Intervju: Björn Strid – Ny platta med Night Flight Orchestra klar!

Rockbladet hade nöjet att få prata The Night Flight Orchestra med Björn Strid. Allt från den nya skivan som planeras släppas någon gång i vår till texter, scenshow, influenser avhandlades. 

 

Jag har hört att en ny platta är på gång och nästan färdig med Night Flight Orchestra!

Möjligtvis kommer man lägga lite till senare, men det mesta är klart nu. Vi har typ 25 låtar som vi kan välja bland. Så den kommer väl ut någon gång framåt våren då, tror jag om allt går rätt till.

Blir det dubbelplatta då eller ska ni plocka ut låtar så kör ni de bästa?

Nej vi får välja, jag tror inte vi ska köra en dubbelplatta. Ja eller alltså vem vet, vi har ju massa låtar som vi måste sätta oss ner och gå igenom. Känner vi “Aaaa.. men det här känns dubbelplatta…” då kör vi ju på det, men jag tror inte det som det är nu. Det beror inte på att alla låtar är tillräckligt bra utan det är mer känslan överlag. Jag ser och hör inte riktigt en dubbelplatta framför mig. Men det kan hända i framtiden.

Det har ju hänt förut [med soilwork]. Hur är känslan för de nya låtarna? Har ni några epos som The Last of the Independent Romantics?

Ja det finns vissa, men kanske inte riktigt så långa. Just den episka känslan och atmosfären finns definitivt och det är oerhört blandat alltså. Vissa väldigt dansanta grejer, vissa halvsyntiga, raka rockrökare, lite Motown, lite Kiss, lite Abba. Lite Abba-tänk överlag så, men det är svårt att säga.

Precis som det ska vara i Night Flight med andra ord. Hur känns det att göra en platta nu trots att ni hann göra ett fåtal gig på Aeromantic-eran?

Det för jäkla synd alltså att, och vi är inte de enda som råkat ut för det, släppa en platta och känna att det nästan var förgäves. Och det är ju inte helt förgäves för folk sitter ju och lyssnar på låtarna hemma, men man har ju inte fått den här känslan av att ha släppt en platta på riktigt. Utan vi fick köra en vecka i Europa och så fick vi åka hem liksom. Det är jobbigt faktiskt att känna att man har lagt ner så mycket tid på en platta och sen så bara drunknar man i den här grejen, men så är det ju för alla. Men den kanske väcks till liv igen när man släpper den nya plattan och någonstans får med den i framförallt turnerandet för vi har ju inte tråkat ut den plattan live.

 

Då blir det ännu jobbigare att välja vilka låtar ni ska sätta upp på setlistan live.

Ja ja, precis. Det är en fantastisk platta som fått jättebra recensioner så man har inte fått riktigt tillfälle… Ja vad ska man säga, det var ett sånt jäkla antiklimax för många av de här låtarna från Aeromantic funkar så fruktansvärt bra live också. På turnén fick vi köra, vad var det, sex datum i Europa och sen så var det färdigt.

I Night Flight är det mycket av musiken som får folk att tänka i bilåkartermer av någon anledning. Jag skrev något liknande om Turn To Miami till exempel i en recension. Hur kommer det sig tror du?

Någonstans så skapades bandet när jag och David var på turné där vi satt i en turnébuss och åkte genom hela USA och så satt vi alltid där bak liksom och tittade ut genom fönstret och lyssnade på massa musik. Det är så fruktansvärt inspirerande och något bästa jag vet att känna att man är i rörelse och lyssnar på bra musik. Så det är väl någonstans där vi lade grunden till att vi ska skapa ett band som skapar ett roadtrip soundtrack till att vara just i rörelse. Då kommer hela den här flygromantiken in också och senare namnet också, Night Flight Orchestra.

Det är väldigt filmiskt och cinematiskt.

Ja cinematiskt, det är verkligen så, ett bra beskrivande ord.

TV, soundtrack och 80-tals-skimmrande skön glädje som omgiver oss med lite party…

Ja, och sen så finns det här Abba-måttet över vår musik lite grann. Det här melankoliska Abba-soundet. När det blir lite för glatt kommer någonting in och sveper över en melankolisk filt, men bara sådär lagom… haha.

Ja det är skönt att du säger melankolisk filt, för blöt filt har jag alltid hört i tråkiga sammanhang, men en melankolisk filt det vill man ju ha.

Haha. Men det är ju oerhört svenskt, om vi låter västkustskt, amerikanskt ibland och brittisk rock också så ligger det en svensk melankolisk filt över alltihopa också.

Vi får tacka Abba för det då.

Ja verkligen.

 

The Airline Annas är ju en stor del av Night Flight. Har man någon gång tänkt att de får köra main vocals och du backing vocals på någon låt någon gång?

Det kanske kan hända, det vet man inte. Det kanske blir som en del av showen. Sen på skiva kanske du menar också då, det är inget som kommit på tal ännu, men det finns väl någon möjlighet kanske.

Jag funderade bara eftersom de behöver ju showecase:as lite de där sköningarna. Er scenshow är ju väldigt genomtänkt. Hur tänker ni dra det där vidare? Jag såg du hade nämnt i en intervju där du nämnde någon framtida scenidé om en trappa där ni skulle komma nedför och in på scen. Hur skulle konceptet se ut med obegränsad budget?

Då skulle man ha en sida av en 747:a där man öppnar dörren till en trappa där man kommer nerför trappan in på scenen. Och så en massa rök. Jag ser det framför mig. Det hade varit mäktigt.

Det kan bli stort. Det blir en stor 80-tals stage-show a’la Alice Cooper…

Ja det finns så mycket man kan göra. Det är det som är så kul med detta bandet för man kan faktiskt utveckla det hur mycket som helst.

Ja gör det. Fortsätt med det. För vi vill ha mer. Jag snackade med David 2019 på SRF och jag ställde en fråga om han kunde sammanfatta soundet och inspirationen i Night Flight med en skiva, inte er egen då.

Det är ju nästan omöjligt, men Voulez-Vous med Abba. Där finns ju mycket av det som vi sysslar med, men sen är det ju samtidigt som om man har korsbefruktats med Kiss – Destroyer. Där har du det – Destroyer och Voles-Vous… haha.

David valde Survivour – Premonition. Textmässigt i Night Flight, hur tänker du där, det är rätt mycket love stories och berättande?

Det är love stories, det är resromantik och det är en del som är baserade på personliga erfarenheter. Framför allt när man just har varit i rörelse och på turné och det är väl målande och cinematiskt på det sättet. Såklart nostalgiskt, sentimentalt rentutav. Så att det är vardagliga händelser, men man tittar en hel del i backspegeln på vad man har varit med om. Och det är enda sättet att ta in det man har sysslat med eftersom det gått vansinnigt snabbt när man hållit på med Soilwork i 25 år. Vad hände där? För att någonstans sammanfatta det så är det här ett ganska roligt sätt att kanalisera egna upplevelser som inte har särskilt mycket med musik att göra. Det är inte bundit till Soilworks musik utan det är mer vad man har varit med om. Kortvariga förhållanden och så vidare. Man har utsatts för ett liv som man inte riktigt var redo för. Det har ju kommit mycket gott men även en del ont med det. Så att det är det som speglas där också.

Det är det som är grejen att när du berättar historier från verkliga livet är det just där som man känner igen sig så pass mycket i de texterna som gör det lätt att relatera till många av passagerna, vilket gör att de ligger närmare hjärtat och gör låtarna lättillgängliga, eftersom det finns en hel del ärlighet där som knyter ihop säcken lite.

Ja vad kul att du säger det. Det försöker man verkligen göra och fånga någonting personligt. Jag är ju ganska mycket som en öppen bok. På gott och ont det också. Man jag har alltid varit öppen för intervjuer och så vidare också. Jag har aldrig försökt utmåla mig som att vara någon sorts mystisk, restriktiv person.

Det märks. Tack för en skön pratstund Björn, jag ser framemot nya Night Flight när den dyker upp.

Tack själv!

 

 

SKRIBENT: Tony Asplund (tony.asplund@rockbladet.se)
INTERVJU: Björn “Speed” Strid
AKTUELLA MED: Ny platta på gång!

SKIVBOLAG: Nuclear Blast Records
RELEASEDATUM: Våren 2021 om allt går rätt till


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar