Hurula – Jehova

Hurula är tillbaka med nya albumet “Jehova” och befäster sin position som en rockig kombination av Håkan Hellströms uttryck och Lars Winnerbäcks vemod. 

Hurula har blivit något av samlingspunkten för den publik som tilltalas av samtidspoesi i post-punk format och som haft svårt att hitta en sådan kulturutövare sedan Kent tackade för sig. Ovan nämnda Hellström och Winnerbäck har likheter med Hurulas musik, men det är ändå olika målgrupper som omfamnas. Hurula har med sitt sound och framförallt sina mörka, nakna och inlevelsefulla texter intagit en helt egen position på Sveriges musikhimmel, och det med den äran. Inte heller hans nya album “Jehova” gör en besviken. 

Albumet må vara något mer av en muntergök och tröstesång än föregångaren “Klass” men det vemodiga och kraftiga allvaret är fortfarande kvar i allra högsta grad. Hurula har själv påpekat i en intervju att texterna är av biografiskt innehåll och det lyser verkligen igenom. På balladen “Främlingar igen” så är äktheten brännande, catchiga “Vårdcentralen” beskriver skickligt allt från ungdomens tvivel till en vuxens rädsla och den punkiga “Tro på er ruin” är en mästerlig konfrontation av det religiösa samhällets normer. Hurulas styrka är att varje låt är öppen för tolkning men oavsett vad besitter förmågan att gripa tag och få lyssnaren att haja till och vilja fortsätta lyssna. 

Det finns inte mycket att glädjas över under 2020, men Hurula är ett lysande undantag. Ett starkt, biografiskt album med uttrycksfull musik och ett tydligt ID var precis vad jag behövde för den tid som råder. Inlevelsen är stark som få och varje låt är meningsfull och har något att berätta för lyssnarna. Det är bara att luta sig tillbaka och njuta. 

 

SKRIBENT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
BAND: Hurula
ALBUM: Jehova
RELEASEDATUM: 2020-10-23
SKIVBOLAG: Sony Music 
BÄSTA LÅTEN: “Främlingar igen”

 


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar