig och 1999 var Siena Root ett faktum.

I början spelades mycket musik av band som Black Sabbath, KISS och Guns ’n’ Roses men de började också skriva egen musik och spelade bland annat tillsammans med Abramis Brama som också grundades i slutet av nittiotalet. En av de sedan dess stadiga medlemmarna, Erik “Errka” Petersson började gästspela 2011. Siena Root hade siktat på att vara en stabil trio men den tredje medlemmen utöver Sam och Love ville sluta. Samtidigt ville Erik vara med och driva bandet och blev en stadig medlem. En annan medlem som varit med ett tag, Matte Gustafsson på gitarr, började också som gästspelare, 2013. Med 2014 års skiva Pioneers försökte de lansera en stabil kvintett men gitarristen Jonas Åhlen slutade efter inte så lång tid. Drivkrafter, musiksmak och mycket annat skiftar med åren och det är inte alltid man vill åt samma håll år efter år.

Vi kom aldrig in på när det blev så men Siena Root vill komma ifrån kravet på att ett band ska vara samma medlemmar hela tiden. Det finns självklart fördelar med det och det är också kommersiellt väldigt gångbart. Love pratar dock mer om en kärna kring vilken olika gäster kan komma och gå. Siena Root har till exempel haft en ny sångare eller sångerska på princip varje studioskiva. Den senaste, The Secret of our Time, har två stycken som ibland sjunger var för sig och ibland tillsammans. Jag tycker själv det finns en känsla av Siena Root i skivorna som består över tid. Det finns något som är gemensamt trots att medlemmar skiftat genom de dryga tjugo åren. Love säger att de försöker vårda någon sorts bandande och det finns ju även en kärna i form av honom och Sam sedan första början. Erika och Matte har också varit med längre tid och bidrar till en kontinuitet.

Det finns också en vilja i bandet att ta in olika influenser från olika stilar; blues, jazz och folkmusik, för att skapa ny musik, som Love säger inte bara göra Smoke on the Water 14 gånger. Love vill dock inte ge äran för den röda tråd som finns till någon enskild person, inte ens sig själv eller Sam vilka båda varit med från början. Kanske är det en del av styrkan att de lyckas få med nya medlemmar som tillkommit halvvägs genom bandets historia eller ännu senare på samma tåg men inte till samma ställe varje gång.

På de två releasegigen i Stockholm och Göteborg var det olika förband och den modellen är något som Siena Root gärna jobbar med enligt Love. Han uttrycker en glädje i att kunna samarbeta med många olika artister och kanske lyfta lokala artister vid olika spelningar. Vid flera tillfällen har Siena gjort just det och ibland även kört sista låten med förbandet vilket kan bli en kul och upplyftande upplevelse för både banden och konsertbesökarna. Det är dock ett koncept som kräver betydligt mer arbete och inte alltid är möjligt . När vi pratar om det här och Sienas strävan efter en organisk och analog ljudbild och även att använda analoga metoder i sina inspelningar så poängterar Love vikten av att känna att man är i ett band. Då kan man växla uppgifter mellan varandra när det blir mycket eller någon blir trött eller något vid sidan tar kraft.

I Stockholm och Göteborg under pågående turné fick vi se en ovanligt stor uppsättning av Siena Root och gäster vilket var en härlig upplevelse. Det turnerande bandet innan och efter dessa spelningar är dock en kvintett med gästsitar. Kvintetten består av Love, Sam, Errka, Johan Borgström och Zubaida Solid med Stian Grimstad som gästartist på sitar. Under de två spelningarna i Göteborg och Stockholm framfördes efter en kort uppstart hela nya skivan från låt ett till låt nio. Det är ett koncept jag uppskattar och som Siena även använde sig av när de släppte Pioneers. Många artister fokuserar emellanåt för lite på sitt senaste släpp.

Här gled vi över till att prata om nya skivan, **The Secret of our Time**. När de började skriva på nya plattan var medlemmarna rätt desillusionerade. Musikbranschen är som den är. De själva är som de är. Världen är som den är. Inte alltid var det här heller som de önskade att det skulle vara. Men de ville göra en ny skiva och hade dessutom avtalat om att göra ett album till. Därför tänkte de att Va’ fan, vi gör något vi vill, struntar i vad folk vill. Det var dock lite segt att komma i gång. Olika personer drog åt lite olika håll.

När de satte sig i ett skrivarläger på Fårö, Gotland 2018 tog det dock fart. Det var i september efter den väldigt varma sommaren. Samtidigt som det var väldigt skönt, badstranden var tom efter säsongen och sensommarvädret och vattnet härligt, så var det samtidigt en påminnelse om att det händer saker med vår värld. Här hade de även tillgång till en härlig miljö i form av en biograf där de repade, jammade och skrev tillsammans. Då lossnade det och grunden till skivan lades. Efter ett tag insåg de att det fanns ett oplanerat tema i låtarna, mänsklighetens dilemma. Där vi är nu; klimatförändringar, nya lösningar på gamla problem, artificiell intelligens, autonoma beväpnade robotar, val vi gör nu och val vi borde gjort för en tid sedan. Det dök också upp egna interna känslor inför en värld som förändras. Allt från egna individuella känslor till något mer ödesmättat som skivans första låt Final Stand.

Skivan uppstod ur en blandning av färdiga idéer och jam på Fårö men även sessioner efter skrivarlägret på Fårö. Love och Sam har varit en drivande kärna för The Secret of our Time men alla medlemmar har bidragit, även de nytillkomna Lisa L och Zubaida. I slutänden tycker Love det har det blivit en stark skiva och det kan jag bara hålla med om. Skivan spelades in i Omnivox studio i Dalarna och producerades och mixades av Sam, Love, Matte, Errka, Lisa och Zubaida i egna Root Rock Studio. Mastring skedde i London på The Exchange och albumet är utgivet av MIG (Made In Germany Music). Hela produktionen av vinylen är analog. Själv kunde jag inte låta bli att tänka på böket om något händer med den fysiska kopia som man har med sig men Love uttryckte många positiva känslor och engagemang i den analoga hanteringen. Att sätta sig med den fysiska kopian på flyget var engagerande och lite spännande.

Love och Siena Root har varit med ett tag nu och Love berättade om hur folk nästan fnissade åt dem i början för att de hade LP på prylbordet. Det var svårt att hitta någonstans att pressa vinylskivor och man var tvungen att söka sig till lite mer obskyra bolag. Ett ökande intresse för retrorock de senaste tio åren har förändrat bilden. Det har svängt, har blivit lättare att få spelningar. I början av 2000-talet sågs det nästan som mossigt och nu är det intressant. Även intresset för vinyler har kraftigt ökat. Digitaliseringen har gjort det mycket billigare och enklare att spela in musik bra. Det har både för- och nackdelar. Det är bra att man inte är lika beroende av kapital för att göra en inspelning. Å andra sidan finns det så mycket mer musik att leta bland att det kan kallas ett brus som kan dölja en artist. För att bryta genom det behöver man marknadsföring och så är det tillbaka på ett penningbehov i alla fall. I stället för att skivbolaget väljer vilka de vill stötta så blir det den som har råd med PR som syns och hörs. Framtiden kommer troligen innehålla fler och mindre artister och inga eller få artister som The Rolling Stones eller Beatles. Att slå stort är något som kommer ha en kortare livslängd än tidigare. Det kapitalistiska systemet driver också mot ett snabbare och snabbare tempo. Love tror att fler kommer kunna få dela på den tillgängliga kakan av pengar från köpare och besökare men samtidigt måste man jobba hela tiden. Det går inte längre på samma sätt att fortsätta tjäna pengar på en skiva utan artisterna måste ut och turnera och skriva ny musik hela tiden. Tyvärr sker det en prissänkning även på biljetter och därmed på pengar in för turnerande artister. Vi funderade över vad det är som gör att det verkar som att det finns ett glapp i vad besökare verkar villiga att betala. Stora spelningar kan kosta en tusenlapp och uppåt för en biljett. Sedan är det som om betalningsviljan faller snabbare än storleken på spelningarna och biljettköpare tycker att ett par hundra kronor är mycket pengar oavsett om det är ett känt band som spelar.

Vi pratade också om behovet av scener i alla storlekar och att mellanscenerna är de som ligger sämst till. Dels har en del stängts eller kommer stängas framöver av olika administrativa skäl. Dels så är det en svårare finansiell och administrativ position att driva ett mellanstort ställe jämfört med en liten rockpub. Personligen föredrar jag de halvstora spelningarna framför de stora arenaspelningarna men även de som föredrar arenaspelningarna borde ha ett egenintresse i de mellanstora scenerna. De mellanstora behövs för att artister ska kunna arbeta sig upp till de större arenorna. Om det inte finns något mellan de små ställena som är relativt lätta att starta och driva och de största arenorna kommer det inte heller utvecklas några artister som kommer dit. The Rolling Stones, KISS och så vidare föddes inte på de stora arenorna.

Så den stora frågan då, hade Siena Root kunnat bidra till extramaterialet i Spinal Tap? Det hade de. Love berättar om en händelse i Spanien för två år sedan.

Siena Root skulle spela utanför Lissabon och sedan göra en inspelning i Barcelona. B-sidan på In the Fire är från den tagningen. Som vi kommer förstå var de duktigt trötta när de genomförde inspelningen (med Sanya på sång). Love hade bokat nattåg från Lissabon till Madrid och sedan snabbtåg till Barcelona. Trötta efter ett festivalgig hoppar de på tåget i Lissabon och får första kallduschen. Det är inte alls ett nattåg med kojar utan vanliga sittplatser. Redan lite trötta och med riktig sömn inplanerad ska de nu sitta och halvsova hela vägen till Madrid. Det blev en kalldusch men inget annat att göra än att improvisera. De öppnar vinflaskorna som de fått med sig tillsammans med ost. De tejpar över lysrören för att få lite svagare belysning och lyckas slumra till under natten. När de kommer fram är de sena, språngmarsch till två taxibilar för att komma till den andra stationen: De instruerar förarna Mr taxi driver, go as fast as you can. Med en massa väskor hinner de med en minut till godo. Väl framme i Barcelona är de helt slut och ska bara ta en taxi till studion. Två taxibilar igen och massor av väskor. De kommer fram och lastar av och tittar på bagaget och sedan varandra. De två taxisällskapen tystnar och säger till varandra Men tog inte ni den väskan? De inser att väskan med bandmerch till nästa spelning och Loves pass är kvar på stationen. Instruktioner till taxiföraren Mr taxi driver, go back as fast as you can. Trots att det är festligheter kommer de fram relativt snabbt eller rättare sagt nästan ända fram. Polisstyrkor har spärrat av hela stationen och närområdet och bombgruppen är på plats. Tydligen har någon lämnat en suspekt väska på stationen i Barcelona. På Kataloniens nationaldag.

Historien förtäljer inte vad taxichauffören tänkte som får tolka åt den utländske musikern och försöka förklara att det inte är någon utbrytargrupp som lämnat väskan där utan bara ett trött och stressat rockband. De lyckas i alla fall reda ut det och Love får tillbaka sitt pass, väskan och all merch som det inte hade blivit mycket kvar när bombgruppen känt sig klara. Det var dock med hjärtat i halsgropen som allt förlöpte för det kunde blivit en rättssak av det hela. I slutänden var dock polisen artig och trevlig om än bestämd.

BANDFAKTA
Matte Gustavsson – Guitar
Erik “Errka” Petersson – Orgel
Sam Riffer – Bass
Love Forsberg – Percussion
Lisa Lystam – Vocals
Zubaida Solid – Vocals
Johan Borgström – Guitar

Aktuellt album – The Secret of our Time

FaceBook: Siena Root på FaceBook
Webbplats: Siena Root
YouTube: Siena Root videor på YouTube


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar