Intervju: Carl och Alex presenterar Partners In Crime Vol. II

Under våren 2019 släpptes Kissboken Partners In Crime av sveriges Kiss-arkeologer Carl Linnaeus och Alex Bergdahl, i vilken de med en enorm detaljrikedom och en portion humor tog oss igenom de ämnen i Kisshistorien de då tyckte låg varmast om sina hjärtan. Redan innan boken var släppt började frågor om när nästa bok skulle komma ställas till duon, vilket redan där skvallrade om att de hade lyckats få till nåt riktigt bra. Under början på Januari i år hintades det om att det kunde vara en del två på gång, men inget ytterligare kommenterades på någon vecka eller två. Men visst var det så att de jobbade på del två och till alla Kissfantasters glädje startade man i förra veckan att ta förhandsbeställningar på uppföljaren. Rockbladet tog pulsen på författarna för några veckor sedan och det låter onekligen som om Partners In Crime Vol 2 kommer att vara minst lika underhållande, intressant samt välpackad med detaljrika sköna nörderier som första boken.

 

Förra gången vi träffades angående Partners In Crime boken svarade du “Behövs det verkligen fler Kiss-böcker?” på frågan om det blir ytterligare böcker. Det är väl tydligt att det är så?

Carl: Haha.. Ja, och det är jag glad över att det verkar finnas folk som tycker om sånt. Alltså, det finns alltid mer att skriva, jo men självklart behövs det fler böcker om Kiss.

Hur kom det sig att det blev en till Kiss-bok till slut?

Alex: Jag säger som förra gången, det var Carl som tvingade mig. Nej, eeh… jag vet inte, vi snackade om att det gick så himla bra för den förra och de första frågorna vi fick det var ju “När kommer nästa bok?” och då hade ingen läst den första heller. Så det finns ju ett uppdämt behov uppenbarligen. Men när var det vi egentligen bestämde att det skulle bli en ny, det var ju när vi skulle åka till Karlstad och prata på bokfestivalen där för då hade vi tre timmar i bil ihop och då satte vi och stötte och blötte – vad skulle en till bok kunna handla om eller vad har vi för ämne osv. När vi väl kom på just omslaget bland annat, just den bilden och tiden så “… äh men vad fan där har vi ju nåt, det här är ju kul att gräva i och beskriva och rota kring och så vidare…“. Det blev någonstans där i november när vi var i Karlstad, det var där vi började fundera på det i alla fall.

C: Men det lustiga var ju att det började med omslaget precis som det var med ettan lite grann. Man gör omslaget innan man gör innehållet och det var lite grann omslaget som fick oss att inse att vad själva vinklingen blir på tvåan. Så vi var med på Värmlands Bokfestival i början på November och på vår resa tillbaka i bilen hem så började vi prata om att göra den här uppföljaren. Sen så började vi prata om omslaget precis som vi gjorde med ettan då och så sa vi att man vill ju ha ett sminkomslag liksom, men 80-talet är ju vårt årtionde för det var ju då vi upptäckte bandet och blev de idioter som vi blev. Men de hade ju inget smink på 80-talet, men vi löste det till ettan med att ta en bild från 1982 som ändå var ett Okej-omslag, så det är ändå Okej-tiden. Så tänkte vi “… vafan ska vi göra nu?” och så började vi prata “… men vafan Carl… den där gången Gene och Paul tog på sig sminket 1989 inför inspelningen av Rise To It videon. Det var en väldigt konstig händelse… Det är inte många som pratar om den videon idag, att de tog på sig sminket för en dag. Det var inte så många som brydde sig 1989 att de gjorde det. Fan, det skulle man kunna skriva om. Hade inte det varit en rätt cool omslagsbild också? Ja just det…“. Och sen började jag rota för att få koll på vem det var som fotade Gene och Paul då och få fram de här bilderna. Så bara att få tag på fotografen, William Hames, rätt bildbyrå, och sen göra en deal och få loss de här bilderna var ett tufft jobb som tog en månad ungefär. Men nu har vi intervjuat han som tog bilderna och även Larry Mazer, Kiss manager som de hade då. Det var Larry Mazers idé att de skulle ta på sig sminket, så vi kommer ju göra ett jättekapitel om just den här händelsen när Gene och Paul sminkade sig. Och omslagsbilden är ju så rolig för att den säger ju så väldigt mycket om vad boken handlar om. För det är ju någonting runt alla de här udda händelserna i Kiss historia att om man tittar på omslagsbilden så ser de inte jättebekväma ut Gene och Paul. Det känns inte riktigt som om de vill göra det, alltså sminka på sig och dra på sig dräkterna. Och dräkterna är ju helt fel. Alltså Gene har på sig en dräkt från 1980 och Paul har på sig kavajen från Love Gun-turnén och den här stövelknekten som håller ihop Genes rustning, den är ju trasig och sitter inte ens fast, så alltihop är så halvhjärtat.

Är det så att det finns så pass mycket mystik och oklarheter i historien som även bandmedlemmar delat med sig av så det är extra roligt att gå in och grotta runt och leta reda på de här små detaljerna kors och tvärs i historien och lyfta på stenar som inte lyfts ordentligt alls tidigare. Är det däri er hunger ligger i förutom för bandet självt då, för att få reda på hur det egentligen gick till?

A: Absolut, det är ju det som är hela grejen. Det är just det här att skapa bilden bakom bandet, eller hur man ska säga, det är det som vi brinner för båda två, eftersom vi kan ju den vanliga storyn och har blivit matade med den i flera år, men den var inte tillräcklig, det var inte nog för oss.

C: Bandet säger ju en sak, och sen säger folk som jobbat med bandet en annan sak, sedan bildar jag och Alex vår egen uppfattning om det här. Det har varit väldigt mycket så i 1973-kapitlet att vi har analyserat och tänkt “… kan det verkligen ha varit så att det skedde just det datumet?“. Ett exempel är ju provspelningen… eller showcaset på Casablanca. Men så har vi insett att det kan inte riktigt ha varit den månaden och så har vi gått igenom allting och kommit fram till att mycket annat pekar på att det var tidigare på året det där hände. Det här låter jättetorftigt om man pratar om det.

Det är väl inte helt torftigt, det är ju rätt intressant eftersom om timelinen inte stämmer kommer ju resten av vissa detaljer runt de händelserna också att falla.

C: Exakt, exakt. Och framförallt showcaset på Casablanca som var på Henry LeTangs Dance Studio har ju alltid hetat att det skedde den 28 September. Men första demoinspelningen de gjorde på Bell Sound inför första albumet skedde innan det här showcaset, och det är ju i fel ordning då. Och så har vi fått komplett gig-lista på Peter Criss alla gig fram till och med 1973 och han spelade med andra band parallellt med Kiss under första året, det var hans huvudinkomst med ett band som hette Infinity, den 28e September t ex. Det är sånt detektivarbete som är väldigt spännande faktiskt.

Blir det samma upplägg på boken som förra gången?

A: Vi har gjort på samma sätt som förra gången. Vi skrev ut en varsin lista på ämnen och så jämförde vi dem och så tog vi de som var typ samma för att båda skulle tycka att detta skulle vara roligt att göra någonting på. Och så har vi några ämnen som ligger på nån av oss lite närmare hjärtat än andra ämnen och så vidare, så typ samma upplägg. Tydligen slår vi an en ton som folk tycker om.

Det är ju det som är lite härligt att ni inte tycker exakt samma heller, utan det är en ödmjuk balans där ni käbblar lite där allting är skönt nördigt där ni belyser detaljer fast på ert eget lilla vis, vilket är jädrigt skönt att se. Det kommer ju fram så naturligt och organiskt också.

A: Ja det känns ju så. Vi tycker ju olika, men vi är ju inte ovänner liksom, utan det är ju kärleksfullt rättande av varandra som vi pysslar med. När Carl tycker fel, så säger jag till. Och jag tycker ju aldrig fel, men om Carl tycker det så säger han till.

C: Ja, det är ju tanken också att vi kommer ta fasta ännu mer på den jargongen då som det kommer till i den här kursiverade stilen (kommentatorspåret). Det är väl planen iaf.

Hur långt har ni kommit nu då om vi ser till färdigställandet av boken, har ni satt alla kapitel och allt som ska vara med?

A: Just nu skulle jag väl säga att vi är på 75% nånting sånt kanske. Jag har väl två stora kapitel kvar, varav ett ska jag skriva till helgen och sen har jag lite småpill kvar, bl a en intervju som jag ska göra ikväll, som kommer fylla på ett kapitel ganska rejält.

C: I stort sett så. Det är mycket “…om vi ska ta oss an det här kapitlet eller ska vi skita i det, eller har du någon annan idé? Är det någon epok som vi saknar litegrann…?” Det är alltid det där finliret lite i slutet. Eller jag vet inte, finlir kanske är fel ord, men det kan ändras lite i slutet. Som det ser ut just nu så kommer det bli färre och längre kapitel. När vi började skriva så blev det liksom “… fan vad långa kapitlen blir… gör det nåt? Nej…“. Vi kommer att skriva ett kapitel om Carnival of Souls och eventuellt – jag skulle kanske skriva om Psycho Circus och sluta med det, just om inspelningen av Psycho Circus och den här alternativa mixen som finns och hela det debaclet med den plattan. Men Alex är inte så förtjust i Psycho Circus, så vi kanske slutar med Carnival Of Souls, vilket blir från 1965 till 1997 – så det blir ungefär samma tidsspann som förra boken.

Alex, du snackade dig varm om år 0 som du höll på att skriva om, vad kan du berätta om det?

A: Det är ett av dom två huvudkapitlen… det blir nog lite färre kapitel men större kapitel i denna. Utan att tappa det roliga i att göra kapitel om Genes hollywoodutsvävningar och så, så kommer det vara ett kapitel som kommer behandla just 1973. Just för att det är så vansinnigt roligt att gräva när det inte finns så mycket info. Det är typiskt ett sånt år som länge var höljt i dunkel och som fortfarande många inte vet så mycket om därför att informationen som finns är så splittrad. Du kan läsa lite i Lydia Criss bok, du kan läsa lite Kiss Alive Forever, du kan läsa lite i Kiss egna böcker, men den här samlade bilden och utvecklingen och skeendet, det är det som intresserar oss båda verkligt mycket. Därför tänkte vi att, då tar vi det – det är ingen som har gjort det hittills – då gör vi det.

Om man kollar till innehållet då, är det fördjupningar från förra boken och en del nya ämnen?

C: Det är väl framför allt nya ämnen skulle jag säga. Förra boken var ju ingen biografi från år noll t o m nu utan det är ju grejor som intresserar oss lite extra. Så när vi kom fram till att vi skulle göra en uppföljare då så visste vi inte om vi skulle göra samma upplägg som första Partners In Crime eller om vi skulle göra kortare texter typ ett kort kapitel om att Ace Frehley hade olikfärgade skor på sig auditionen och mer korta grejer liksom. Men så kom vi fram till att detta är inte riktigt vår grej så vi gör en mer renodlad uppföljare som är samma stuk. Första boken var ju 24 kapitel och det finns ju så otroligt mycket mer saker som hänt i Kiss karriär. Man skulle ju kunna skriva hur mycket som helst. Typ en sån grej att i ettan då så skrev vi ju om Gene och Pauls förehavanden innan Kiss i Wicked Lester osv. Men nu kom vi ju på att vi har ju inte skrivit om Peter Criss förehavanden innan Kiss, och vi har inte skrivit in Ace Frehleys förehavanden innan kiss, så då har vi ju två kapitel bara där. Så det finns ju jättemycket mer att skriva om. Och som sagt, jag och Alex är nu i stort sett klara med kapitlet om 1973, ett år som intresserar oss lika mycket som året 1981. I ettan så skrev vi om (Music From) The Elder och bredvid ’81 då så är det 1973 som intresserar oss allra mest. Och det året skrev vi inte heller om i första boken. Så nu är vi i stort sett klara med ett jättekapitel om 1973 och så stannar det inte där heller, utan sen så har vi grejer som vi vill berätta om som då handlar om vårt sökande om 1973. Så då har vi ett kapitel som en epilog till 1973-kapitlet som handlar om vårt grävande till 1973. Men det så mycket om det här som jag vill säga… nu har vi ytterligare ett kapitel då som kommer heta något i stil med Teamet Bakom Kiss som handlar om Bill Aucoin, skivbolagschefen Neil Boagart, Joyce Biawitz och Sean Delaney hur deras karriärer såg ut fram tills de träffade Kiss, och hur de träffade Kiss. Så det är så väldigt mycket att skriva om så det har blivit många kapitel om egentligen samma period fast sett ur många olika perspektiv. Det finns hur mycket som helst att skriva om det här bandet har vi insett och det är ju det jag jag ska göra.

Det känns som ett äkta hantverk i de här detaljerna. Vem ska till exempel kunna faktakolla den här boken, nu när det inte är du eller Alex? Vem kan göra det arbetet?

C: Det finns faktiskt en kille som korrekturläste ettan som ska korrekturläsa tvåan också som har lika mycket bra koll som mig och Alex på Kiss obetydliga bagatellhistoria och han heter Emil Örtenmark. Han är en styv kille och han har ett instagramkonto där han heter ebon00 och han har även en blog som heter axeology, där han grottar ner sig i sådana här obetydliga detaljer från förr. Så han är också med lite och faktakorrar, men han är en bra korrekturläsare också så har han koll på språket och så där. Det är inte så att han har behövt dra i nödbromsen någonstans, men vissa frågor har jag haft med honom angående omslaget. Om du t ex kollar på Genes lår, de tightsen han har så är det ett hål i hans tights och så är det nitar runt det där hålet. Och jag kan inte riktigt få ihop antalet nitar med hur hans tights såg ut 1975-1976 och då har jag frågat Emil “Är de här tightsen nygjorda från 1989, eller är de gamla?” Då har han alltså gått igenom hundratals bilder på de här tightsen 1975-1976 och kollat om det är gamla eller nya tights. Emil Örtenmark, han är en hjälte.

Det låter som om det är samma kaliber på honom som er och som att ni hittat rätt kille för jobbet.

C: Absolut, så det är ju skönt.

Om ni redan har gjort en 2:a… många bra saker är ju en triologi. Så nu kommer ju folk förvänta sig att ni fortsätter sen också.

C: Ja det är just det som är lite lustigt för att folk började fråga om när tvåan skulle komma innan ettan var släppt. Tanken var aldrig att det skulle bli någon sorts uppföljare eller någon sorts serie utav det här. Jag har ju alltid varit öppen för det, men jag fick ju jobba lite på Alex att “… vi gör en tvåa nu då… du har ju poddat hur mycket som helst och du kommer ju inte sluta podda inom den närmsta framtiden för att det finns ju alltid nya grejer man vill säga, upptäcka och prata om….” Och det är ju likadant med de här böckerna då, det är ju klart att det finns mer att säga, det finns alltid mer att säga. Jag var rätt tidigt öppen för att göra en tvåa och jag fick bearbeta Alex lite grann där iallafall innan han var helt såld på idén.

A: Då tänker jag så här. Kiss Alive är fantastisk, Kiss Alive II spädde på myten, men Kiss Alive III blev lite av ett magplask. Så att.. eeehh.. jag vet inte, vi får se. Man ska inte säga nåt egentligen, men… Just nu känner jag precis som innan, som jag kände efter första boken att men nu räcker det bra med detta. Nu är jag nöjd, nu vill jag fortsätta göra podcast och sånt. Men va fan, om det kommer nån och vill göra… vill läsa… vill lyssna eller så, om tillfälle liksom ges så…

5 Snabba med Carl och Alex:

Den Bästa Kiss-Låten just idag?

A: Just idag…No No No från Crazy Nights plattan.
C: Just nu är det Watchin you.

Bästa Kiss-Plattan just idag?

A: Det skulle ligga nära till hands att säga Crazy Nights, men det stämmer nog inte. Aj du, den var svår… Kiss – Killers!
C: Dressed to kill.

Bästa live-spelningen med Kiss just nu?

A: Du ställer intrikata frågor… då tar vi dagens datum, för det är ju inte bara det att min systerdotter fyller år, utan hon har ju den goda smaken att kunna fylla år samma dag som Gene spottade blod första gången, fast med många års mellanrum förstås, det är den 23 Mars idag och det var sista gången de spelade på Academy of Music och det är ju 1974 då och det är den allra första kända och bekräftade gången som Gene spottade blod, för vi har foto på det nämligen. 4 st. Den satt jag och gjorde en liten facebook post om i morse och satt och njöt lite av bilderna och önskade att jag kunde ha varit med.
C: Nyårsafton 1973, den var den som jag lyssnade på senast när jag höll på med det kapitlet och jag blev imponerad över hur snabbd de hade gått framåt där. Det finns inget mellansnack på den spelningen, de hade bara en halvtimme på sig och låtarna är bara pang, pang, pang. Och man hör hur taggade de är liksom, så att – nyårsafton 1973, just nu.

Bästa artist, inte Kiss just idag?

A: Bästa artist inte Kiss just idag… det kan jag säga, jag la ut en grej på facebook där jag aldrig har hört en hel skiva av Thin Lizzy och då undrade jag var jag skulle börja och så vidare. Och nu har jag lyssnat på några stycken och jag lyssnade på Black Rose och den tyckte jag inte om, jag lyssnade på Jailbreak den tyckte jag var tråkig, men idag när jag gick till jobb så lyssnade jag på Nightlife…. jävlar vilken bra platta. Så det är nog dagens artist, det är Thin Lizzy från 1974 eller vad det kan bli.
(Carl är även känd för sin passion till Alice Cooper och Blue Öyster Cult, så han fick inte välja nån av dem just idag)
C: Ehhh… vänta lite… ehhh… Rory Gallagher har jag lyssnat mycket på sistone.

Bästa låt, inte Kiss just idag?

A: Howard Jones – Would like to get to know you well.
C: Procol Harum – A whiter shade of pale.

 

Tack

A&C: Tack själv!

SKRIBENT: Tony Asplund (tony.asplund@rockbladet.se)

FAKTA – PARTNERS IN CRIME VOL. II

Releasedatum: 30 Oktober, 2020
Alex Bergdahl – Författare, poddare, Kissarkeolog
Carl Linnaeus – Författare, rockjournalist, Kissarkeolog


FacebookKiss-Partners-In-Crime

Förhandsboka Partners In Crime Vol II på Ginza.se


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar