INTERVJU: Daniel Wahlström från Black Ink River

Vintagerockbandet BLACK INK RIVER från Västerås släpper i dagarna bandets andra skiva THROUGH THE UNKNOWN. ROCKBLADETS reporter Fredrik Brolin satte sig ner med bandets sångare DANIEL WAHLSTRÖM för att få veta lite mer om bandet, hur det är att släppa en skiva under en pandemi, vad man måste ha till hands och locka med för att enklast kommer in i jobbarkompisens skivstudio och vad frontmannen själv är för kille.

 

Har du lyckats hålla dig frisk under pandemin?
Jag har faktiskt lyckats hålla mig frisk men jag är rätt nojig att få skiten. Har testat mig fem gånger och det är inte för att jag tycker det är kul att topsa mig i svalget.

Lite om Black Ink River. Hur träffades ni?
Roger (trummor) och jag jobbade på samma ställe och jag fick nys om att han hade en egen studio. Jag hade själv nyligen hoppat av mitt förra band men hade skrivit lite låtar som jag ville spela in. Så jag mutade mig in med en påse gifflar och ett sexpack Pripps. Vi satt och jobbade med en lite bluesigare låt där vi behövde ett bra gitarrsolo och Roger visste exakt vem han skulle ringa. Ner till studion kom Bosse Karlsson som utan att ens ha hört låten innan lade världens coolaste solo. Jag blev så jävla imponerad av honom och tänkte att “fan, man skulle kanske starta band”. Roger och jag hade snackat en hel del om att faktiskt skriva en del låtar ihop och att försöka få med Bosse på spåret. Bosse tyckte att det lät kul, så vi skrev en hel platta och lite till som vi också spelade in.

Efter det var man ju bra sugen på att spela låtarna som ett helt band men vi var utan basist. Det gick några månader och en dag när Bosse dök ner i studion berättade han att han blivit tipsad om en skön kille som lirade bas i ett heavy metalband, men som även var inne på den typ av musik som vi spelar. Det var Anders Modd från bandet Wolf. Vi skickade över några låtar till honom och han verkade ju gilla det han hörde för någon vecka senare stod vi tillsammans i en replokal som fullt band och öste på. Jag kommer ihåg att det var så jävla mäktigt! Efter det repet var vi ett band.

Var kommer bandnamnet från?
Det finns ingen superspännande historia bakom namnet Black Ink River tyvärr. Jag och Roger satt och bollade idéer på jobbet (istället för att faktiskt jobba) och fram kom till just Black Ink River på något sätt. Det fastnade och vi gillar det fortfarande.

Vem skriver låtarna?
Bosse och Anders står för den största delen av låtskrivandet men både jag och Roger bidrar ibland med några riff här och där. Det är ofta så att någon egentligen bara har ett riff som den tar med sig ner till replokalen där vi alla hjälps åt att bygga på och jamma fram något som tillslut blir en låt. Jag skriver alla texter. Ibland sjunger jag med fastän jag ännu har någon text. Det är bara för att vara med och känna på låten och tälja till en schysst rytmik och melodi.

 

Vilka är era ambitioner med bandet?
Våra ambitioner med bandet är att få släppa skivor i lagom takt och att få komma ut och spela lagom mycket. Diplomatiskt svar, va? Vi vill ha kul och göra vår grej men vi har inte siktet inställt på att bli skivmiljonärer och turnera 350 dagar per år, utan vi vill hålla det på en nivå där vi alla tycker det är kul utan att vi sliter ut oss.

Är ni polare allihop och hänger även utanför bandet?
Vi är jättebra polare och hänger så ofta tillfälle ges. Vi lyssnar på musik, lagar mat, dricker bira och smider ondskefulla planer om världsherravälde.

Vilka är era primära influenser? Är jag helt ute och cyklar då när jag hör en del tidig 70-tals hårdrock i er musik men även lite spår av till exempel Deep Purples återförening i mitten av 80-talet och även hör jag en del amerikansk landsortsrock som till exempel i Seabeast som ändå känns lite mer modern?
Du är absolut inte ute och cyklar men jag tänker även att sånt här ska få vara uppe för egen tolkning. Vi har helt klart mycket 60- och 70-talsinfluenser men även nya modernare grejer. Saken är den att Bosse har lirat rock i olika band sedan 70-talet och hans spelstil var väl någon gång i tiden inspirerad av exempelvis Jimi Hendrix och Robin Trower. Nu för tiden tror jag bara att det kommer helt naturligt för honom och att det bara liksom händer saker när man slänger på honom en gitarr. Både jag och Anders är stora Black Sabbath-fans och drar nog en del inspiration därifrån även om i alla fall jag sneglar en del mot nya band som Graveyard, Rival Sons och Blues Pills. Rogers stora hjältar är AC/DC och man hör nog kanske lite Phil Rudd i hans spelstil.

På vilket sätt satte pandemin tänderna i Black Ink River?
Well, precis som för alla andra band så har det ju varit ett år utan livegigs. Vi gjorde någon livestreamad spelning på Bomber Bar i Motala i våras men that’s it. Vi skrev kontrakt med ett bokningsbolag i början av sommaren och tänkte väl att vi skulle vara ute på turné vid det här laget men så blev det ju inte. Tanken var att släppa skivan i höstas och åka ut på någon mindre turné nu men då Coronan bet sig kvar och vi inte ville hålla inne på skivan längre så vi bestämde vi och skivbolaget (GMR Records) oss för att släppa skivan ändå.

Hur länge jobbade ni med skivan?
Från skrivstadie till färdig platta höll vi på i cirka två år. Vi hade massor med låtar kvar att skriva efter debutskivan Headstrong som kom 2018 plus att Anders kom med i bandet och bidrog med en massa ny input.

När tog ni beslutet om att skjuta fram releasen och varför?
Vi hade förhoppning om att läget med Corona skulle ha lättat så pass fram mot våren att man kanske skulle kunna få åka ut och giga med plattan så vi sköt på våra planer med releasen lite men insåg ju till slut att det lär dröja. Nu släpps den i alla fall på fredag den 29 januari och vi är jävligt taggade på att höra vad folket har att säga om den. Vi är jätteglada…. ändå.

Berätta lite om omslaget. Det händer en del där med LP-ringwares, fjärilar och 60-tals font på albumtiteln.
Det är fotat i min trädgård. Vi gillar att vara med själva på omslagen tydligen. Headstrong fotades i Bosses vardagsrum där vi också satt i soffor. Varför fimpa ett vinnande koncept? Jag åkte på loppisturné och köpte nån gammal sunkig soffa och en golvlampa så vi möblerade helt enkelt ett vardagsrum utomhus. Kul grej.

Berätta lite om When I’m Gone. Det är inte bara en Hammondorgel i bakgrunden utan det är framför allt en duett. Var det tänkt så från början?
When I’m Gone är nog min favoritlåt på skivan. Där har vi en kille som heter Mats B Olsson som spelar orgel och den fantastiska Chasmin Marquez på sång tillsammans med mig. Jag ville göra en duett med en kvinnlig sångerska så tanken fanns där tidigt och just den här låten kändes som en perfekt duett.

Verserna till In a Daze ger mig riktiga Doors-vibbar och jag blev ändå glatt förvånad över att refrängen helt ändrar låtkaraktären. Berätta lite om låten.
Detta var faktiskt låten jag berättade om som Bosse kom och la det där solot på. In A Daze var alltså inte alls tänkt till Black Ink River från början utan till mitt lilla soloprojekt jag jobbade på då. Den har slipats till lite för att passa bandet. Jag håller med om att det är lite Doors i verserna och i refrängen skulle jag vilja påstå att man även hör en del Beatles. Det är en spännande låt med olika dimensioner.

Hur skulle du se att ni utmanade er själva med Through the Unknown? Kan du peka på något specifikt där ni tog svängarna utanför komfortzonen?
Jag ska helt ärligt säga att vi inte har mycket till “comfort zone” utan vi testar allt och ingen idé är för dum. Just det är en av anledningarna till att vi har så sjukt kul tillsammans när vi skriver låtar. Dock så har vi allihopa som band denna gång bidragit genom att ha jammat och snickrat på låtarna innan vi gick in i studion. Utöver det så har vi en del gästmusiker på skivan. Mats och Chasmin har jag redan nämnt, men vi har även Fredrik “Frippe” Eriksson på orgel i en del av låtarna.

Låtantalet på Through the Unknown är 12 och de klockar in på 54 minuter. Vad anser du personligen är det optimala antalet låtar eller längd på en studioskiva?
Låtantalet på CD-skivan är 12 för den innehåller 2 bonusspår. LP-skivan har 10 låtar och jag tycker personligen att en skiva får vara hur lång som helst så länge man inte tröttnar på den. Dock så brukar gränsen för mig ligga på 12 låtar. Man ska inte bli för mätt.

Lider du av post-release-depression, då all energi har lagts ut inför releasen och du undrar vad som händer härnäst?
Nej, det gör jag inte. Då kan man äntligen få andas ut en stund och se vart allt landar. Man har gjort det man kunnat och man får se hur det tas emot.

Var skulle du säga att “vintagerocken” går hem som bäst?
På en festivalscen en varm sommarkväll med 4-5 långburkar innanför västen, eller på skivspelaren när du sitter i favoritfåtöljen och pillar på skivomslaget. Med band som Graveyard och Blues Pills så har ju även yngre människor hittat till genren och det är ju kul.

 

Under vilken tids era var musik som bäst?
Finns massa musik som är bäst i olika tidseror men jag hade gärna velat uppleva 70-talet och fått vara med om hur hårdrock och metal växte fram. Vilken jävla resa!

Berätta lite om din musikaliska bakgrund. Vad ekade ur högtalarna i ditt barndomshem och vad lyssnade du på som tonåring när din musiksmak började sättas?
Som barn var det ofta morsan man hörde vid pianot där hemma men när jag själv hittade mitt musikintresse var det punk, hårdrock och grunge som gällde. Jag började som fjortonåring sjunga i mitt första band på 90-talet. Jag tror att vi försökte låta som alla de band vi gillade samtidigt så det var väl typ allt ifrån Rancid till Metallica till Nirvana i samma låt. Vi spelade någon typ av punk… tror jag. Efter det så har jag haft lite olika rock och hårdrocksprojekt och bandet jag sjung i innan Black Ink River hette Grandexit och var ett metalband.

Vad betyder musik för dig?
Musik för mig är trygghet och någonting jag vänder mig till när jag behöver må lite bättre eller peppa mig själv. Att lira i band är världens terapi och ett grymt sätt att få utlopp för sin kreativitet och samtidigt fylla på med energi.

Är det viktigt att tillhöra en genre?
Nej! Jag tyckte nog det mer när jag var yngre. Jag ser mig själv som hårdrockare men har väldigt bred musiksmak. Vänta, vad sa jag? Jag kanske tycker det är viktigt ändå eftersom jag säger mig tillhöra genren hårdrock. Jaja, skitsamma. Pass.

Snabbfrågor

Detta är frågor som jag försöker få tid till att ställa till de flesta som jag intervjuar. Ibland hinns det inte med, men plötsligt händer det.

Är du skivköpare?
O ja!

CD eller Vinyl?
Vinyl såklart!

Hur sorterar du din skivsamling?
Färgkoordinerad bokstavsordning med en touch av OCD.

Vilken var första skivan du köpte för egna pengar?
Det var antingen en Michael Jackson-skiva eller så var det Metallica’s … And Justice For All.

Vilken var den senaste skivan du köpte?
Blue Öyster Cult – The Symbol Remains

Vilket band/artist har du flest skivor med?
Black Sabbath

Något speciellt du gärna köper?
Köper gärna klassiska plattor med klassiska rock och hårdrocksband men försöker även köpa nya grejer med band jag gillar.

Vilken konsert var din första med ett internationellt band?
Oj, vete fan. Kommer dock ihåg Slayer från Hultsfredsfestivalen 2002, det tyckte jag var riktigt fett. Då var jag 18 år.

Är det någon gammal idol till dig som du har träffat och som du gladde dig extra åt?
Har fått äran att träffa en del gamla idoler. LG Petrov från Entombed har jag sprungit på ett par gånger. Han är rolig.

Stort tack för att du tog dig tid att besvara mina frågor. Jag önskar dig och bandet all lycka med nya skivan och håller tummarna för att ni snart får komma ut och spela musiken inför publik också.
Tack själv! Simma lugnt.

 

SKRIBENT: Fredrik Brolin (fredrik.brolin@rockbladet.se)
INTERVJU: Daniel Wahlström (Black Ink River)
AKTUELLA MED: Nya skivan Through the Unknown
SKIVBOLAG: GMR Records
RELEASEDATUM: 2021-01-29

Cover
(Black in River – Through the Unknown )


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar