Blues Pills – Holy Moly!

Det har hänt en hel del i Blues Pills-lägret sedan förra studioalbumet Lady In Gold och dess efterföljande turné med livedokumentation (det blev såväl DVD som LP/CD). Gitarrvirtuosen Dorian Sorriaux har lämnat bandet liksom Richard Nygren på keyboard och gitarr. Den medgrundande basisten Zack Anderson har bytt till gitarr och lämnat över fyrasträngaren till nyförvärvet Kristoffer Schander. Bandet har även byggt en egen studio, Lindbacka Sounds, strax utanför Örebro.

Jag håller det självbetitlade debutalbumet från 2014 som en av 2010-talets tio bästa skivor. En underbar samling bluesig psych rock som andas lagom utsvävande jam, Summer Of Love och Woodstock-festivalen. Uppföljaren Lady In Gold blev tyvärr lite av en besvikelse där ljudbilden var för putsad och polerad, låtmaterialet något svagare och de målande gitarrsolona alldeles för få. Låtarna växte dock många snäpp under konserterna när de fick bandets live-behandling.

Första Holy Moly!-singeln Proud Woman hintade om att det här skulle bli en mix av debutens rivigare sound och soulövningarna från Lady In Gold. Tråkigt nog tvingades skivbolaget Nuclear Blast stänga av kommentarsfunktionen på YouTube till både denna och efterföljande Blues Pills-videos då (manliga) nättroll spårade ur helt i sitt kvinnohat.

Hela albumet är i mångt och mycket en tillbakagång till det organiska och jordnära soundet som många av oss älskade på de första EP-skivorna och albumet Blues Pills. Samtidigt är det mer bredd, dynamik och mognad i de här nya sångerna. Texterna är mörka och innehåller många personliga erfarenheter från de senaste åren. Trion Low Road, Dreaming My Life Away och Bye Bye Birdie rockar hårdare än det mesta i backkatalogen. California är Grace Slick och Joe Cocker inlindade i batik, Rhythm In The Blood får dig på barfotadanshumör och Dust är en rökig bluestryckare. Vi får avslutningsvis ett par riktigt fina känslonummer i Song From A Mourning Dove (vilken stegring efter 1.19!) och Longest Lasting Friend.

Elin sjunger bättre än någonsin och är sådär härligt Joplin-rå när hon kramar ur precis allt. En soulful rock ‘n’ roll-röst som tillsammans med Rival Sons Jay Buchanans makalösa pipa saknar motstycke inom den nutida rockscenen. Den delvis nya rhythm-sektionen garanterar både driv och groove samt försiktig följsamhet där det behövs.

Jag var rädd att jag skulle sakna Dorians gitarrspel för mycket på den här skivan men Zack gör det så bra att jag inte tänker på att den unge fransmannen inte finns kvar i bandet längre. Anderson har även suttit i producent-stolen och det är förmodligen en stor anledning till att albumet låter så oförställt genuint och äkta.

Årets kanske vassaste albumsläpp hittills!

RB-Betyg-9_10
SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
BAND: Blues Pills
ALBUM: Holy Moly!
RELEASEDATUM: 2020-08-21
SKIVBOLAG: Nuclear Blast
BÄSTA LÅTEN: Bye Bye Birdy och Song From A Mourning Dove bland mycket som är väldigt bra.

LÅTLISTA – HOLY MOLY!

  1. Proud Woman
  2. Low Road
  3. Dreaming My Life Away
  4. California
  5. Rhythm In The Blood
  6. Dust
  7. Kiss My Past Goodbye
  8. Wish I’d Known
  9. Bye Bye Birdy
  10. Song From A Mourning Dove
  11. Longest Lasting Friend

BANDFAKTA – BLUES PILLS

MEDLEMMAR

Elin Larsson – vocals
Zack Anderson – guitar
Kristoffer Schander – bass
André Kvarnström – drums

DISCOGRAPHY

2012 – Bliss (EP)
2013 – Devil Man (EP)
2014 – Blues Pills
2015 – Blues Pills – live
2016 – Lady In Gold
2017 – Lady In Gold – live in Paris
2020 – Holy Moly!

HEMSIDA FACEBOOK |

 


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar