Skivpanelen listar nu albumen från December 2020

Då är det återigen dags att summera sista månaden av 2020s album. Vår skivpanel har sonderat albumsläppen för December 2020 och det en intressant lista, eller vad säger ni om MAJESTICA (SE), MOLLO RILLA (US), Phase Reverse (GR), Sculptor (BR) och Opium Warlords.

Title1Data1
Band: Majestica
Album: A Christmas Carol
Skivbolag: Nuclear Blast
Releasedatum: 2020-12-04
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 7,0 / 10
Ninja Column 1Ninja Column 2Ninja Column 3
Jonas LööwFredrik BrolinAndré Millom
Julmusik i all ära. Majestica har under Corona-året inte bara skapat ett par enstaka bra jullåtar, utan ett helt album och den har allt som ett julalbum behöver. Med helt ny energi i de gamla dammiga klenoderna, ett bra exempel är i låten A Christmas Story, ett otroligt starkt medley av flera av de mest kända trudelutterna.Bodens multitalang i Sabaton krattar upp en egen stig och tar fram en fantastiskt intressant julskiva. Jag gillar tanken att låta Power Metal klä ut Kalle Anka i Dickenskostym men för att jag helt skulle fallit som en fura hade jag behövt ännu mer Power Metal! I need more Power Metal (eller cowbells).Symfonisk power-metal som andas Jesus Christ Superstar med jultema och sagan om Scrooge i fokus. Tydliga parafraser av klassiska julmelodier som "Staffan Stalledräng" & "Tomtarnas julnatt" förekommer. Det kan inte bli bättre julrock än så. Denna cd är framtida jular lika solklar som Janssons.
Tony AsplundMattias Hedeby
ROCKBLADET.se 5 out of 10
Powermetal goes julmusik? Kan det verkligen ge en god julkänsla? Jajjemän! Med alla beståndsdelar som får musik att låta extra julig där man har adderat det typiska Majestica soundet har vi en julskiveklassiker att lägga på listan inför kommande jular. Ho ho ho!!! Extra julig: Joy of Christmas. Ett potpurri av klassiska jultoner i power metal tappning. Dubbla kaggar, storkörer & falsettsång med jultypiska bjällror speglar denna ”julsaga”. I förhoppning av att få lite julstämning i detta gråtrista väder blev det nitlott. Jag spelar ”Vår julskinka har rymt” för att övertygas om att julen nalkas.
Title1Data1
Band: Mollo Rilla
Album: Viva El Camino
Skivbolag: Seeing Red Records
Releasedatum: 2020-12-04
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 7,6 / 10
Ninja Column 1Ninja Column 2Ninja Column 3
Jonas LööwFredrik BrolinAndré Millom
ROCKBLADET.se 5 out of 10
Älskar man gammal så som modernare rock, ja då kommer man verkligen bli fullständigt golvad av den här plattan av Mollo Rilla. Sjukligt bra producerat album, häpnadsveckande bra musiker som hittat varje uns av rockkryddor som funnits igenom historien. Bästa låtarna: Night Fang, Mike Angelo Jag riktigt älskar denna fantastiska avslutning på 2020! System of a Down och Frank Zappa gjorde barn under ett turnéstopp i Cleveland och avkomman gör nu rejäl revolt. Så blandat, så snyggt, så kompetent, så crazy, så intressant och så spännande! Night Fang och Rage the Day är bäst bland bara vinnare!Mollo Rilla lyckas med konststycket att tydligt spänna musklerna och låta ett i grunden klassiskt sound låta både modernt och nutida men också syrefattigt och långtråkigt. Alltihop SAMTIDIGT. Det kan man kalla en bedrift i sig.
Tony AsplundMattias Hedeby
Mollo Rilla serverar en härlig blandning av det mesta inom rockhistorien och kryddar med nåt nytt i varje låt likt en Rock-All-Krydda. Ingredienser: Alice Cooper, Nick Cave, Bowie, System Of A Down, The Hives. Udda mix som passar de flesta - dosera enligt behov och smak. Beroendeframkallande!Lekfull lite stonerkryddad rock som inte faller in i något givet fack. Ett hopkok av taktbyten och feta riff. Jag vill dricka Åbro 3,5or och åka snowboard. Skivan är snabb, lugn, tung, soft med omväxlande sång. Dunkla och tunga Twin Peaks jazzvibbar blandas med skönt stamp och ett jäkla ställ.
Title1Data1
Band: SCULPTOR
Album: Untold Secrets
Skivbolag: Frontiers Music s.r.l.
Releasedatum: 2020-12-04
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 6,4 / 10
Ninja Column 1Ninja Column 2Ninja Column 3
Jonas LööwFredrik BrolinAndré Millom
En blandad giv, mestadels riktigt bra. Ett sjujäkla ställ och Ricks röstkapacitet går inte av för hackor. Trots starkt mörker så trycker de grooviga riffen igenom. Låtar som verkligen passar mig i smaken är Redemption, Untouchable Truth och Beyond Madness.Våra västkusttoner influerar till brasilianska tongångar och det låter förbannat trevligt. Detta är något som jag gärna lyssnar vidare på. Redemption med dubbelkaggarna och melodislingan hamnar i ohotad topp.Debuten från detta melodiska brasilianska death-metalband ger definitivt mersmak. Albumet bjuder på flertalet effektiva melodiösa death-smockor men också en nedtonad ballad som framförs med clean-vocals. En fin kontrast till den pampiga Nergal-influerade sången på övriga spår.
Tony AsplundMattias Hedeby
ROCKBLADET.se 5 out of 10
Brasilianarna har bra melodier och riff, men visst är det nästan en karbonkopia på tidiga Dark Tranquillity jag hör. De har dock det där råa inte allt för producerade soundet från mitten på 90-talet som håller intresset uppe något, speciellt i No Control. Nåt att hålla koll på i framtiden.”I’m gonna wear black until I find something darker”. Från Brasilien ljuder mörkt, tung & melodiös death metal med avgrundsgrowl och tunga riff. Jag gillar det underliggande melankoliska i melodierna. Det är dystert men tyvärr går solen upp även imorgon och jag tar ett glas mellanmjölk till frukost.
Title1Data1
Band: Phase Reverse
Album: Phase IV Genocide
Skivbolag: Rock of Angels Records
Releasedatum: 2020-12-11
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 6,4 / 10
Ninja Column 1Ninja Column 2Ninja Column 3
Jonas LööwFredrik BrolinAndré Millom
ROCKBLADET.se 5 out of 10
Detta grekiska band är en otroligt kul ny bekantskap. Det smäller på bra, och de har något som får mig att spetsa öronen lite extra. Framför allt i låtarna Genocide och Delete. Den senare har en stark känsla av Stone Sour. Det blytunga introt i Know Thy Shit känns smått thrashigt, me like a lot. Grekerna har fått fram ytterligare ett riktigt skönt hårdrocksband.Amerikanskt hårdrock på souvlakispett där känslan av att jag har hört detta tidigare infinner sig rätt fort. Det är inte dåligt alls men jag är säker på att det finns bättre varianter av denna musik. Låtarna Copy 10-4 och Delete är väldigt bra och får samsas om mästarbältet på den anonyma skivan.Tunga riff, stämningsfullt allvar och en röd tråd som är lätt att följa med i från början till slut. I sina bästa stunder påminner det lite om Corroded. Det är inget album som får dig att trilla av stolen & omedelbart klicka på repeat, men helt klart trevligt att spela i bakgrunden på valfri fest.
Tony AsplundMattias Hedeby
Oväntat feta, tunga, och westerndoftande metalriff med tung blues i grunden från Grekland! Något oputsat ibland, men i Genocide avväger de allt perfekt till en groovy smällkaramell! Die and Let Live påminner lite om Corabi i Mötley. Med banjoliknande flärpet i Delete och gnyende introt i Martyr är lyckan total.Bandet som håller till i Aten förklarar själva sin stil som pentatonic heavy metal, hmm. Jag: stoner metal? Hmm. Likväl de snygga gitarrsolona aka 70-tal som sången passar väl ihop med den hårt riffande musiken. Skivan känns genomtänkt och har en stabil röd tråd men når inte hela vägen till guld.
Title1Data1
Band: Opium Warlords
Album: Nembutal
Skivbolag: Svart Records
Releasedatum: 2020-12-04
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 1,0 / 10
Ninja Column 1Ninja Column 2Ninja Column 3
Jonas LööwFredrik BrolinAndré Millom
Det var verkligen länge sedan jag hört ett såsigare och mer oinspirerande album än Nembutal. Skulle man hört enbart enstaka låtar skulle det eventuellt kunna funka. Men allt går tyvärr bara ihop som en jämtjock grå smet. Brukar alltid hitta något positivt om de flesta album, men här blev det helt omöjligt. Sorry.Även om jag bara vill knapra cyanid efter det här vill jag ändå prova på samma röka! Det är så svårsmält att det smärtar och jag är nog inte sofistikerad nog för att förstå det artistiska i detta. Enstaka ljusglimtar med tungt sound gick snabbt över. Om 2020 vore en skiva hade den låtit så här förvirrad.Ett horribelt runkande av varje instrument, på tok för långa låtar och en salig blandning av doom-metal, pratsång men framförallt en massa anskrämligt oljud. Vad vill egentligen bandet uppnå? Vem vill de ska lyssna på detta? Hur tänkte man? Så många frågor. Förmodligen det sämsta album jag någonsin hört.
Tony AsplundMattias Hedeby
Threshold of Your Womb är nåt av det mest oinspirerade jag hört. Samma acckord med prat i drygt 11 minuter. Ska det vara meditativ doom, ska det vara ambient, vad är poängen? Det mesta låter som nåt som nån på droger jammat ihop och råkat spela in. Snark. ZzzzzzzzzzDe 19 minuters inledande riffande på låt ett föll mig inte riktigt i smaken. Det nästkommande materialet får mina öron att vilja blunda. Jag förstår inte vad Albert behagar åstadkomma med detta soloprojekt. Lägg av med svampätandet och släpp rattarna på mixern! Jag sammanfattar detta släpp med: NEJ!


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar