Alfahanne – Vi är våra egna direktörer

Eskilstuna-bandet Alfahanne är gruppen som skapat sin egen genre och som vägrar ge upp sin frihet. Vi fick tag i gitarristen Fredrik Sööberg och diskuterade vad ett band är, att vara sin egen direktör, soloprojekt, livet som eremit, liveskivor och mycket mer.

Berätta om live videon som släpptes den fjärde juni?

–  Vi tänkte väl helt enkelt visa lite livstecken. Det går ju inte att spela någonstans så det gäller att hitta andra vägar att kunna göra det på. Vi körde live för de som vill se oss, men som inte kan det eftersom att vi inte får åka ut och giga just nu. Så det blev en liten överraskning, sedan vet jag inte riktigt hur länge sedan det var som vi spelade. När vi gjorde livevideon så var det som när vi brukar repa, det sitter ju som det sitter. Bandet har haft en paus ett tag, men det kändes bra och rullade på. Vi är som en maskin, det är bara att trycka igång oss så kör vi. Det som var annorlunda var att det var avskalat för att vara oss. Det är kul att kunna visa upp sig lite, men det är inte samma sak som när man kör live med ljus och publik. Det kliar i fingrarna och vi vill ut och giga, det saknar vi.

Ni släppte Atomvinter förra året (2019) och hann med lite strö gig samt en turné med Raubtier och sedan slog corona till. Känner du att det finns mer att göra med albumet och vad i så fall?

– Det finns ju alltid mer att göra på varenda skiva som vi har släppt (skratt). I min värld skulle vi kunna köra en hel turné på bara första skivan Alfapokalyps (2014) för det är inte gjort. Så det är klart att vi skulle kunna köra mycket mer, den turnén och något strögig var allt vi hann så klart att det finns mer. Det blev ett avbrott nu, för sommaren är den perioden då vi brukar spela som mest, men det är inte så att vi kommer göra en ny skiva bara för att det är en pandemi just nu. Det får ni vänta och se när det kommer.

Under vår förra intervju sa du att fansen måste förtjäna en ny skiva. Tycker du att de gör det efter Atomvinter?

– Jag vet inte, jag tycker det har gått rätt bra med denna skivan. Självklart kan det alltid gå bättre, men jag tänker så här: Vi kör en ny skiva när vi känner för det. Det där med att förtjäna, det har ju skrivits mer bra saker om denna skivan jämfört med tidigare. Så nä, allt har sin tid, när tiden är mogen och vi är redo för världen vilket inte är så ofta, då.

Så ni är lite av eremiter när ni inte är ute på vägarna?

– Ja det skulle man väl kunna påstå, det har blivit mer och mer. så Men det är självvalt, en livsstil som vi alla har anammat för att vi trivs med att vara för oss själva. Vi har väl pratat lite kring dessa delarna tidigare, men att åka ut och träffa folk är skitkul när vi väl gör det. Den grejer hör till, men när vi inte är ute så håller vi oss hemma, i studion eller så där.

Ni har en väldigt hälsosam inställning till att hålla er aktuella. Hur gör ni för att slippa känna press med att leverera skivor och turnéer?

– Det beror på att vi är ständigt brännhett aktuella skulle jag vilja säga. Jag kan fatta om det är big business med major bolag och att man måste rätta sig efter direktörens pipa. Men vi är våra egna direktörer, sedan jag kan väl känna att vår musik är hyfsat tidlös och kommer fungera framöver utan att vi måste hetta till det. Så klart att man glöms bort om det inte kommer något nytt på ett tag. Därför är det bra att ge ifrån sig lite livstecken då och då. Men å andra sidan så kanske det skapas en efterfrågan. Alla band som lägger ner blir ju omedelbart populära, Turbonegro till exempel fick ju världens uppsving. Vi kanske ska lägga ner, det kanske är tricket till framgång (skratt). Alfahanne kommer alltid att leva, på ett eller annat sätt.

Kan du förklara hur ni kan vara era egna direktörer samtidigt som ni har ett skivbolag? Oftast brukar ju de vilja vara med och bestämma.

–  Skivbolag har vi av praktiska skäl, de får kasta in pengarna och vi kastar ut musiken. Sedan upplever jag det som ett bra samarbete, det är inget krångel. De vet att som vi brukar säga, man vet vad man får när man signar oss. Då får du ett paket och inte det man önskar, gillar du det inte så får man signa ett annat band. Vi är dom vi är och gör det vi gör, får vi inte vara de musiker och konstnärer som vi är, då behöver vi inte göra det. Musikaliskt styr vi allt själva och allt runt omkring det. Sedan har vi ett svenskt bokningsbolag och ett annat bolag för alla gig utomlands och det är också skitbra samarbeten, för de vet vad vi önskar när det gäller gig.

Du sa i en tidigare intervju att ni började Alfahanne som introverta, är inte det lite att skjuta sig i foten eftersom band måste synas och höras?

 –  Vi är både introverta och extroverta, precis som med musik finns där både ljus och mörker. Allt har två sidor och det finns en tid för det ena att plockas fram och tvärtom, det går hand i hand. Vi yttrar väldigt mycket och ger väldigt mycket av oss själva i musik och när vi är ute, så det är nog inte så konstigt att man har en tendens att sluta sig när man inte gör det. Att man är introvert som person betyder inte att man är det som band eller när man jobbar. Jag tror det är få som upplever oss som introverta när vi är ute och jobbar, snarare tvärtom. Det är ett socialt band och vi lägger mycket tid på att träffa de som vill träffa oss, som väljer att gå på våra gig och som köper våra skivor.

Förutom att du är gitarrist i Alfahanne så spelar du även basgitarr i Vinterland på livespelningar. Är det något nytt på gång där?

– Nej det skulle jag inte vilja säga att det är mig veterligen, där har jag inte så mycket input. Vill de spela så ställer jag upp, men när det gäller sådant är det andra grabbar i bandet som styr och ställer. Men jag tycker det är ett förbannat bra band och frågar de skulle jag ställa upp igen.

Så Alfahanne är det enda som gäller? Har du aldrig velat testa på att göra ett soloprojekt eller liknande?

– Njae, vi får väl se. Man gör väl alltid lite olika grejer, men med Alfahanne så är det lite svart och vitt. Jag gillar att göra en sak i taget, men så klart finns det saker jag klurar på och vill testa. Kanske det kommer något annat också, det beror på tiden men inget soloprojekt. Band är mer min grej för att musik är en form av kommunikation. När man spelar tillsammans så uppstår det en spänning och det blir en dialog till skillnad från monolog, som det skulle bli om jag skulle göra det själv. Det är mer intressant om det är flera olika inblandade, för alla har sin egen stil. Skulle jag göra en egen skiva så skulle allt låta precis som mig. Men med andra så blandar man upp det och det blir en större dynamik i musiken. Tänk dig själv att sitta och prata och bara höra sig själv, det är väl roligare att ha andra att prata med, tänker jag.

Berätta lite om livealbumet Alive! som släpptes i limiterad upplaga.

– Den gjordes på initiativ av Tomas som har klädbolaget som vi samarbetar med. Tillsammans har vi släppt lite jackor och sådant, men i alla fall så var han lite pepp på att spela in ett gig vi gjorde i Norge och vi sa inte emot. Att släppa en liveplatta är ju något jag har tyckt varit coolt sedan jag var barn, men så involverade var vi inte. Vi gjorde giget och kom med inputs vid mixningen. Resten fick de köra på med, så vi fick mer eller mindre en liveplatta serverad, vilket var rätt nice. Och det är en jäkla snygg utgåva måste jag säga, en dubbel vinyl med gatefold är alltid snyggt. 

Måste det vara en dubbel vinyl med gatefold om det är live?

– I min värld så är det en dubbelvinyl för så var det när jag växte upp, som KISS Alive! plattan och Scorpions när de släppte. Allt har varit dubbelt och det tycker man ju är rätt coolt.

Går du själv ofta på live gig eller passar du hellre på när ni spelar på festivaler och liknande?

– Nej, jag går inte så mycket på gig i vanliga fall. Bara om det är något exceptionellt som jag verkligen vill se. Jag får mitt behov tillfredsställt när vi är ute och spelar av alla festivaler så jag har sett det mesta. Här i Eskilstuna är utbudet inte lika stort längre eftersom att många klubbar försvinner, så då blir det inte samma feeling. Men klart att man åker ut ibland på vissa saker.

Vi har diskuterat detta tidigare, men aldrig riktigt kommit fram till något. Så för den sista gången, vad är ett riktigt band?

– Ja vi har väl snubblat på det här ämnet med projekt och så. Det här med band i min värld tror jag att vi har menat som en enhet som håller ihop och som har en gemensam nämnare, det ska kunna gå att se att det är ett band. Inte att man suttit hemma i källaren och spelat in en skiva. Enmans-projekt i all ära, men dynamiken i att vara ett band när man är ett gäng slår det. Att vi hållit ihop i vått och torrt avspeglar sig i musiken, ju längre man har haft bandet desto mer upplevelser, erfarenhet och sådant har man att ta in.

Alfahanne har ju funnits i 10 år och aldrig bytt medlemmar vilket är ganska ovanligt idag.

– Det är väl inte så vanligt idag, men jag har ingen aning om varför det är så. Musikbranschen har förändrats så jag har inget svar varför, men jag tycker att det är så. Ta Ramones som exempel,det var fyra snubbar med samma klädsel och attityd, det var inget snack om att det var ett band. Skrapar man på vår yta så kommer man inte fram till något än det man ser. Det skulle absolut inte vara samma sak om medlemmar skulle bytas ut. Det är det som är känslan av att vara i ett band, det är vi eller så skiter man i det och gör något annat. Vi skulle inte kunna ersätta någon i bandet eller skaffa en ny medlem, det går inte. Vilket säger en hel del om oss som grupp, på gott och ont.

 Första gången jag intervjuade dig så sa du att du inte har några bra minnen med bandet för det genererar inte i en kreativitet.

–  Jo men det har man väl, men som jag har sagt så är det inte där vi finner vår största kraft. Bra minnen har vi till andra saker än att skapa Alfahanne-musik. Men om alla saker skulle vara bra så skulle inte bandet ha funnits, för då skulle vi inte ha varit med om allt. Alla dåliga saker som är bra i efterhand för att det har tillfört vissa saker till både mig själv. Men även de andra. Alla gig, alla rep, jag menar fatta vad många timmar vi har tillbringat tillsammans och alla resor vi har gjort. Det kan ju inte ha varit jättekul hela tiden, men om vi inte hade gjort allt det där och haft alla dispyter om olika saker, då hade vi inte varit där vi är idag. Sedan så kände vi varandra innan gruppen grundades, vi var inga främlingar för varandra så vi har väl växt ihop, det är som en familj. Och alla familjer är ju inte lyckliga hela tiden. Rent generellt så är förhållande mellan människor, oavsett om det är jobbrelaterat, band eller ett vanligt kärleksförhållande något som blir starkare av motgångar. Om allt skulle vara skitbra hela tiden så skulle det inte finnas några band, tar man igenom sig svåra, tuffa saker tillsammans så tror i alla fall jag att man får ett starkare band.

Du låter väldigt positiv idag!

– Tycker du? Vad härligt! För du brukar ju alltid vilja vända och vrida på saker man säger, alltid säga ”varför säger du så, utveckla”. Så du får lite positivitet idag.

Jamen tack vad snällt. Så, hur påverkar corona er mer än att era spelningar ställts in? Är det svårare att nå ut till nya fans?

– Nej, jag vet inte. Jag skulle inte vilja påstå att det påverkar mer än det övriga. Jag tycker det är skönt, jag var överlycklig en dag när jag gick ut på stan och det var tomt på folk. Vilken jävla drömvärld man har hamnat i. Tomt med människor överallt, då kan man till och med gå utanför dörren. Det här med att alla tycker att det är så jävla jobbigt att sitta isolerade hela tiden, fan jag lever ju så hela tiden! Så nu har världen på sätt och vis äntligen anammat min livsstil, fan vad skönt det är! Nu känner jag mig äntligen lite mer hemma än vad jag någonsin har gjort förut.

På riktigt, du är alltså helt lugn?

– JA! Eller vad ska jag annars säga, för mig är det ingen skillnad. Nej jag får inte åka ut och giga för att för många människor får inte samlas på samma ställe. I övrigt är det ingen skillnad, visst är det svårt att få tag i vissa varor för att folk börjar hetsa och paniken slår till hos folk som inte är vana vid att det kan hända saker i världen. Vad är det inte att vara lugn över känner jag, om jag nu skulle gå runt och oroa mig över saker i onödan och inget händer. Då har jag slösat tid på det och skulle något hända, ja då har jag dubbelt så mycket att oroa mig över.

Nej, det har väl till en viss del gått över en gräns med hur folk har reagerat på saker och ting.

– Är du ens förvånad? Tycker du att mänskligheten tillhör någon av de smartaste raserna på jorden? Det är snarare tvärtom, som ett mirakel att vi har överlevt alla år vi har funnits. Som vi pratade om för ett par månader sedan på skivan så går vi sakta men säkert mot vår egen undergång.

 I förra intervjun sa du att du tycker att ni spelar den bästa musiken och om det kommer ett bättre band så lyssnar du på det. Blir inte det ganska tråkigt och begränsande när du letar ny musik om de måste nå upp till en viss nivå?

 – Man kan väl leta ny musik på alla nivåer? Det kommer ju till dig på alla möjliga sätt och vis, själv har jag ingen systematik när det kommer till att leta upp nya band eller så. Det är oftast man trillar över saker och som idag när vi har både Spotify och Youtube så sköter det mesta sig självt. Sedan beror det så klart på hur ivrig man är när du klickar dig fram och förbi allt möjligt. Om det kommer något nytt som är bra, då får man lyssna och kolla upp vad man tycker. Jag är inte den mest aktiva sökaren efter musik, dyker man på något så dyker man på det. Eftersom att det finns så oerhört mycket så behöver man inte leta, du får allt serverat ändå.

Om vi vänder på det, tycker du det var bättre för när man fick leta och vänta på att skivan skulle släppas istället för att få den direkt i mobilen?

– Nej, eller både och. Det fanns väl mer spänning i att få vänta och leta efter musik. Att beställa en skiva, vänta två veckor och sedan lyssna istället för att som nu kan få det på sekunden, vilket också är bra. Men jag vet inte, inget som var bättre eller sämre än det andra. Jag lever inte i det förflutna och saknar den tiden, både dåtiden och nutiden har sin charm. Idag kan vem som helst spela in en skiva och lägga upp på Youtube, det gick inte för 25 år sedan. På den tiden var musiker mer beroende utav skivbolag än idag och demo-kulturen som fanns på 90-talet gjorde sitt. Men det är mycket lättare att få ut musiken idag, och det är bra kan jag tycka.

Vad är kärnan i känslan hos Alfahanne när det gäller musiken?

– Den kärnan får man som lyssnare bestämma sig för själv, som med all musik. Om du och jag lyssnar på samma låt så skulle vi få två helt olika känslor för den och relaterat till den på helt olika sätt. Smaken är så delad, en blir glad och den andra ledsen, det genererar i olika känslor hos olika människor.

Väljer du musik efter humör och kan den styra över dina känslor om så är fallet?

– Man kanske väljer det undermedvetet utifrån vad man lyssnar på. Det är en mänsklig reaktion på både musik och konst överlag, för när det skapas känslor så klart man kan må bättre eller sämre. Det kan ju finnas minnen man kopplar en låt till eller så minns man en situation som antingen gör en glad eller nedstämd.

Du har även sagt att du aldrig skulle göra musik formad efter en mall. Men är inte all musik man gör utformad efter den mall man själv har att gå efter?

– Jag skulle inte vilja säga att det beror på om man skapar efter en mall eller inte. Om man inte gör det så kan man skapa med ett öppnare sinne. Det vi pratade om då, genrer och det. Vi vill ju inte vara bundna till en viss genre, för spelar man black metal så har man låst in sig lite i ett visst spann på den genren, blues är också ganska inrutat från första början. Vi ville bara göra något och det fick bli vad det blir. Men mallen vi gör musik utifrån, det är att vara just dom individer som vi är i bandet. Det går inte att ändra på, utan hamnar inom det spektrum som vi håller oss inom. Så vår mall är väl våra personligheter.

 Om vi går tillbaka igen, så har du sagt att målet är inte att komma någonstans utan det är självuppfyllelsen som kommer när ni spelar live och släpper skivor. Men vad gör du om det en dag inte räcker längre?

–  Den rent framgångsmässiga biten kan inte jag påverka. Men man gör väl om det igen för att det är som ett beroende. Som att skjuta heroin, varför gör man det? Jo, för att det var så jävla nice och då gör man om det igen och igen. När det kommer till självuppfyllelsen, vi gillar att spela och kommer göra det tills att det inte är roligt längre. Syftet är inte alltid att man ska bli större och större, utan att göra det man gör. Det är en extra bonus om det går bra och blir en framgång, men den framgången har även en annan baksida. Som det vi pratade om tidigare att vi är ganska självstyrande just nu, det är en frihet som inte större band har. Så allt kommer ju med en prislapp också vilket gör det viktigt att hitta balansen. Den perfekta balansen för mig vore att bli så stora som möjligt, samtidigt som vi har friheten kvar.

Det låter som om frihet är något som är viktigt för dig att ha?

– Ja, det skulle jag vilja påstå. Vad ska man annars göra musik för? Jag skulle tycka så i alla fall, sedan finns det väl andra saker, mycket plusvärden också som att tjäna mycket pengar eller spela större gig. Men för mig personligen så vet jag inte om det skulle vara det roligaste. Att ha fria tyglar, spela som ett stort band och tjäna massa pengar skulle väl vara skitbra, men sannolikheten att det inträffar är lika stor som att mänskligheten hux flux skulle bli smartare. Musikbranschen handlar om att vara på rätt plats vid rätt tid, och att ha lite flax.

Existerar det perfekta albumet?

 – Det är återigen en subjektiv fråga. Utifrån den vinkeln, så ja det lär det väl göra. Det finns säkert många som tycker de har gjort eller hört det perfekta albumet. Sedan så finns det väl inte, tror jag. Vad skulle det i så fall vara? Om det skulle vara en allmängiltig benämning att det här är det perfekta albumet, vilka kriterier skulle det uppfylla då? Det går ju inte eftersom att musik är baserat på den individuella upplevelsen. I vanlig självgod anda skulle jag säga att våra album är så perfekta som man kan göra dem. Annars hade jag inte velat släppa dem. Jag har svårt att tänka mig att man kan svara annat på det, men i ordet perfekt så kan man lägga in att det ska ha sina törnar, brister och sprickor för att bli det. Jag har svårt att benämna ett perfekt album som något som enbart är positivt. Tekniken har väl sin nytta också, jag kan väl tycka att det polerade är det perfekta och det är väl inget fel i att tycka så. Men sedan tycker väl varken du eller jag att så är fallet. På en skiva så handlar det om så mycket mer än bara ljud, det ska vara känslor, texter och flera andra olika delar som kan vara bra. Sedan är man väl objektiv eller subjektiv och tycker om det man har gjort själv. Det blir en helt annan dimension av att ha varit med och skapat låtarna. Jag kan relatera till dem på ett helt annat sätt eftersom att det har med att göra med när de spelades in och liknande. Det tillför så mycket extra till det, känslokopplingen blir starkare med egen musik än med något annat tycker jag.

Hur har arbetat bakom varje skiva utformats för att utmana er?

– Varenda skiva är på sätt och vis en utmaning, en kreativ process som har sina utmaningar och krav. Alla våra album har kommit till på olika sätt, vissa lättare och andra snabbare, några har varit lättsamma. Sedan har vi även spelat in på olika sätt, första skivan var mer live så det var bara att fräsa på. På senaste skivan spelade vi en och en, vilket också kan vara skönt. Samtidigt är det riktigt kul att spela in när man står där alla tillsammans. Fördelen är att vi alltid har spelat in i egen studio, så vi har aldrig behövt boka tider, spela in under en viss tid eller något sådant. Det är hopplöst när man är sugen och vill, men då ska studion stänga. Istället kan vi göra vad vi vill, när vi vill helt obehindrat.

Du och er basist Jimmie Wiberg skrev tillsammans låten Sluten Cirkel som finns med på AtomvinterBrukar du skriva texter?

– På skivan så spelar jag bara gitarr, men utav våra texter så är det Pehr (Skjöldhammar) som skrivit 95 procent. Vilket är ett naturligt val eftersom att han sjunger dem och det är lättare att hitta melodierna då. Men både jag och Jimmie har skrivit texter, så klart att det händer.

Kan du berätta om inspiration bakom En Sluten Cirkel?

–  Jag vet inte, det fanns många och det passade in på skivan. Från början skrev vi varsin text och sedan när Pehr skulle sjunga in den så för att hitta rätt sångmelodi plockade han lite från båda. Det är lite så vi gör, vi ändrar vartefter och bygger om så det passar till musiken. Men rent musikaliskt så finns det massor som jag gör, jag har inget behov av att skriva texter på det sättet. Om jag skulle vilja skriva texter så gör jag det. I nästan alla band som jag spelat i så skrev jag låtarna, nu behöver jag inte göra det och det finns inget syfte i att ändra på att Pehr gör det.

Berätta om dina tidigare band, var det på samma nivå som Alfahanne eller ungdomsband och vad var din roll?

–  Det var inget på samma nivå som Alfahanne. Jag har spelat i så oerhört många band men det var så man tog sig fram. Jag har aldrig varit en sångare, men visst har jag sjungit på låtar ibland. Även om det är något som jag varken behärskar eller tycker om. Det jag gillar är att spela gitarr, så då kan jag väl göra det, varför kladda med annat? För har man inte talang till att sjunga, då ska man ge fan i det.

Vilket var den senaste drömmen du försökte förverkliga?

– Jag vet inte, det har jag ingen aning om. Eftersom att jag inte är någon drömmare har jag inget bra svar. Dom drömmar som jag vill ska bli verklighet ser jag till att förverkliga. Men jag lever i nuet, inte i en drömvärld. Jag känner mig tillfreds med mitt liv som det är, jag har det bra nu.

Om du inte hade haft musiken, vad hade du då gjort för att få utlopp för din kreativitet?

 – Ingen aning, det hade fått visa sig. Något annat kreativt, det finns ju mycket olika saker man kan göra. Om du som person är kreativ, så blir oavsett vad man tar sig an något som är kreativt tänker jag. Det yttrar sig på ett eller annat sätt genom det man gör. Men jag gör mycket sådant, fast jag gillar inte att måla tavlor eller liknande, det har jag inget behov av att göra. Att vara idérik är en del av din personlighet, det går inte att bara trycka på en knapp och säga ”nu ska jag vara påhittig”, det är något du bara är och sedan beror det så klart på huruvida man tar tillvara på det.

Vilka är de viktigaste hörnstenarna inom musiken du skapar med de andra killarna?

– Oj, vilken svår fråga. Jag vet inte riktigt om vi ens har tänkt på om vi har hörnstenar eller inte. Jag vet inte, kan inte svara på vilka som är de viktigaste. Som jag brukar säga, för mig är det viktigt att kunna stå för musiken och att jag själv tycker den är bra. Det ska ge något, en viss känsla. Jag får en viss känsla av vår musik och det ska vara bra, ingen av oss hade gått med på att spela in en skiva med låtar som någon annan hade gjort och som låter på ett annat sätt. Till exempel, om Jimmie skriver en gitarrslinga så spelar jag ju om den till min eftersom att det är jag som spelar den. Och tvärtom. Mycket av våra personligheter läggs i musiken, så det är väl en hörnsten. Om vi inte gör det med hela hjärtat och själen, då kan vi skita i det. Allt eller inget är ett motto rent generellt för bandet och det är en av anledningarna till varför vi inte har bytt medlemmar till exempel som vi tidigare var inne på. När man väl tycker att vi är bra, då tycker man det. Det gäller att hitta vägen in, för gör man det så är du fast.

Vi fortsätter lite på musikspåret. Vad är musik för dig?

– Musik är något som du har tillfälligt och som tillför. Man kan inte äga den, sedan håller jag med dig om att det är roligare att ha en vinylskiva än att streama en låt för det är vitt skilda saker. Köper du en skiva eller vinyl får du något fysiskt att hålla i handen och fingra på, det blir en helhetsupplevelse med dofter och material.  Streamar du en låt får du en bild på mobilen. Men jag spelar ytterst sällan vinyl.

Föredrar du musik inspelad i studio eller från en konsert?

 –  Att sitta hemma och få frågan ”vad vill du höra idag”, det beror helt på känslan för dagen. En inspelad låt är ju framarbetad av artisten i det formatet som man vill förmedla ut, samtidigt som live är en annan nerv. Jag kanske rent generellt lyssnar mer på studioalbum än livealbum, men det är väl för att det oftast är de mest populära låtarna som spelas live. Om man hittar låtar på ett album som kanske aldrig spelas, så kanske jag väljer dem istället.

Säg att du får möjlighet att starta en egen festival. Skulle du i så fall göra det och vad för band skulle du boka?

–  Oj, det tror jag varken att jag skulle orka eller mäkta med. Men skulle möjligheten uppenbara sig, under perfekta förhållanden så, men jag är ingen jäkla festival fixare och kommer inte bli det heller. Band som jag skulle boka vore Alfahanne så klart, men det skulle jag inte själv få se live. Mycket av bokningarna skulle vara baserade på vad jag vill få ut av det och förmedla. Det skulle säkert bli en skön blandning av lite allt möjligt, olika band som inte är renodlad metal eller något annat renodlat. Jag skulle boka band som oavsett musikalisk bredd skulle höra ihop.

Det låter som om du har väldigt bred musiksmak. Kan du hämta inspiration från vilken genre som helst, även från säg dansband och liknande?

– Inte fan vet jag men nu sitter jag inte direkt och lyssnar på dansband bara för att jag har bred musiksmak. Jag har ett brett musikspektra, men motivation kan jag få från känslan en låt skapar. Melodier är inte bundna till en viss genre, du kan ta en från vilken genre som helst och omvandla till en annan. Det är sättet som du framför dem på som sätter dem i ett fack. Personligen tycker jag att sådant är oviktigt och sedan visst, jag har en viss förkärlek till vissa sätt att framföra musik. När jag lyssnar på musik letar jag efter känsla, uttryck, budskap, artistskap och attityd. Har man attityd så har man det och sedan kan du göra vad fan du vill med det. En artist ska kunna förmedla sitt budskap och vara uttrycksfull, vissa artister lyssnar jag på för att texterna är bra, andra för att ljudbilden är det eller dynamiken i musiken.

Det var sista frågan, vill du tillägga något innan vi avslutar?

–  Ja, vi måste ju tillägga att vi ser fram emot att spela på The Capital Deathfest 2021 också.

Skribent: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)

Fotograf: Eric Roberts


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar