INTERVJU: Rickard Hednar från The Generals

Värmlandssönerna i The Generals släpper nu i februari efter flera års dvala deras tredje fullängdare TO HELL. Jag ringde upp sångaren RICKARD HEDNAR för att prata lite om släppet och en mängd andra roliga saker.

Du bor i Karlstad, är du hockeyintresserad?
Ja, och jag håller på Färjestad. Jag håller lite på Djurgården också faktiskt eftersom jag är släkt med ”Garpen” (Johan Garpenlöv). Det är superlångt bort på min farmors sida och jag har bara träffat honom en gång, men ändå! Jag var ju sjukt stolt över det när jag var liten. Jag var ju hockeykille. När det var lock-down i början av 90-talet så var det han, ”Sudden” (Mats Sundin) och Håkan Södergren och alla de andra svenskarna från NHL hemma och de gjorde en All-Star grej. De förstärkte Skarpnäck som mötte ett elitserielag. Då var jag där och tittade och det var då jag träffade honom.

Och vi ska ju snacka The Generals som ska släppa en skiva som heter To Hell!
Ja, precis!

Ni är ju inget nytt band utan ni har ju hållit på ett tag.
Ja, det är snart 20-års jubileum.

Ni släppte en skiva 2009 och sedan en 2013. Vad hände efter det? Det tog en rejäl tid.
haha, ja det gjorde det. Men det var egentligen livet som kom emellan. Vi fick barn allihop, nästan samtidigt, under en 6-månaders period. Så vi alla har småbarn i samma ålder.

Så bandet har funnits under hela tiden och det var aldrig splittrat?
Precis, vi har faktiskt funnits hela tiden. Vi har försökt att hålla oss aktiva och det var mer eller mindre med flit som vi sa att nu spelar vi inga fler gig utan vi skriver en ny platta. Sedan tog det lite för lång tid bara. Men det var medvetet att vi taggade ner eftersom det var jävligt mycket på förra plattan då vi turnerade hela tiden. När vi gjorde den sista långa svängen på en månad var min fru gravid i åttonde månaden och en av oss fick barn precis när vi skulle åka iväg. Nu tog uppehållet lite längre tid vad vi räknade med men vi har arbetat lite med andra band under tiden.

Har The Generals varit liksom grundbandet i tillvaron och allt annat fick vara sidoprojekt?
Ja, det var medvetet så. Det har känts så och det ska vara så. Det är det mest etablerade och det äldsta bandet. Alla har haft band under tiden men det är bara Rickard nu som är aktiv på sidan om med sitt Skallbank.

Innan vi går in och pratar om nya plattan tänkte jag fråga dig om din musikaliska bakgrund. Vad var det som ekade ur högtalarna när du växte upp?
Min familj är musiker allihop. Min farsa är rockfarbror och spelade rock och blues i alla år och harvade med coverband och sådant. Så jag är uppvuxen med den typen av musik. Jag kom in på hårdare musik egentligen först med 90-tals Hardcoren och band som Biohazard och Life of Agony. Så ”Dödsen” kom först senare för mig. Inkörsporten var mer klassisk rock som Guns N Roses och likande för att sedan gå vidare till det hårdare.

Vad var det som fick dig att fastna för de hårdare tonerna?
Det var nytt för mig! Det må vara en klyscha men jag fick känslan av Wow, vad är det här? Så har det varit med en hel del band för mig egentligen. Napalm Death är ett annat exempel. Jag hade en kassett som jag fick av en granne när jag var liten och det var ju jävligt coolt! Det var i samband med att vi startade The Generals som jag fattade att den svenska ”Dödsen” var på riktigt.

Så ni var inget dödsband från början?
Nej, absolut inte. Vi var mer ett actionrockband i början. Vi ville vara typ The Hellacopters men med lite mer stonerinfluenser. Den första låten som vi någonsin repade var Angel of Betrayal av Spiritual Beggars, så det blev lite stonermetalactionrockmix av allt där i början med rock n roll solon ala Backyard Babies. Det är det som har hängt med oss fram till idag. Även om den kanske är som minst tydlig nu på nya skivan men rock n roll nerven finns där.

Just inom ”Dödsen” så pratar man mer geografi än vad man gör när man pratar om andra genrer. Det finns Stockholmsdödsen, Göteborgsdödsen, UK-dödsen, Miamidödsen osv osv. Hur ligger din smak geografiskt?
Jag måste ändå säga att det ligger mest åt Stockholmsdödsen. Det är min grej. Min favoritskiva bland all svensk dödsmetall är To Ride (To Ride, Shoot Straight And Speak The Truth) med Entombed som jag också hade på kassett.

Om vi går in på nya plattan. Hur känns det nu när allt är klart?
Det känns riktigt bra. Det ska bli så jävla kul att släppa den här skivan. Det är alltid kul att släppa något nytt men den här skivan känns speciell.

När spelade ni in skivan?
Den spelades in under en längre period och det började under 2018. Vi spelade in trummorna i Dead Dog studion här i Värmland. Det är Johan i Draconian som har den studion. Så vi började där och gick sedan vidare till Sunlight och spelade lite där för att sedan spela in resten – lite pålägg och sådant här i Karlstad. Det blev lite utspritt och vi försökte få till det på helgerna.

Jag gissar att ni jobbar till vardags alltså?
Ja, vi gör ju det och vi försöker så gott det går att kombinera med dagjobben och familjerna.

Har ni tagit in några nya fräscha tag i er musik för att inte återupprepa det ni redan har gjort tidigare?
Framför allt har vi jobbat hårt med att låtskrivandet. Den här plattan har ju som sagt tagit några år att göra. Vi har skrivit en platta och sedan har det skrotats en massa där vi har tagit ur det bästa och verkligen jobbat fram det yttersta som vi kunde åstadkomma egentligen. Vi tycker att vi har fått fram väldigt stabila låtar där vi har försökt att skriva Death Metal hits. Det ska inte bara vara ”dussindöds” samtidigt som det ska höras att det är vi. Vi har jobbat med att ”stå på berget” och få fram stora refränger så att det blåser i håret på den som lyssnar.

Hur lång ska en skiva helst vara ?
Personligen gillar jag när skivorna är max 45 minuter och cirka 10-12 låtar. Då är det kul att lyssna på en platta. Det är inte så många som lyssnar på hela plattor längre utan det är nog mer bara de inbitna nördarna som vi. Jag behöver heller inte ha låtar som är överdrivet långa. Det finns såklart undantag där långa låtar är jättebra men så är de verkligen bra som typ Stariway to Heaven.

När man väljer ut en singel inför ett skivsläpp, den låten som ska representera nya skivan och vara det första som folk hör från plattan, hur gick ni till väga?
Man pratar singellåt och representation separat. Man måste fånga intresset med singeln och det var därför vi valde Faith in Fire först. Det gjordes redan 2019 men sedan blev allt försenat. Den har en bra början där det händer något direkt så att man vill lyssna vidare och sedan finns en bra refräng. Har du de bitarna i en låt så har du en singel. Det tänkte vi också på med To Hell som dessutom är titelspåren och det gör ju inget.

Berätta lite om låten To Hell
Musiken kommer nästan alltid först och med den har jag oftast väldigt lite att göra. Det är Martin Svensson (trummor) och Rickard Fäldt (gitarr) som gör 90% av musiken. Jag kommer in med lite idéer här och där men jag har en låt på plattan som jag har skrivit och som heter Bombardment. Så de kommer med embryon till låtarna och sedan jobbar jag fram texterna och sångarrangemangen på egen hand hemma.

Har ni något speciellt tema som ni försöker hålla er till?
Nej, varken jag eller bandet har något specifikt tema. Jag skriver bara det jag känner för. På den här plattan handlar texterna om allt möjligt men det kanske kan finnas en liten röd tråd om den teknikrevolution som vi nu går igenom och som gör att vi är så upptagna med hela tiden. Om man ser på omslaget av plattan så är det bland gravarna en massa datorer och skärmar och sånt.

Vad är visionen med bandet?
Vi vill släppa bra musik och vi vill att det ska lyfta så mycket som det går. Vi är ju inte 20 år längre haha. Tidigare kanske man hade andra visioner men vi vill växa mycket som band. Gör vi det är det coolt och om det inte fungerar är vi nöjda med att bara komma ut och spela också. Men vi har höga mål, annars skulle det inte vara någon idé tycker vi.

Det är ju väldigt speciellt att släppa ett album som ni till en början inte kommer kunna presentera för publik. Hur går tankegångarna där?
Det är verkligen skittråkigt men vi har en plan för vad vi ska göra fram till sommaren och det finns gigs inplanerade och det finns releasepartyn inbokade och såklart andra PR-saker. Skivan släpps ju 26 februari och i början av april har vi ett releaseparty tillsammans med ett annat band (hemligt än så länge). Men allt är ju ovisst och vi vet inte om vi kommer kunna göra dem eller ej men just nu utgår vi från att vi ska fullfölja planen.

Jag såg er live-stream. Var det från replokalen?
Nej, det var från en studio. Vi spelade de första åtta låtarna från första plattan och så avslutade vi med Faith in Fire. Den hade vi ändå spelat live tidigare och första gången vi spelade den var på Gefle Metal Festival 2019. Vi releasade den samma dag som vi spelade upp den där. Sedan har vi varit ute och gigat lite i början av förra året och då körde vi några nya låtar.

Kommer ni att köra fler live-streamar?
Om vi inte kommer ut för att spela live så gör vi nog det.

 

SNABBFRÅGOR

Detta är frågor som jag försöker få tid till att ställa till de flesta som jag intervjuar. Ibland hinns det inte med, men plötsligt händer det.

Är du skivköpare?
Ja

CD eller Vinyl?
Mest CD men vinyl på slutet

Hur sorterar du din skivsamling?
A-Ö. Inom samma band kronologisk ordning.

Vilken var första skivan du köpte för egna pengar?
Det måste ha varit Ronny & Ragge eller Use Your Illusion (Guns ’N Roses)

Vilken var den senaste skivan du köpte?
Stigmata med Skitsystem.

Vilket band/artist har du flest skivor med?
Korn och Entombed. Jag samlade på Korn när jag var tonåring och har hur mycket som helst.

Är det någon gammal idol till dig som du har träffat och som du gladde dig extra åt?
Jag tycket att det var coolt att träffa LG Petrov för första gången. Jag bowlade med honom och det kändes lite konstigt. Jag var faktiskt lite star-strucked. Jag förlorade. Han är ju skitschysst och jag har träffat honom jättemånga gånger efter det och han är alltid lika trevlig. Han har betytt väldigt mycket för mig med sångstil och allt möjligt.

En annan sak är att vi turnerade tillsammans med Jeff Waters och Annihilator och vi delade Night-Liner med dem. Första kvällen på den var ju jättekonstig då vi skulle lära känna varandra alltför att vi skulle turnera ihop i fem veckor. Det fungerade till slut jättebra. Han är ju egentligen känd för att var rätt svår att ha att göra med men mot oss var det inga problem. Han var skitskön. Han är ju en rockstar på riktigt. Det var riktigt roligt.

Stort tack för samtalet och lycka till med skivsläppet nu.

Tack själv. Hoppas vi kan ses i riktiga livet också.

SKRIBENT: Fredrik Brolin (fredrik.brolin@rockbladet.se)
INTERVJU: Rickard Hednar (The Generals)
AKTUELLA MED: Nya skivan To Hell
SKIVBOLAG: Black Zombie Records (Karlstad, Sverige)
RELEASEDATUM: 2021-02-26
INSPELAT: Sunlight Studio, Black Zombie Studio och Dead Dog Farm
PRODUCENT: Tomas Skogsberg 
MIX & MASTER: Lawrence Mackrory från Dugout Productions (FKÜ, Lik, Baest).

FAKTA – ALBUMET “TO HELL”

Den perfekta blandningen av förkrossande riff, episka refränger och ondskefulla melodier har malts ner i denna 10-spårsvinyl som släpps den 26:e februari via Black Zombie Records.

Att bandet återvände till Sunlight Studio för inspelningen av To Hell är ingen slump. ”Vi ville framför allt att Tomas Skogsberg skulle producera, men vi tyckte också att det var spännande att mixa det gamla med det nya, därav valet av mixare i Lawrence Mackrory, som också mastrade”, berättar sångaren och bassisten Rickard Hednar. Vidare beskriver Hednar att de sökte ett speciellt sound för det nya albumet. ”Vi ville ha det gamla klassiska HM-2-soundet men med en modern tvist. Ett lyxigare Sunlight om du så vill, och det tycker vi verkligen att vi lyckades med”.

Man kan inget annat än att instämma. 10 starka spår av svängig death metal i en fantastiskt snygg förpackning i form av en gatefold-vinyl där omslaget, en målning av William Persson Öberg, hintar om det mörka i dagens högteknologiska dödsrike.

Bandet är mycket förväntansfulla inför släppet då de anser att det är det bästa de någonsin har producerat. ”Vi har slipat otroligt mycket på samtliga låtar och jobbat med materialet under lång tid, så vi hoppas och tror att albumet tas emot väl”, berättar Rickard Fäldt, en av huvudlåtskrivarna.

Jonathan Strandlund verkar instämma då han i senaste numret av Sweden Rock Magazine ger ”To Hell” 8/10 i betyg och bl.a. beskriver skivan så här:  ”To Hell är hård som granit, svänger som satan och lämnar blixtar och dunder efter sig. Ballader? Glöm det. Tjutande gitarrer? Så det hade räckt till fem plattor”

Skrivet om “To Hell”
Metal Hammer, Tyskland (5/7)
“These guys are unleashing relentless yet melodically playful songs!”

Powermetal Magazine, Tyskland (8.5/10)
“A perfect death metal pounding!” 

FAKTA – THE GENERALS

The Generals bildades 2002 som ett actionrock band men utvecklades snabbt till en Death ´n´roll-maskin. Marcus Grahn, då skrivande för Sweden Rock Magazine, myntade tidigt uttrycket som beskrev deras sound; ”A death metal cigarette with a rock ´n´roll filter”. De gav ut debutalbumet ”Stand Up Straight” 2009 och uppföljaren ”Blood For Blood” 2013 samt en 7” split ”From Winter to Winter” med Invasion 2014. The Generals är framför allt kända som ett liveband och har med sina 400 spelningar runt om Europa byggt upp sitt varumärke och befäst sin plats på hårdrocksscenen.

MEDLEMMAR
Rickard Hednar: vocals och bass
Rickard Fäldt: Guitar
Marius Tömte: Guitar
Martin Svensson: Drums

| FACEBOOK | SPOTIFY | YOUTUBE | FÖRBESTÄLL ALBUMET


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar