INTERVJU: Joel Ekelöf och Martin Lopez från Soen

Det svenska progressiva bandet SOEN släppte för en kort tid sedan albumet IMPERIAL. Plattan är den femte i ordningen och jag ringde upp de båda grundarna – sångaren Joel Ekelöf och trummisen Martin Lopez för att prata lite om albumsläppet. Det blev en intressant och trevlig intervju.

Tjena grabbar! Har ni lyckas vara friska under pandemin?
Martin: Jag har haft tur. Jag har fyra ungar som går i skolan och på dagis men jag har inte fått det, vad jag vet. Men Joel fick det.
Joel: Ja, jag hade det i höstas.

F: Oj, var du däckad eller var det lugnt?
J: Det var ju hela den där grejen med att man tappar lukt och smak och fan och hans moster men det var aldrig farligt för mig.

Så du kan intyga att det är verklighet, trots att folk förnekar det?
J: Ja, det är jävligt verkligt.
M: Här är det väl inte så många som förnekar det utan det är mest en amerikansk företeelse. De är bra på att förneka saker som månen, att jorden är rund och sjukdomar.

Haha, japp de är bra på sånt! Och ni släpper en skiva mitt under pandemin, Imperial. Hur har varit att arbeta med den? Har ni kunnat arbeta med den tillsammans?
J: Ja, det har vi delvist kunnat göra men inte helt tillsammans. Vi har vår sologitarrist i Kanada och vår bassist i Ukraina. Vi fick lösa det genom att de fick spela in i deras studios i deras länder och sedan skicka över filer och sådant till oss. Vanligtvis kommer de hit till Stockholm och spelar in med oss. Det funkade så här men det tog ju såklart lite längre tid.
M: Jag tycker att det gagnade oss en del att jobba på det sättet. Framför allt med de nya killarna. Normalt kommer de hit och de sitter genom hela processen och sedan ska de leverera. När du är ny så kan det vara lite stressande. Nu fick de istället jobba hemma och gå till sina studios och i lugn och ro spela in. Men vi får se, om solona suger på nästa skiva så vet vi att vi har gjort fel haha
J: Vi är ett sådant band som tar långt tid på oss att spela in våra skivor och vi arbetar rätt mycket med dem. Det är ingenting som kommer till på ren känsla från att man sitter och krökar en vecka i studion och sedan lirar. Det är en lång process för oss istället.

Hur mycket av låtarna är redan klara när ni går in i studion?
M: Allt var klart innan vi gick in i studion. Vi går aldrig in i studion med halva låtar för att sedan testa oss fram. Det skulle inte fungera för oss. Vi har väldigt stor disciplin som vi följer och vi försöker hela tiden vara steget före och inte tappa en skiva bara för att man vill vara lite fri och experimentera lite grann.

Det låter väldigt genomtänkt. Berätta lite om hur ni går till väga när ni skriver låtar.
J: Det vanliga sättet är att Martin sitter hemma och kommer upp med idéer och strukturer, dvs musiken. Sedan ses jag och Martin för att jobba med sång och musik. Det är väl där som vi sätter själva stommen i musiken och låten. Sedan fyller alla på med sina bidrag.

Är det demokrati eller diktatur när det kommer till hur strukturen sedan är i slutprodukten?
M: När vi kommer till studion är alla dessa diskussioner redan avklarade. Vi är demokratiska men inte på det sättet att majoriteten bestämmer utan det går snarare mot att om en av oss inte är nöjd så kastar vi idén. Alla måste vara 100% nöjda med materialet och vi får helt enkelt jobba tills alla är nöjda och tills dess att det inte finns ett enda riff eller sångslinga som inte alla är nöjda med. Annars har vi inte lyckats med att göra det bästa som vi kan.
J: Sedan handlar det väldigt mycket om att alla har en grundinställning att underkasta sig musiken, sången och låten och inte sätter sig själv som individ före det. Det har att göra med att vi är så pass erfarna nu att vi vet att det inte spelar någon roll hur du är individualist utan det är helheten som spelar roll.

Hur känns det nu med Imperial? Den har ju varit ute en stund nu.
M: Jag tycker att det känns skitbra. Responsen har varit väldigt bra. Vi var ganska säkra på att vi hade en bra skiva men vi är också säkra på att det inte spelar någon roll vad man gör, man kan bara inte göra alla nöjda. Planen var att göra oss själva nöjda och vi är otroligt nöjda med skivan. Vi har lyckats få med allt som sångerna ska ha i form av dynamik och det är komplext, allt finns där. Men samtidigt har vi lyckats få fram låtar som du inte måste vara en proggnörd för att gilla. Vi är jävligt nöjda.
J: Det är en motsägelse egentligen. I någon mening är det vårt mest välskrivna och det mest tekniskt utmanande albumet som vi har gjort men samtidigt är låtarna så pass välskrivna att de ändå känns direkta. Det var nog ett vägskäl för oss med den här skivan. Ska vi bli ett utpräglat proggband eller vad ska vi göra? Jag känner att vi var rätt överens om att vi ville värna med om Metal, alltså traditionell Metal och ta in det och låta det få utrymme i musiken. För att det finns en strömning idag där alla proggband går i en annan riktning mot lite jazz och artrock och att man tar in såna influenser men vi ville vara något annat och jag tror att vi har mycket metal i oss.

Vad betyder Imperial för er?
M: Det handlar om hur vi ser på samhället idag och den värld som vi lever i där vi tror att vi är fria men där vi lever under stora företag. Vi har politiker som bara går efter sin egen fördel.

Är det in den riktningen som låten Illusion går i också?
M: Den är lite mer en kallelse till den där känslan om att det finns så mycket som vi borde göra för att försöka förändra den här världen. Det är också känslan av att vad man än gör så är det för lite och sedan hittar man inte helt den energi som krävs för att ens börja. Vi måste göra någonting någonstans för att nu går det åt helvete. Det håller ju inte längre. Saker måste göras och alla som känner som vi gör, vilket jag tror är de flesta, måste börja handla och agera.
J: Vi är mer uppdelade och mer polariserade nu än någonsin tidigare. Det finns den här tanken om att söndra och härska i någon mening att så länge alla är uppdelade och polariserade så lämnar man ett maktvakum till auktoritära krafter eller folk med maktambitioner. Det finns nog med mycket om det i låtarna – att någonstans måste man  helt enkelt försöka att samlas på en gräsrotsnivå igen för att bli starka.

Jag är helt enig med er. Det är ju väldigt genomtänkta och aktuella ämnen och något helt annat än till exempel drakar och demoner. Samhället har förändrats sedan ni gjorde era första skivor och det gick väldigt fort. Om ni hade gjort om den första skivan, finns det något som ni hade ändrat på då?
M: Det har gått väldigt fort med förändringarna i samhället men samtidigt så är vi tio år äldre också med annat perspektiv på livet. Världen var liten, man var 30 år och man turnerade och man skrev musik. Nu har man har fått barn och man funderar på vilken värld det är som man ska släppa in dem i. Automatiskt blir det väldigt viktigt att försöka ändra på skiten. Jag tror att problemen alltid har funnits men nu har det kommit till den punkten då vi inte lyssnar på varandra längre och allt är så politiskt laddat att man dumförklarar en annan person bara för att den inte röstar på samma parti som du gör. Det är en av sakerna som måste läggas ner om vi ska fixa det här. Vi måste någonstans släppa det politiska och religiösa och bara mötas som människor.
J: Första skivorna hade mer en utgångspunkt i en själv. De var mer inåtvända och det kanske handlade om att vi har yngre, precis som Martin säger, och man var lite mer självupptagen då. Nu när vi är äldre är vi mer intresserade av det som sker runt omkring och man blir mer utåtriktad. I alla fall har vi gjort den resan.

Känner ni att det är viktigt att säga något i varje låt eller skulle ni kunna skriva en så kallad partytext som ”skål, här kommer jag och dricker öl!”?
M: Det är klart att vi skulle kunna skriva det men det känns inte som att man då ger musiken vad den är värd.
J: Det känns långt borta just nu men man ska aldrig säga aldrig. Rätt vad det är så…. Haha
M: Det är inget fel med att göra en partylåt men jag känner att det finns tillräckligt med partylåtar till skillnad från låtar som faktiskt säger något så vi försöker att ställa balansen till rätta istället.

Vad är den ultimata längden på en skiva? Ni klockar in på 42 minuter med Imperial, vilket jag tycker är skitbra.
M: Jag säger 42 minuter haha
J: Alltså, vi är gamla vinylälskare. Vi tänker sida A och sida B och blir det längre än så blir det en dubbelvinyl haha
M: När det kommer till vår musik hänger det på hur tungt emotionellt det kan bli innan det blir för mycket. Man måste känna gränsen av hur mycket man kan ta och fortfarande kunna njuta av det och inte bara vilja hoppa från balkongen. Man bör nog avsluta innan balkonghoppet. Det känns lite så med de äldre skivorna att vi borde ha slutat tio minuter tidigare.
J: Ja, det där har vi nog blivit lite bättre på med tiden. Tidigare kramade vi nog ut de där sista dropparna också. Vi är lite mognare nu känns det som. Lite som att efter klockan två så händer inte så mycket mer.

Haha ja, då är det bäst att ta bussen hem. Något som har slagit mig är att förutom i någon enstaka låt i er backkatalog så består samtliga låttitlar av endast ett ord. Är det medvetet så?
J: Ja, det är medvetet. Det är mer för att lämna lite mer till lyssnare och att man ska kunna gå in med lite mindre förutfattade meningar. Skulle en låt ha en lång förklaring innan så har man gett iväg lite för mycket till lyssnaren. Så det är lättare att sätta scenen med bara ett ord, lite ”tänk på det här och fyll sedan på med resten”.

Hur är det att inte kunna turnera på en nysläppt skiva?
M: Väldigt annorlunda. Man fylls liksom av någon sorts oanvändbart pep. Jag går hemma och lyssnar på den nya skivan och känner att jag verkligen skulle vilja banka skiten ur trumsetet men istället får man gå ut med hunden. Det är ganska jobbigt men samtidigt har vi båda en massa annat som vi ändå kan göra och det är inte så att vi bara sitter och längtar. Vi har samlat ihop oss och börjat planera en konsert med ett akustiskt set. Vi har lite idéer också på saker som vi har velat göra förr men aldrig har haft till det. Men framför allt vill man ju ut och lira. Om man till exempel arbetar på ett vanligt kontor som man normalt hatar och så får man göra jobbet hemifrån istället och plötsligt blir det ganska positivt. Men vi älskar vårt kontor och det är lite jobbigt att inte få besöka det. Men det kunde ha varit värre och vi kunde ha varit väldigt sjuka och äldre.
J: Det känns ju fattigt att sitta här och gnälla. HELA jordens befolkning är ju i samma sits. Sedan råkar det vara så att vi är musiker och att vi har en av de tråkigare lotterna men det finns ju folk som har det mycket värre än vad vi har det.
 
Jag är lite nyfiken på era influenser. Jag har förstått att Pink Floyd är stora.
M: Ja, Pink Floyd är väldigt stora. Det är något som är väldigt speciellt med det bandet som gör att du verkligen sätter dig ner och lyssnar. Det är på riktigt. Det skulle såklart vara en dröm att nå den sortens pondus i vår musik. Influenser är annars allt som man gillar och som man för in i sin egen musik förr eller senare. I början hade vi färre band som vi var överens om hur vi ville låta som. Det har blivit rätt mycket Metal nu de senare åren då vi blir äldre och går tillbaks till rötterna.

 

Vilka är rötterna?
M: Det är olika men i mitt fall är det Slayer. Du hör det inte i musiken men de finns alltid där. Sedan är det en mängs Dödsmetal och Black Metal. Allt det melodiska som vi har kommer väldigt ofta från melodisk Black Metal som vi målar om till en Soen-tavla. Det är mycket av känslan som vi tar därifrån. Jag skulle även säga Alice in Chains, Manowar och Iron Maiden.
J: Man får inte glömma bort Alice Cooper. När jag var 7 år 1987 så kom låten Poison och det blev min första Alice Cooper grej, sedan lyssnade jag in mig bakåt i hans katalog. Det blev den riktigt första smällen där man kände WOW!
M: Man hör inte det så mycket i vår musik men känslorna från tiden då man lyssnade på Twisted Sister, Alice Cooper och allt sådant finns där. Jag gillar allt med Alice men jag gillar framför allt Desmond Child sakerna bäst.

Just videon till Poison hade ju två versioner. En som visades först efter midnatt där hon som dansar gör det utan BH och då satt varenda tonåring framför TVn och väntade på tolvslaget.
J: haha så det var två versioner? den andra fick jag aldrig se. Nu blev det riktigt Memory Lane bara för att du sa ”efter klockan tolv” och jag kom att tänka på alla nätter som jag ändå har suttit uppe med lillbrorsan och tittat på Headbangers Ball. Det var liksom en annan grej då och man fick kämpa lite mer för att komma åt musiken då.

Sedan det digitala kom in i bilden får man med bara ett knapptryck fram en diskografi att lyssna på medan på den tiden var det riktigt stort att köpa en platta. Man köpte kanske en skiva i månaden och den valdes med omsorg. 
M: Den skiva som man köpte förr var man tvungen att gilla även om den är sådär, eftersom det var en hel månad tills nästa skiva kunde köpas. Det gjorde många värdelösa band jävligt stora haha

Kommer ni ihåg den första skiva ni köpte för era egna pengar?
J: Ja, det var Hey Stoopid med Alice Cooper. Då hade jag sparat mina egna veckopengar och farsan var med på ett hörn och sponsrade för jag hade inte råd att köpa hela skivan.
M: Den första jag köpte var Beneath the Remains med Sepultura när jag var väldigt ung. Jag bodde i Uruguay och det var den enda hårdrocksskivan som fanns. Det fanns nästan inga plattor men Sepultura är ett brasilianskt band och hade ett brasilianskt skivbolag som hette Cogumelo så varje sommar åkte jag till gränsen mellan Uruguay och Brasilien eftersom mina kusiner bodde där. Och där fanns bland annat Sepultura, så varje sommar köpte jag en massa skivor även med Sacrofago och Panic. Jag har så många brasilianska vinylskivor av så många dåliga band för att jag köpte band som stod i tacklistorna. Om Sepultura tackade något band så letade jag upp det och köpte det.

Väldigt coolt! Brasilianska pressar är ju inte varje dag man kommer över. Med det sagt så vill jag tacka er för att ni tog er tid och jag önskar er allt lycka med nya skivan, som är skitbra.

Soen: Stort tack, själv. Hoppas vi kan ses snart.

SKRIBENT: Fredrik Brolin (fredrik.brolin@rockbladet.se)
ARTIST: Joel Ekelöf och Martin Lopez
BAND: Soen
AKTUELLA: Nya skivan Imperial
RELEASEDATUM: 2021-01-29
SKIVBOLAG: Silver Lining Music

 


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar