Skivpanelen listar album från Juni 2020

Rockbladet har nu skapat en ambulerande Skivpanel där de kommer recensera upp till 6 album varje månad. Och först ut har vi valt ut de senaste alstren från banden Lamb Of God, Hank von Hell, FEUERSCHWANZ, Magnus Karlssons Free Fall, Geezer och Beyond The Black.

Title1Data1
Band: Lamb Of God
Album: Lamb Of God
Skivbolag: Nuclear Blast
Releasedatum: 2020-06-19
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 8,0 / 10
Ninja Column 1Ninja Column 2Ninja Column 3
Jonas LööwFredrik BrolinAndré Millom
Den långa väntan är över. Tiden från förra alstret har utnyttjats på bästa sätt. Första halvan av det självbetitlade albumet är en uppvärmning i något makligare tempo, men när Poison Dream och Routes kickar in är gåshuden total redan vid första lyssning. Årets bästa platta? Crescendo of Brutality! Jag njuter när modern metal görs omsorgsfullt. Från låtmaterialet till produktionen är Lamb of God väldigt bra och andra halvan av plattan lyser starkast. Gears, Reality Bath och Routes är självklara instegsdroger till plattan. Jag ger tummarna upp och låter årets junietta från USA fortsätta snurra.Randys monstruösa röst som fortfarande skär igenom glas, gitarrmelodierna som förför dig tillsammans med en taggad nykomling på trummor samt en suverän Chuck Billy som gäst. Sörj inte Nöjesparkernas nedstängning i sommar, lyssna istället på Lamb Of God, det slår alla berg och dalbanor i världen.
Fredrik BlidTony Asplund
Efter ett långsamt intro så är det plattan i mattan med bra klipp i baskaggarna i öppnaren Momento Mori och det står sig hela vägen under albumets knappa 45 minuter. Bandet känns efter 26 år i branschen fortfarande arga och vitala. Pålitligt.De LoG-karaktäristiska stackato-riffen haglar tätt från början till slut, energin är på topp och precis ALLT sitter som en smäck. LoG fortsätter i utstakade spår men har i och med trummisbyte bevisligen fått ytterligare energi och fortsätter leda vägen i genren. En nutida LoG-klassiker!

 

Title1Data1
Band: Hank Von Hell
Album: DEAD
Skivbolag: Sony Music
Releasedatum: 2020-06-15
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 5,6 / 10
Ninja Column 1Ninja Column 2Ninja Column 3
Jonas LööwFredrik BrolinAndré Millom
ROCKBLADET.se 5 out of 10ROCKBLADET.se 5 out of 10
Den nya plattan är allt annat än död. Lysande produktion med fortsatta tydliga rötter. Den skitiga punkrocken försvinner lite i de välpolerade arrangemangen, vilket tilltalar en bredare publik. Albumet är energiskt och innehåller många godbitar som även kommer funka bra live. Hank for president! Nja, jag förväntade mig mer. Efter första poprefrängen med förstärkt ljudmatta har du hört hela låten. Något nytt kommer inte och det upprepas i varje låt. Danger, Danger och Forever Animal är bra men Am I Wrong och Ghostdoftande 13 in 1 blir utstickarna på plussidan. Att undvika dussinfacket blir svårt.Hank är en underhållare som tyvärr bara håller i små doser. ”Dead” är som debuten. Finns kanske tre, fyra medryckande låtar som kommer leva vidare i min MP3 men att lyssna på albumet från början till slut är som att ligga i 30 på en landsväg. Det är bara tre, fyra gupp som gör resan någorlunda kul.
Fredrik BlidTony Asplund
Jag vill så gärna gilla detta; Hans-Erik Dyvik Husby verkar vara en skön snubbe och har man både varit frontman i Turbonegro och gestaltat Cornelis på film så är man en hjälte. Men att sträva efter ljudbild a la Alice Coopers 80-tal känns sådär och låtmaterialet är tunt. Det var något bättre driv på Egomania.Hank Von Hell:s andra album bjuder på skön rock med trollbindande bakgrundskörer, fet produktion och krispigt ljud. Fortfarande renare och mer organiserat än i Turbonegro vilket är ok, men saknar lite av drivet som Hank ändå kan frambringa. Notera besök av delar av Sum-41 på Forever Animal!

 

Title1Data1
Band: Feuerschwanz
Album: Das elfte Gebot
Skivbolag: Napalm Records
Releasedatum: 2020-06-26
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 6,4 / 10
Ninja Column 1Ninja Column 2Ninja Column 3
Jonas LööwFredrik BrolinAndré Millom
ROCKBLADET.se 5 out of 10
Vikinga-metal? Albumet spretar åt flera håll. Summerar man albumet kokar man ihop metalgrytan bestående av Sabaton, Rammstein och lite Amon Amarth. Lyssningsvärt absolut, skulle bara vilja ha en lite starkare röd tråd helt enkelt. Favolåtar är Im Buch Des Wals och Lords of Powermet.Medeltidsrock som hör hemma i medeltidsbyn på WOA. Först kändes nya skivan som Sabatons dubbade extraspelning i Mattisborgen men feel-good känslan går inte att förneka. Det finns riktigt bra låtar som Im Bauch des Wals och Malleus Maleficarum. Den växer för varje spelning och man vill ha mer.Brothers Of Metal, Rammstein och till och med lite Alestorm-influenser. Definitivt intressant. Ögonbrynen höjdes mer än en gång. Blir inte klok på vad man egentligen vill låta som men detta närmast schizofrena sound är faktiskt riktigt härligt att lyssna på, efter ett tag sjunger man faktiskt med.
Fredrik BlidTony Asplund
Gloryhammer korsat med Nordman på tyska och som gjort för att skapa ölstinn feststämning på Wacken. Klämkäck och trallvänlig medeltidsmetal med hockeykörer är kanske precis vad världen behöver just nu. Att jag beskrev detta som en blandning av Sabaton, Rammstein, en gnutta folkmusik med toner av die toten hosen INNAN jag såg deras extraspår med covers på desamma bevisar bara deras influenser. Bra driv och härlig skiva på alla sätt men skulle vunnit på en något mer egen särprägel.

 

Title1Data1
Band: Magnus Karlssons Free Fall
Album: We Are The Night
Skivbolag: Frontiers Records
Releasedatum: 2020-06-12
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 7,0 / 10
Ninja Column 1Ninja Column 2Ninja Column 3
Jonas LööwFredrik BrolinAndré Millom
Blytungt, välarrangerat, bra melodier och otroligt bra val av gästsångare. Magnus Karlsson är likt Tuomas Holopainen från Nightwish en grymt duktig kompositör, och detta verk är mäkta imponerande. Alla element har sin givna plats, perfekt balans. Favoritspåren är Queen of Fire och Temples and Towers. Skenet från planetens kanske ohårdockigaste bandnamn bedrar. Denna skiva är fullspäckad av vassa gitarrsolon, snygg ljudbild och imponerande sångpipor samt fantasytema på låttitlarna, precis så som melodisk power metal ska vara. Saknaden efter festivalsommaren 2020 tog såklart än mer fart nu.Tonerna av 80-talet låter sig inte luras. Precis såhär ska det låta. Karlsson bjuder på ljuvliga solon och starka melodier förstärkta av ett flertal lysande gästsångare, där framförallt Dino Jelusic och Noora Lohimo imponerar.
Fredrik BlidTony Asplund
Svulstig pompa och ståt med Magnus Karlsson från Primal Fear. Bra pipor på gästsångarna, en välljudande produktion och ett skickligt hantverk men rätt så sterilt och trist.Det händer så mycket så det är lite svårt att få grepp om, men efter några lyssningar lossnar det. Och det lossnar rejält! Det här är musikhantverk när det är som bäst. Arrangemangen, ljudbilden, samt de virtuosa framförandena av såväl musiker som sångare är i det närmaste i perfekt samklang!

 

Title1Data1
Band: Geezer
Album: Groovy
Skivbolag: Heavy Psych Sounds
Releasedatum: 2020-05-29
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 4,4 / 10
Ninja Column 1Ninja Column 2Ninja Column 3
Jonas LööwFredrik BrolinAndré Millom
ROCKBLADET.se 5 out of 10
Fuzzig flum-rock passar som beskrivning av Geezers nya platta. För lågt tempo med upprepande riffs, vilket fick mig att tappa intresset redan från början. I slutet fanns några ljusglimtar med Drowning och Black Owl. Välskrivna låtar, absolut, men det behövs mer för att fånga mitt intresse. Urtrista inledande låtar där jag först 3:51 in i tredje låten Dead Soul Scroll höjer på ögonbrynen. Med Awake tar Geezers platta ändå fart och blir starkare. Det inledande KISS-riffet i titelspåret Groovy och skivans höjdpunkt, den avslutande Black Owl gör att jag ändå är rätt nöjd med skivans helhet.Förlåt, men vad är detta? Melodier slöare än sniglar och sång som får GW att framstå som en duracell kanin. Det skaver att låtbygget vittnar om potential och att man kan urskilja skickliga musiker bakom allt bös. En helt annan presentation hade kunnat göra Groovy lyssningsbart, men tyvärr fallerar hela produkten.
Fredrik BlidTony Asplund
Skivbolagets Heavy Psych Sounds releaser brukar vara säkra kort för oss fuzzvänner. Så också denna gång när denna NY-trio presenterar sitt tredje album. Härligt skitigt stoner-sväng i merparten av låtarna och hela albumet lever upp till sin titel.Stoner blues! Visst är det groovy som albumtiteln utlovar, men det flummas iväg lite väl mycket. De har försökt groova till det men har tappat den lilla skärpa som kan höras på tidigare album. Kanske måste man vara lite stenad för att uppskatta detta album bäst? Bitvis lite konstlad ofokuserad sång.

 

Title1Data1
Band: Beyond The Black
Album: Horizons
Skivbolag: Napalm Records
Releasedatum: 2020-06-19
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 3,4 / 10
Ninja Column 1Ninja Column 2Ninja Column 3
Jonas LööwFredrik BrolinAndré Millom
Välgjorda och välsjungna melodier, dock så håller arrangemangen inte alls upp Jennifer Habens starka röst. Albumet är svårplacerat genremässigt, blandning av en sämre version av Within Temptation, Image Dragons och Evanescence. Fanns några ljuspunkter med låtarna Wounded Healer och Marching On. Mellorock eller vad man nu ska kalla det. Jag sitter nästan och väntar på crescendot tillsammans med fläkten till håret. Ordet polerat tas till en helt ny dimension. Det är duktiga musiker och det är snygg paketerat men jag förstår inte genren och den tilltalar mig inte. Betyget sätts därefter.Ett band som så gärna vill låta både Nightwish och Within Temptation så att det hela istället låter som en parodi. Bra sång, kompetent musicerande, titelspåret är hyfsat. Överlag är albumet dock som att tugga tuggummi. Det är ett ständigt idisslande som egentligen slutat smaka efter fem minuter.
Fredrik BlidTony Asplund
Överproddad Mellometal av plastigaste sort. Efter femtielfte tonartshöjningen har jag redan zoonat bort fullständigt. Men fans av Amaranthe och Smash Into Pieces kan säkert tilltalas av detta.Fläskig pop-hårdrock med symfoniska inslag frontat av till synes sett stark kvinnlig sångare. Linjärt och krystat trots 13 låtar på albumet och andningspauser i några ballader. I nån låt finns gnistor, men de borde hitta och springa på sin egen väg istället för att halta fram på utstakade stigar.

 

 

 


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar